Ett foto per dag

Foto 136

Även spelarna var glada här en suddig Eero the Hero som passerade efter matchen AIK-Elfsborg

Tror att det var en viss berusning på fotografen

 

 

Allt för nu

 

Vi är överallt 

Ett foto per dag

Foto 135

Glada miner på Dick Turpin efter segern mot Elfsborg med 2-1

 

 

Allt för nu

 

Vi är överallt

Ett foto per dag

Foto 131

Det blev en seger cider efter AIK-Mjällby 2-1 med Jessica innan vi hämtade upp tvätten

Allt för nu

Vi är överallt

Ett foto per dag

Foto 125

Lite allmänbildning fick det bli innan matchen AIK-Helsingborg

Allt för nu

Vi är överallt 

Inför AIK-Helsingborg

Då var det åter dags för fotboll på Friends Arena då AIK tar emot Helsingborg




Med det nya gräset hoppas jag att spelet kan komma tillbaka till en nivå som vi är vana vid.

Nu när lagen i toppen tappat poäng i denna omgång så har det öppna sig ett bra läge att plocka in på toppen

Truppen:
3 Per Karlsson, 4 Nils-Eric Johansson, 5 Panajotis Dimitriadis, 6 Alexander Milošević, 7 Eero Markkanen, 10 Celso Borges, 11 Nabil Bahoui, 13 Kyriakos Stamatopoulos (mv), 14 Kenny Pavey, 15 Robin Quaison, 16 Martin Lorentzson, 17 Ebenezer Ofori, 18 Noah Sonko Sundberg, 20 Ibrahim Moro, 21 Kennedy Igboananike, 25 Sam Lundholm, 28 Niclas Eliasson, 29 Anton Salétros, 35 Patrik Carlgren (mv), 36 Henok Goitom.

Teteh Bangura, Edward Owusu, Marko Nikolic och Nicklas Maripuu är inte med i matchtruppen.

Kan tänkas att uppladdningen blir på Dick Turpin eller någon av krogarna på Dalvägen


Allt för nu

Vi är överallt

Ett foto per dag

Foto 117

Vackert väder då solen skiner ute betyder att det behövs putsas fönster innan jag skall titta på dubbla fotbolls matcher idag Liverpool-Chelsea följt av Häcken-AIK.. Blir nog en dryck i solen innan matcherna som idag kommer att ses på Läckerbiten

 

 

Allt för nu

 

Vi är överallt

Inför Gefle-AIK

Första borta matchen för året idag mot Gefle





Efter premiären mot Göteborg så finns det mycket för spelarna att bevisa om det skall bli en topplacering i år (jag vet det har bara gått 1 match) självklart förstörde utvisningen för oss.


Mer kantspel och lite rakare/snabbare uppspel efterlyser jag idag vilket jag tror är möjligt nu när vi spelar med 2 renodlade yttrar


Mot 3 pinnar


AIK ställer upp med följande startelva i matchen mot Gefle IF FF, avspark söndagen den 6 april, klockan 15:00 på Strömvallen, Gävle: 4 Nils-Eric Johansson (K), 5 Panajotis Dimitriadis, 6 Alexander Milošević, 7 Eero Markkanen, 10 Celso Borges, 11 Nabil Bahoui, 13 Kyriakos Stamatopoulos (mv), 16 Martin Lorentzson, 20 Ibrahim Moro, 28 Niclas Eliasson, 36 Henok Goitom.

Avbytare: 14 Kenny Pavey (mf), 17 Ebenezer Ofori (mf), 18 Noah Sonko Sundberg (b), 21 Kennedy Igboananike (fw), 25 Sam Lundholm (mf), 26 Nicklas Maripuu (mf), 35 Patrik Carlgren (mv).


Per Karlsson (avstängd), Robin Quaison (fotskadad), Teteh Bangura (knäskadad), Edward Owusu, Marko Nikolic och Anton Salétros (nyss tillbaka i träning efter sjukdom) är inte med i matchtruppen.




Allt för nu


Vi är överallt

Ett foto per dag

Foto 90

Banderollen över AIK:s klack mot Göteborg med respekt för den Djurgårdare som tragisk misshandlades till döds i Helsingborg under Lördagen

Allt för nu

Vi är överallt

Fotbollspremiär inför AIK-Göteborg

Så var det äntligen dags för premiär i fotbollsallsvenskan 2014. Dessvärre känns det inte bara roligt efter händelsen i Helsingborg igår. Fotboll ska vara fest, gärna familjefest... inte slagsmål och död.


Ser ändå fram emot kvällen och en säsong med bra fotboll. Hoppas på fler heja ramsor än hat skrik (vilket jag hoppas ALLA lag håller hårt på).


Snart är det avgång mot Friends arena för att möta några av dom jag inte sett sen i höstas och ta en öl i glada vänners lag.


Mitt tips 3-1





Truppen:


AIK:s chefstränare Andreas Alm har - tillsammans med assisterande tränarna Nebojša Novaković, Ulf Kristiansson och Lee Baxter - tagit ut 19 spelare till måndagens hemmamatch mot IFK Göteborg på Friends Arena. Avspark kl 19:05.


Uttagna spelare: 3 Per Karlsson, 4 Nils-Eric Johansson, 5 Panajotis Dimitriadis, 6 Alexander Milošević, 7 Eero Markkanen, 10 Celso Borges, 11 Nabil Bahoui, 13 Kyriakos Stamatopoulos (mv), 14 Kenny Pavey, 15 Robin Quaison, 16 Martin Lorentzson, 17 Ebenezer Ofori, 18 Noah Sonko Sundberg, 20 Ibrahim Moro, 21 Kennedy Igboananike, 25 Sam Lundholm, 28 Niclas Eliasson, 35 Patrik Carlgren (mv), 36 Henok Goitom.


Teteh Bangura (skadad), Edward Owusu, Marko Nikolic (ej spelklar), Nicklas Maripuu och Anton Salétros (sjuk) är inte med i matchtruppen. Startelvan blir offentlig en timme före avspark.




Allt för nu


Vi är överallt

Bloggutmaning 365

VECKA 13 - NYHETER

 

083. Brukar du vara först att få reda på nyheter bland vänner?

084. Har du någon trevlig nyhet att berätta?

085. Vad för slags nyheter tycker du är mest ointressant?

086. Om du inte fick reda på nyheter om vad som hänt i Sverige på en vecka, skulle du tycka det var jobbigt?

087. Länka en artikel från aftonbladet.se som är den typ av artiklar du helst läser

088. Hiss & Diss - Nyheter

089. 5 ställen du brukar kika på för att få reda på nyheter


Sådana här är ju inte så illa att läsa om aftonbladet.se





Allt för nu


Vi är överallt

Historiska händelser nu och då 27 Mars

1977 – Två Boeing 747-flygplan kolliderar i kraftig dimma på en startbana på flygplatsen på den spanska ön Teneriffa. Det blir världens hittills värsta flygkatastrof, då samtliga 248 personer (234 passagerare och 14 besättningsmedlemmar) ombord på det ena planet och 335 (326 passagerare och 9 besättningsmedlemmar) av 396 (380 passagerare och 16 besättningsmedlemmar) på det andra planet omkommer. Den totala dödssiffran uppgår alltså till 583 personer (560 passagerare och 23 besättningsmedlemmar), medan endast 61 (54 passagerare och 7 besättningsmedlemmar) överlever.


De två flygplanen kolliderade i kraftig dimma, på rullbanan, då det ena startat utan tillstånd. Det var ett plan från det holländska bolaget KLM som efter att ha fått en tvetydig order från flygledningen ändå påbörjat sin start. (Missförståndet berodde på att "clear for line-up" misstolkades som "cleared for take-off", den "svarta lådan" avslöjade även att KLM-planets andrepilot var tveksam om vad flygledningen egentligen hade sagt. KLM-kaptenen var för övrigt hårt pressad på grund av ett nytt system för maximal tjänstgöringstid höll på att gå ut, och flyget var redan åtskilliga timmar försenat). Problemet var att banan inte var tom, där fanns ett taxande plan från amerikanska Pan Am. Då piloten på det holländska planet upptäckte misstaget hade man uppnått en hastighet på ca 145 knop (motsvarande cirka 270 km/h). Ett flygplans rollhastighet beror på banans höjd, vindförhållanden, flygplanstyp, vingklaffskonfiguration och framförallt flygplanets vikt inkl bränsle, bagage och passagerare, i den aktuella situationen borde minihastighet för att rotera (lyfta) ha varit c:a 175 knop, helst mer. Att bromsa var för sent, möjligen kunde KLM-planet svängt av banan och samtidigt bromsat med både hjulbroms och motorer. Besättningen gjorde istället ett desperat försök att lyfta. KLM-planets nos lyfte men aerodynamisk kontroll saknades. Överdelen på Pan Ams maskin slets bort av det framdundrande flygplanet. Efter detta slog KLM-planet i marken och förintades i en våldsam explosion. Ingen ombord överlevde. Det andra planet klarade sig något bättre, men 335 av totalt 396 ombordvarande avled. Totalt skördade olyckan 583 dödsoffer. Båda piloterna och flygingenjören i Pan Am-planet överlevde dock olyckan.
Haveriutredningen kom fram till att skulden för olyckan vilade främst på den holländske kaptenen, som avled vid olyckan. Ytterligare faktorer bidrog till olyckan:

• Flygledningen var otydlig i sin radiokommunikation
• Pan Am-planet passerade den avfart (C3) man skulle tagit och valde C4 vilket placerade dem längre tid på startbanan
• Många plan stod på flygplatsen, fler än den egentligen klarade av, och därför hade plan till och med tvingats parkera i slutet på landnings/startbanan. Anledningen till att så många plan stod på flygplatsen var en explosion från en bomb på Gran Canaria flygplats och all flygtrafik dit blev omdirigerad till Teneriffa.
• Det var vid tillfället för kollisionen mycket tät dimma i området

Fakta om flygplanen

Pan Am

• Flygplan: Boeing 747-121
• Leveransår: 1970
• Registeringsnr: N736PA
• Flightnr: 1736
• Dödsoffer: 335:396

KLM

• Flygplan: Boeing 747-206B
• Leveransår: 1971
• Registeringsnr: PH-BUF
• Flightnr: 4805
• Dödsoffer: 248:248

1980 – Den norska oljeplattformen Alexander L. Kielland i Nordsjön kantrar i en kraftig storm, när ett av dess stag går sönder, och 123 av de 212 arbetare som finns på plattformen omkommer. Det visar sig vid haveriundersökningen, att staget redan innan olyckan har haft sprickor i sig, vilka troligen har uppkommit redan vid tillverkningen.


Alexander L. Kielland var en norsk oljeplattform stationerad i Ekofiskfältet i Nordsjön, som under en storm 1980 slog runt, varvid 123 människor omkom.

Plattformen ägdes av det amerikanska företaget Phillips Petroleum och var döpt efter den norske författaren Alexander Lange Kielland.
Efter 40 månaders drift användes inte plattformen längre för borrning utan nyttjades som kvarter för den närliggande plattformen Edda. Den 27 mars 1980 kl 18.30, just när merparten av de ombordvarande befann sig i plattformens biograf, brast ett av de stag som säkrade ett av de fem ben som plattformen stod på. Orsaken till detta visade sig vara sprickor i staget som troligen uppstått redan då plattformens tillverkades. Vädret var mycket dåligt, vind med stormstyrka och upp till orkan i byarna. Våghöjden var ca 8-10 meter. Plattformen, som byggts för att klara våghöjder upp till 30 meter, kom snabbt att luta med 40 grader, något som blev för mycket i kombination med det dåliga vädret. 20 minuter efter att man hört de första oljuden då staget brast kantrade plattformen och vände sig upp och ner.


Vid olyckan räddades 89 människor medan 123 omkom. Plattformen bogserades senare till Stavanger och 1983 vändes den på rätt köl, undersöktes och i november sänktes Alexander Kielland på 700 m. djup i Nedstrandsfjorden.




Nu när jag skrivit över ett år så kan ni läsa vad jag skrev förra året här
http://aiklchf.blogspot.se/2013/03/historiska-handelser-nu-och-da-27-mars.html




Vi firar födelsedag:
1923 – Ulla Sallert, svensk sångare och skådespelare

1942 – Laila Westersund, svensk revyartist, skådespelare och sångare (död 2011)

1970 – Mariah Carey, amerikansk sångare och skådespelare





1971 – Johan Becker, finlandssvensk artist och låtskrivare





1975 – Stacy Ferguson, amerikansk skådespelare och musiker med artistnamnet Fergie, medlem i gruppen Black Eyed Peas







Vi lämnade er:
2002 – Dudley Moore, 66, brittisk skådespelare (progressiv supranukleär pares) (född 1935)





2005 – Bengt Bedrup, 76, svensk journalist och tv-profil (född 1928)







Allt för nu


Vi är överallt

Historiska händelser nu och då 23 Mars

1854 – En stor del av husen öster om Stora gatan i Örebro brinner ner, varvid över 60 gårdar försvinner i lågorna och nästan en fjärdedel av stadens innevånare blir hemlösa. Dock omkommer endast en person i branden.


Örebro stadsbränder, stadsvida eldsvådor i Örebro har inträffat flera gånger under historien, med de två senaste 1843 och 1854 är de mest omtalade.


Strax efter midnatt, natten mellan 22 och 23 mars 1854, uppmärksammades branden som utbrutit i färgarmästare Landbys färgeri sydväst om Storbron över Svartån. Troligen hade alltför het aska lagts i en förvaringslåda av trä. Innan den tidens bristfälliga brandutrustning hunnits framskaffas fick elden snabbt övertaget och spred sig fort i den västliga vinden, snart hade husen på Stora gatans (nuvarande Drottninggatans) östra sida antänts. Husen på västra sidan om Stora gatan klarade sig tack vare vindriktning och vattenbegjutning. Branden spred sig längs Svartån i ostlig riktning ner mot nuvarande Kungsgatan, då vinden övergick i nordlig och branden började sprida sig i sydlig och sydvästlig riktning längs båda sidor av Gamla gatan (nuvarande Köpmangatan) mot Stortorget. Fram på morgonen spred sig branden alltså i tre huvudriktningar. Eftersom vinden slagit om och folk från Hjälmarsberg under ledning av löjtnant Drakenberg anlänt med brandutrustning till Kungsgatan kunde eldens östra framfart hejdas. Eldfronten som gick åt sydväst kunde hejdas norr om rådhuset tack vare att rådhuset var av sten och att västra sidan av Stora gatan utsattes för vattenbegjutning av bokbindare Ström och hans frivilliga brandkår, som hade "förskaffat egen brandattiralj af dåtidens mäst mordäna och effektiva typ". Först när branden nått Stortorget började man fundera på att riva hus för att stoppa elden. Då sa en av stadens högsta myndighetspersoner de bevingade orden "Är det ej nog att husen brinna, skola de nu också rifvas ned". Den sydliga eldfronten spred sig dock över Stortorget, som då var bebyggt ända upp till nuvarande Köpmangatan, och fortsatte på båda sidor om Gamla gatan mot Våghustorget. När elden söder om Stortorget gick över på Stora gatans västra sida, då vinden blivit ostnordostlig, bekämpades den där av folk som kommit från Karlslund med egen brandutrustning och sprutor. 300 man från Kumla och Säbylund under ledning av baron Gerhard de Geer och kronolänsman tillika regementskommissarie Conrad Adlers anlände till Våghustorget med flera strålsprutor och annan brandmaterial. Hus revs för att bilda brandgator, fönster murades igen på stenhus och branden kunde slutligen hejdas vid Våghustorget. De många trähusen där Krämaren och stadsbiblioteket nu ligger kunde räddas. Men i de centrala stadsdelarna var förödelsen total. Endast hus av sten klarade sig såsom rådhuset, Nikolaikyrkan, Fenixhuset, det Bromsska huset vid Stortorget och några till, liksom också den s.k. Elgérigården vid Svartån och prästgården från 1741, uppförda av trä. 62 eller 92 (olika uppgifter i litteraturen) gårdar ödelades av branden. Värdet beräknades då till ca 2 miljoner kronor. Försäkringsbolagen betalade ut ca 516.000 kronor för nedbrunna byggnader och ca 151.000 kr för nedbrunnen egendom. En person omkom i branden, nålmakargesällen Olof Olsson. Av stadens ca 5.300 innevånare blev ca 1.200 utan bostad. De fick inkvarteras på norr i staden, i Karolinska skolan, i kyrkan, i hus som klarade branden och hos släktingar. Efter branden inrättades en nödhjälpskommitté som lyckades samla in 50.000 kronor i kontanter och kläder och förnödenheter till ett värde av 10 à 12.000 kronor till behövande. Militärer som passerade staden skänkte varsin dagsranson pengar till nödlidande. Ny stadsplan upprättades snart efter branden av ingenjör Gestrin och stadsarkitekt Fridolf Wijnbladh. En kommitté från staden besökte kung Oscar I och regeringen för att få ett stadsanslag för inköp av mark till allmänna platser. Ett anslag på 37.500 kronor erhölls och ett lån på lika mycket. Ett lån på 375.000 kronor erhölls för uppbyggnad av den brunna delen av staden enligt den nya stadsplanen. Byggnationen dröjde ett tag för helt nya tomtindelningar var tvungen att göras, marken jämnas ut och Stortorget förlängas österut till Trädgårdsgatan som en brandgata.










1980 – En folkomröstning om kärnkraftens framtid hålls i Sverige, varvid det finns tre alternativ (linjer), som alla förespråkar en avveckling av kärnkraften, men i olika takt. Krav på folkomröstning om kärnkraften har förts fram efter kärnkraftsolyckan i amerikanska Harrisburg året innan, men resultatet av omröstningen blir inte entydigt. Linje 2, som liksom linje 1 innebär, att kärnkraften ska avvecklas ”i den takt det är möjligt”, får flest röster, men riksdagen beslutar strax därefter, att kärnkraften ska vara avvecklad till 2010. Detta kommer dock inte att hållas och 2010 finns de svenska kärnkraftverken kvar – faktum är att riksdagen detta år beslutar att istället bygga ut kärnkraften i landet.


Folkomröstningen om kärnkraften i Sverige hölls den 23 mars 1980. Folkomröstningen gällde tre förslag som kallades Linje 1, Linje 2 och Linje 3. De olika linjerna motsvarade olika partigruppers syn, men alla innebar avveckling av kärnkraften, Linje 3 i snabb takt, de övriga senast då existerande eller under byggnad varande reaktorer tjänat ut.


Utfallet blev 18,9 procent för Linje 1, (behåll tills alternativ finns) 39,1 procent för Linje 2 (successiv avveckling, offentligt ägande, hushållning) och 38,7 procent för Linje 3 (avveckling inom 10 år och satsning på alternativ).


Beslutet om folkomröstningen togs under det politiska tumult som uppstod efter Harrisburgolyckan 1979 och med en växande opposition mot kärnkraften i Sverige. Alla riksdagspartier ställde upp på kravet på folkomröstning. Det viktigaste politiska skälet för en folkomröstning var att den borgerliga regeringen var oeniga internt. Centerpartiet såg en avveckling som en mycket viktig fråga, medan de två andra partierna inte ställde upp på Centerpartiets linje. Man bestämde sig för att ha en folkomröstning och låta den styra, så att frågan inte skulle vara så splittrande för de borgerliga. Socialdemokraterna var också oeniga internt och ställde upp på en folkomröstning.


De politiska partierna i riksdagen sammanträdde i tre dagar för att formulera frågorna i folkomröstningen. Ordförande var statsminister Thorbjörn Fälldin (c). Ingvar Carlsson (s) har i efterhand hävdat att han i sin analys inför förhandlingarna kom fram till att det logiskt sett borde ha funnits fyra linjer. På nej-sidan ville många stänga kärnkraften omedelbart, men man var rädd att förlora många väljare som ansåg att detta skulle få alltför stora ekonomiska konsekvenser. Man samlade sig därför runt ett alternativ som förespråkade tio års avveckling (Linje 3). På ja-sidan fanns de som ville fortsätta att bygga ut kärnkraften. Inget parti vågade dock driva den linjen öppet och den blev därför inte representerad i folkomröstningen. Flera samhällsvetare samt politiker har efterhand erkänt att just avsaknaden av ett ja-alternativ gjorde omröstningen till nära nog en demokratisk charad.


Moderaterna, folkpartiet och socialdemokraterna förde separata förhandlingar för att formulera ett gemensamt ja-alternativ med innebörden att reaktorerna skulle få användas under sin tekniska livslängd, som uppskattades till 25 år. Dessa förhandlingar sprack slutligen främst på grund av att moderaterna inte kunde acceptera tilläggsförslagen: att samhället skulle äga kärnkraftverken och att så kallade övervinster från privat produktion av vattenkraft skulle dras in genom beskattning. Resultatet blev att moderaterna drev Linje 1, folkpartiet och socialdemokraterna Linje 2 och att centerpartiet, kds (nuvarande Kristdemokraterna) och vpk (nuvarande Vänsterpartiet) ställde sig bakom Linje 3.

Folkomröstningen

Linje 1

Denna linje företräddes av Moderata samlingspartiet. Kampanjgeneral var Per Unckel. I folkomröstningen röstade 18,9 procent av väljarna på linje 1.
På valsedelns framsida fanns följande text:

"I Sverige är nu sex kärnkraftsreaktorer i drift. Ytterligare fyra reaktorer är färdiga och två är under arbete.
Riksdagen har beslutat att en folkomröstning om kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen skall hållas den 23 mars 1980. Omröstningen gäller tre olika förslag.
Jag röstar på förslag nummer 1.
Detta förslag innebär:
Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. För att bl.a. minska oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga används högst de 12 kärnkraftsreaktorer som i dag är i drift, färdiga eller under arbete. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma. Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas ur drift."

Observera att denna text är identisk med texten på framsidan av valsedeln för linje 2.
Valsedeln hade ingen text på baksidan.

Linje 2

Denna linje företräddes av Socialdemokraterna och Folkpartiet. Linje 2 leddes av Hans Blix. I folkomröstningen röstade 39,1 procent av väljarna på linje 2.
På valsedelns framsida fanns följande text:

"I Sverige är nu sex kärnkraftsreaktorer i drift. Ytterligare fyra reaktorer är färdiga och två är under arbete.
Riksdagen har beslutat att en folkomröstning om kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen skall hållas den 23 mars 1980. Omröstningen gäller tre olika förslag.
Jag röstar på förslag nummer 2.
Detta förslag innebär:
Kärnkraften avvecklas i den takt som är möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. För att bl.a. minska oljeberoendet och i avvaktan på att förnybara energikällor blir tillgängliga används högst de 12 kärnkraftsreaktorer som i dag är i drift, färdiga eller under arbete. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad skall förekomma. Säkerhetssynpunkter blir avgörande för den ordning i vilken reaktorerna tas ur drift."

Observera att denna text är identisk med texten på valsedeln för linje 1.
På valsedens baksida fanns följande text:

"Energihushållningen bedrivs kraftfullt och stimuleras ytterligare. De svagaste grupperna i samhället skyddas. Åtgärder vidtas för att styra elkonsumtionen bl.a. för att förhindra direktverkande elvärme i ny permanentbebyggelse.
Forskning och utveckling av förnybara energikällor forceras under samhällets ledning.
Miljö- och säkerhetsförbättrande åtgärder vid kärnkraftverken genomförs. En särskild säkerhetsstudie görs vid varje reaktor. För medborgarnas insyn tillsätts vid varje kärnkraftverk en säkerhetskommitté med lokal förankring.
Elproduktion genom olje- och kolkondensverk undviks.
Samhället skall ha ett huvudansvar för produktionen och distributionen av elektrisk kraft. Kärnkraftverk och andra framtida anläggningar för produktion av elektrisk kraft av betydelse skall ägas av stat och kommun. Övervinster i vattenkraftproduktionen indrages genom beskattning."

Den sista punkten var kontroversiell och den viktigaste orsaken till att moderaterna inte ansåg sig kunna ställa sig bakom linje 2.

Linje 3

Denna linje företräddes av Centerpartiet, KDS och Vänsterpartiet kommunisterna. Linje 3:s ledare var Lennart Daléus. I folkomröstningen röstade 38,7 procent av väljarna på linje 3.
På valsedelns framsida fanns följande text:

"I Sverige är nu sex kärnkraftsreaktorer i drift. Ytterligare fyra reaktorer är färdiga och två är under arbete.
Riksdagen har beslutat att en folkomröstning om kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen skall hållas den 23 mars 1980. Omröstningen gäller tre olika förslag.
Jag röstar på förslag nummer 3.
Detta förslag innebär:
NEJ till fortsatt utbyggnad av kärnkraften.
Avveckling av nuvarande sex reaktorer i drift inom högst tio år. En hushållningsplan för minskat oljeberoende genomförs på grundval av
- fortsatt och intensifierad energibesparing
- kraftigt ökad satsning på förnybara energikällor.
Reaktorerna i drift underkastas skärpta säkerhetskrav. Icke laddade reaktorer tas aldrig i drift.
Uranbrytning tillåts inte i vårt land."

På valsedelns baksida fanns följande text:

"Om pågående eller kommande säkerhetsanalyser så kräver, innebär detta förslag självfallet att omedelbar avstängning skall ske.
Arbetet mot kärnvapenspridning och atomvapen skall intensifieras. Ingen upparbetning tillåts och export av reaktorer och reaktorteknologi upphör.
Sysselsättningen ökas genom alternativ energiproduktion, effektivare energihushållning samt förädling av råvaror."


Efter folkomröstningen beslutade riksdagen att alla reaktorer skulle vara avvecklade till år 2010. Man fastnade för denna tidpunkt eftersom Forsmark 3 och Oskarshamn 3, som skulle tas i bruk först 1985, antogs ha en teknisk livslängd på 25 år. Årtalet 2010 var inte formellt en del av någon av linjerna i folkomröstningen, men det kom att användas i kampanjen för Linje 2. Det stipulerade avvecklingsårtalet 2010 har nu passerat, men någon avveckling är inte förestående. Istället röstade riksdagen den 17 juni 2010 ja till att tillåta byggande av nya reaktorer för att ersätta de befintliga, vilket alltså är strider mot alla alternativen, framförallt linje 3, vars definitiva tidsgräns för länge sedan löpt ut.


Se vidare texten om kärnkraftsfrågan i Sverige

Vi firar födelsedag:
1913 – Gustav Sjöberg, svensk fotbollsmålvakt (död 2003) debuten skedde mot Halmia 1932. Då var han 19 år och ansågs som det största målvaktslöftet som kommit fram inom fotbollen. Det är nog anledningen till att han behöll den ordinarie målvaktströjan i AIK i nära 18 år.

1929 – Roger Bannister, brittisk läkare och löpare, den förste som lyckades springa drömmilen (en engelsk mil på under fyra minuter)





1965 – Lars Bethke, svensk skådespelare, dansare, koreograf och regissör





1969 – Fredrik Nyberg, svensk alpin skidåkare



1976 – Keri Russell, amerikansk skådespelare







Vi lämnade er:
1980 – Jacob Miller, 23, jamaicansk reggaesångare och basist (född 1956)



2011 – Elizabeth Taylor, 79, brittisk-amerikansk skådespelare (född 1932)







Allt för nu


Vi är överallt

Ett foto per dag

Foto 81

Ledig lördagskväll så jag slö tittar på Fotboll

Allt för nu

Vi är överallt

Historiska händelser nu och då 21 Mars

1960 – 69 personer blir dödade och 180 såras, när polisen öppnar eld mot svarta demonstranter i det svarta bostadsområdet Sharpeville utanför den sydafrikanska staden Vereeniging. De svarta demonstrerar mot landets särskiljande apartheidlagar, när massakern inträffar. Den leder till att de svartas organisationer, däribland Pan Africanist Congress (PAC) och African National Congress (ANC) börjar organisera massaktioner och väpnat motstånd mot den sydafrikanska vita regeringen. Dessutom fördöms apartheid för första gången från internationellt håll och FN inför handelsembargo mot Sydafrika, vilket inte hävs helt förrän apartheidsystemet är avskaffat på 1990-talet. Det leder också till att dagen numera är internationella dagen mot rasism.


Pan Africanist Congress (PAC) var en sydafrikansk frihetsrörelse under apartheideran som idag är ett mindre politiskt parti. Grundades 1959 av Robert Sobukwe som utbrytning ur ANC. PAC organiserade demonstrationer mot apartheidregimens passlagar 1960 i Langa och Sharpeville, Sobukwe och andra dömdes för uppvigling och fick tre års fängelse. Som resultat förbjöd regeringen både PAC och ANC.


African National Congress (ANC) är ett socialdemokratiskt parti i Sydafrika. Det bildades som en politisk organisation den 8 januari 1912 under namnet South African Native National Congress (Sydafrikanska ursprungsbefolkningens nationalkongress). Bland de tidiga förgrundsfigurerna fanns Pixley ka Isaka Seme. Man bytte till sitt nuvarande namn 1923.


ANC:s målsättning var utökade rättigheter för de svarta och man manade alla sydafrikaner att glömma skillnaderna mellan varandra och skapa en gemensam organisation. 1947 breddade man sin bas genom att alliera sig med Natal Indian Congress och Transvaal Indian Congress.


Organisationen var terroristlistad av Förenta Staterna fram till juli 2008.


Sharpevillemassakern ägde rum den 21 mars 1960 i det svarta bostadsområdet Sharpeville strax utanför staden Vereeniging i Transvaal i Sydafrika.


Tusentals medlemmar (siffror på 5000 till 7000 har angetts) av Panafrikanska Kongressen (PAC), demonstrerade mot den vita apartheidregimens nya passlagar, vilka man ansåg diskriminerade svarta sydafrikaner. Eftersom svarta avkrävdes pass, bar demonstranterna inga. Detta var ett brott och enligt planen skulle de låta sig arresteras. Det fanns färre än tjugo poliser på plats. När så demonstranterna började kasta sten på poliserna och deras parkerade polisbilar kände poliserna sig trängda.Sydafrikansk polis öppnade eld mot folkmassan med automatvapen, varpå 69 människor dödades, varav 10 barn och 8 kvinnor. 180 sårades, bland dem 31 kvinnor och 19 barn. En anledning till skotten kan ha varit dödandet av nio poliser i Cato Manor, två månader tidigare.


Den svarta befolkningen protesterade mot massakern med strejker och demonstrationer som lamslog Sydafrikas ekonomi. PAC och ANC började organisera massaktioner och väpnat motstånd mot regimen, som svarade med undantagstillstånd och förbud mot PAC och ANC.


Även internationellt kom kritik och FN fördömde för första gången Sydafrikas rasåtskillnadspolitik. FN antog 1:a april resolution 134, som kritiserade händelsen med rösterna 9-0 (två avstod). Resolutionen krävde att Dag Hammarskjöld skulle åka till Sydafrika och där inleda samtal. Fler länder började även att bojkotta sydafrikanska exportvaror, vilket på sikt slog hårt mot landets ekonomi.










1990 – Sydvästafrika, som sedan 1915 har stått under sydafrikansk kontroll och efter andra världskriget till och med annekterades av Sydafrika, blir formellt självständigt med namnet Namibia. Det blir därmed det sista landet i Afrika, som uppnår självständighet från en kolonialmakt (Västsahara står än idag [2014] under marockansk kontroll och är alltså ännu inte självständigt


Namibia, formellt Republiken Namibia, är en glesbefolkad stat i sydvästra Afrika vid Atlanten. Landet gränsar till Angola, Botswana, Sydafrika och Zambia. Längs kusten finns Namiböknen och i öster Kalahariöknen. Namibia blev självständigt från Sydafrika år 1990, en händelse som brukar ses som slutpunkten på södra Afrikas avkoloniseringsprocess. Dessförinnan hade landet varit en tysk koloni 1884-1920 och 1920 till 1990 hade landet styrts av Sydafrika. Landet räknas som ett av de rikare i Afrika, men fattigdomen är ändå utbredd vilket sammanhänger med de mycket stora klyftorna. Hälsosituationen är allvarlig, framförallt gällande aids. Ett annat stort problem är vattenbristen. Ekonomiskt ligger tonvikten på gruvnäringen som svarar för omkring 20 procent av BNP. Omkring hälften av befolkningen lever på jordbruk, framförallt småjordbruk. Landets huvudstad och största stad är Windhoek.

Under och efter kolonialismen

Tyska Sydvästafrika var mellan 1884 och 1920 en tysk koloni där tyskarna upptäckt diamanter. Den motsvarade dagens Namibia. Den tyska kolonialiseringen av Namibia började då Adolf Lüderitz gav i uppdrag att köpa upp bukten Angra Pequena, dagens Lüderitzbucht från namahövdingen Josef Frederick för kostnaden av 100 engelska pund och 200 gevär. 1884 ställdes området under det Tyska rikets beskydd. Den första officiella flagghissningen ägde rum 7 augusti 1884.

Hereroupproret

Den 12 januari 1904 reste hererofolket, under ledning av Samuel Maharero, sig i uppror mot det tyska kolonialstyret. I augusti lyckades den tyska generalen Lothar von Trotha slutgiltigt besegra dem i slaget vid Waterberg, varefter han lät driva ut dem i Omahekeöknen, där de flesta dog av törst. I oktober samma år reste sig även Namaquafolket mot tyskarna, och behandlades på samma sätt. Sammanlagt dog 65 000 (80 procent av hela folkgruppen) Herero och 10 000 Namaqua (50 procent av hela folkgruppen). Svältdöd och förgiftande av brunnar var karaktäristiskt för folkmordet.

Under Sydafrikas styre

Sydafrika ockuperade den tyska kolonin Tyska Sydvästafrika under första världskriget. Vid Versaillesfreden 1919 beslutades det att Tyskland omedelbart skulle fråntas alla sina kolonier, och då fredsavtalet trädde i kraft den 10 januari 1920 ställdes området under sydafrikansk förvaltning som ett NF-mandat och fick namnet Sydvästafrika.


Efter andra världskriget annekterades territoriet av Sydafrika. Annektionen mötte inte internationellt erkännande.

Självständighetskampen

1966 startade SWAPO-gerillan ett självständighetskrig för området som alltmer började kallas Namibia. 1971 olagligförklarades fortsatt sydafrikansk kontroll över dagens Namibia. Apartheidregeringen i Sydafrika vägrade dock släppa kontrollen. Först 1988 erkändes självständigheten av Sydafrika. Två år senare, den 21 mars 1990, var landet formellt självständigt och därpå följde demokratiska val.




Vi firar födelsedag:
1958 – Gary Oldman, brittisk skådespelare





1960 – Ayrton Senna, brasiliansk racerförare (död 1994)





1961 – Rosie O'Donnell, amerikansk skådespelare, tv-programledare och komiker





1966 – Kenny Bräck, svensk racerförare





1980 – Marit Bjørgen, norsk längdskidåkare







Vi lämnade er:
1956 – Per Kaufeldt, 53, svensk fotbollsspelare och -tränare (född 1902) spelade i AIK mellan 1920 och 1934 avslutade också sin karriär i AIK, som tränare från 1954 fram till sin död 1956.





2013 – Pietro Mennea, 60, italiensk kortdistanslöpare (född 1952) 1979 sprang han 200 m på 19,72 i Mexico City. Tiden stod sig som världsrekord i 17 år innan den slogs av Michael Johnson. Mennea innehar dock fortfarande europarekordet.







Allt för nu


Vi är överallt