torsdag 3 oktober 2013

Historiska händelser nu och då 3 Oktober

1972Johnny Cash uppträder på Österåkeranstalten. Inspelningarna från konserten ges senare ut på albumet På Österåker.

John R. "Johnny" Cash, född J.R. Cash 26 februari 1932 i Kingsland, Cleveland County, Arkansas, död 12 september 2003 i Nashville, Tennessee (till följd av diabetesrelaterade komplikationer), var en amerikansk sångare, kompositör och skådespelare. Han är ett av de mest inflytelserika namnen inom countrygenren genom alla tider, och han var även verksam som skådespelare. Hans album har sålts i mer än 50 miljoner exemplar.

Johnny Cash var otroligt produktiv och lyckades bland annat med konststycket att ge ut nyproducerade skivor under loppet av fem decennier. Hans största hits är låtar som "I Walk the Line", "A Boy Named Sue", "Ring of Fire", "Sunday Morning Coming Down" och "Folsom Prison Blues". Han blev känd för sin djupa, distinkta röst, det speciella boom-chicka-boom-soundet hos sin bakgrundsgrupp Tennessee Three, sin mörka klädstil och framtoning, vilket gjorde honom känd som The man in black (mannen i svart). Han hälsade alltid publiken vid sina framträdanden med ett enkelt "Hello, I'm Johnny Cash".

Cash var en man som i mycket tog de utsattas parti, han propagerade för en humanare fängelsevård och han uppträdde vid flera tillfällen på fängelser. En av hans mest sålda skivor är den liveinspelning han gjorde på fängelset i Folsom, Johnny Cash at Folsom Prison, den 13 januari 1968. Den 3 oktober 1972 uppträdde han på Österåkeranstalten norr om Stockholm och framträdandet gavs ut på albumet På Österåker (1973).

Vid Sverigebesöket 1972 bjöd pingstpastorn Lewi Pethrus också in Johnny Cash att sjunga i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Beslutet var djärvt och kontroversiellt, då frikyrkan – och i synnerhet pingströrelsen – tidigare betraktat så kallade profan musik som synd. Cash bildade 1985 tillsammans med Waylon Jennings, Willie Nelson och Kris Kristofferson supergruppen The Highwaymen.

På Österåker är ett livealbum av Johnny Cash. Albumet spelades in på Österåkeranstalten i Sverige den 3 oktober 1972, och släpptes av CBS året efter.

Albumet är en av Johnny Cashs minst kända liveinspelningar. Ingen av hans mest kända låtar finns med på skivan, men en cover av Kris Kristoffersons välkända "Me and Bobby McGee" förekommer. Låten Orleans Parish Prison släpptes som singel, och nådde som bäst 52:a plats på Billboard-listan 1974. Låten Nobody Cared, skriven av hans fru June Carter Cash, framfördes för första gången av Cash på denna skiva. Johnny talar svenska vid flera tillfällen på skivan, och säger Tack mina vänner, Jag hoppas att ni tycker om våran musik, Jag hoppas ni tycker om mig, Detta är en sång om min far och Detta är (ar) en sång om Jesus. En fånge drömde att han såg Jesus.

Förutom Johnny Cash och The Tennessee Three medverkar även Carl Perkins och Larry Butler.
Albumet återutgavs hösten 2007. Man markerade med nyutgivningen 35-årsjubileet av originalinspelningen. Albumet avviker på flera ställen från originalet. Det är till att börja med 12 låtar mer och Orleans Parish Prison är helt annorlunda än originalet då fiolspelet är borta och det har lagts till en vers. I låten San Quentin har Cash bytt ut just San Quentin med Österåker vilket var mycket uppskattat av internerna, originalet återkommer senare på skivan. Dessutom sjunger även Carl Perkins låt nr 17 High Heel Sneakers och nr 18 Blue Suede Shoes. Han är bara med på återutgivningen och inte på originalet från 1973.


1990Tyskland återförenas, och Östtyskland upphör därmed att existera.

Efter Berlinmurens fall 1989 inleddes en process som ledde till att Tyska demokratiska republiken, DDR, upphörde att existera och fem nya förbundsländer, liksom östra Berlin, anslöt sig till Förbundsrepubliken Tyskland den 3 oktober 1990.

Inför denna återförening beslutades den 22 juli 1990 om att DDR:s 14 delområden, Bezirke, utanför Berlin, i samband med anslutningen till förbundsrepubliken i oktober, skulle bilda de 5 förbundsländerna Brandenburg, Mecklenburg-Vorpommern, Sachsen, Sachsen-Anhalt och Thüringen. Dessas gränser var i stort, men inte helt, överensstämmande med de delstater som upphörde i DDR under 1950-talet.

Den 31 augusti undertecknades ett fördrag mellan förbundsrepubliken och DDR om det kommande enandet.

I Två plus fyra-fördraget, slutet i Moskva den 12 september 1990, uppsade de fyra segrarmakterna efter andra världskriget (Sovjetunionen, USA, Frankrike och Storbritannien) sina rättigheter i Tyskland och Tyskland erkände Oder-Neisse-linjen som sin östgräns. Den 3 oktober 1990 anslöt sig så de nya delstaterna till Förbundsrepubliken Tyskland. I och med att DDR-området anslöt sig till förbundsrepubliken upphörde aldrig den senare att existera och det som i dag kallas Tyskland är den statsbildning som tidigare kallades Västtyskland i Sverige.

Samtidigt, den 3 oktober 1990, blev Berlin officiellt det återförenade Tysklands huvudstad. Först 1991 kom dock beslutet om den fysiska flytten av Tysklands parlament, förbundsdagen, och regering till Berlin.


Vi firar födelsedag:
1949Malena Ivarsson, svensk socionom, sexolog, författare och programledare i tv.



1965Jan-Ove Waldner, svensk bordtennisspelare, medlem i det bordtennislandslag som blev världsmästare och tilldelades Svenska Dagbladets guldmedalj 1989, mottog ensam Svenska Dagbladets guldmedalj 1992.


1972Michael Nylander, svensk ishockeyspelare.



1980Ivan Turina målvakt i AIK 2010-2013


1987Johanna Ahlm, svensk handbollsspelare.




Vi lämnade er:
2003Gustav Sjöberg, svensk fotbollsspelare, målvakt hade målvaktströjan i AIK i nära 18 år.



2004Janet Leigh, amerikansk skådespelare.




Allt för nu

Vi är överallt

Inga kommentarer: