Det är ju tur att det finns roligare färdmedel(läs om tråkiga i gårdagens inlägg) cabben nere i solskenet
Allt för nu
Vi är överallt
Visar inlägg med etikett Musik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Musik. Visa alla inlägg
onsdag 21 maj 2014
söndag 11 maj 2014
Ett foto per dag
Foto 129
Jobbade på ett stort evenemang idag för spelföretaget King uppe på Solliden
Allt för nu
Vi är överallt
söndag 27 april 2014
Ett foto per dag
Foto 117
Vackert väder då solen skiner ute betyder att det behövs putsas fönster innan jag skall titta på dubbla fotbolls matcher idag Liverpool-Chelsea följt av Häcken-AIK.. Blir nog en dryck i solen innan matcherna som idag kommer att ses på Läckerbiten
Allt för nu
Vi är överallt
måndag 21 april 2014
Ett foto per dag
Foto 110
Senare på födelsedagen så blev det sång från familj och släkt
Allt för nu
Vi är överallt
söndag 20 april 2014
onsdag 9 april 2014
Historiska händelser nu och då 8 April
1838 – Den brittiske ingenjören och industrimagnaten Isambard Kingdom Brunels hjulångare SS Great Western lämnar brittiska Bristol och anträder sin jungfruresa till New York. Då en brand har utbrutit i maskinrummet en dryg vecka tidigare har över 50 passagerare avbokat sina biljetter, så under överfarten, som tar femton dagar (hon anländer till USA den 23 april) finns endast sju passagerare ombord. I och med detta invigs den första transatlantiska ångfartygsrutten, då Great Western blir det första ångfartyg, som insätts i reguljär trafik över Atlanten.
Isambard Kingdom Brunel, född 9 april 1806 i Portsmouth, Hampshire, död 15 september 1859 i London, var en brittisk ingenjör.
Genom sin unika bredspåriga järnväg kunde Brunel också driva utveckling av lokomotiv. Hans egna konstruktioner var mindre framgångsrika, förutom North Star, och han anställde den blott 20-årige Daniel Gooch (senare adlad Sir Daniel Gooch) som ansvarig för utvecklingen av lokomotiv. Brunel placerade lokverkstäderna i den då obetydliga byn Swindon, precis halvvägs mellan London och Bristol mätt i antal hjulrotationer. Där konstruerades 1846 det första egna loket, Iron Duke, som nådde en hastighet av 110 km/h i regulär trafik, en för den tiden oerhörd hastighet.
Brunel initierade Great Western Railways byggande av ett ångfartyg som en ytterligare förlängning av resan västerut över Atlanten från Bristol till New York. 1838 öppnades linjen för trafik via ångfartyget SS Great Western.
Brunel låg bakom byggandet av mer än 1600 km järnväg och arbetade i projekt över hela världen, bl a arbetade han med linjen mellan Florens och Pistoia 1844-48 i dåvarande storhertigdömet Toscana i nuvarande Italien, East Bengal Railway i Indien 1855-59 och linjen mellan Melbourne och Williamstown i Australien, 1858-59.
Många järnvägar i sydvästra England och Wales bär Brunels prägel och många kom att uppgå i Great Western Railway, både sådana med bredspår och med vanlig standardspårvidd.
Ett unikt och framåtblickande projekt var Brunels "atmospheric caper". För att eliminiera problemen med lok föreslog och byggde Brunel en järnväg mellan Exeter och Newton (numera Newton Abbot) som drevs av en pistong som löpte i ett rör mellan rälerna på spåret. En pumpstation skapar ett undertryck som suger pistongen framåt och drar tåget med sig. Tätningen bestod av läder som smörjdes med talg. Försöket drevs under ett år, men lädertätningen slets hårt, fungerade dåligt i kyla och åts upp av råttor, med höga underhållskostnader som följd. Pumphus finns bevarade i Totnes och Starcross.
Brunel konstruerade tre st berömda ångfartyg: S/S Great Western (sjösatt 1837), S/S Great Britain (sjösatt 1843) och S/S Great Eastern (sjösatt 1858). S/S Great Britain har restaurerats och är idag ett museum i Bristol.
1994 – Grungebandet Nirvanas 27-årige sångare Kurt Cobain hittas död i sitt hus i Seattle och obduktionen visar, att han avled tre dagar tidigare. Han har avlidit av skottskador från det gevär, som återfinns bredvid honom och det anses allmänt, att han har begått självmord, även om vissa konspirationsteorier gör gällande, att han blev mördad.
Kurt Donald Cobain, född 20 februari 1967 i Aberdeen, Washington, död 5 april 1994 i Seattle, Washington, var en amerikansk gitarrist, låtskrivare och sångare i rockbandet Nirvana.
Kurt Cobain gifte sig 1992 med Courtney Love, med vilken han fick dottern Frances Bean samma år. Dottern är döpt efter sångerskan Frances McKee, som Cobain beundrade.
Kurt Cobains och Nirvanas sista konsert ägde rum i München den 1 mars 1994. Cobain överdoserade Rohypnol och drack stora mängder champagne i Rom och blev medvetslös den 4 mars. Cobains läkare, Dr. Galletta, hävdade att det var en olycka, men att Cobain hade svårt att minnas, då den stora mängden Rohypnol orsakat honom minnesskador. Den 30 mars skrev Cobain in sig på ett rehabiliteringscenter i Marina Del Rey, Kalifornien. Kvällen den 1 april lämnade Cobain centret och tog ett flyg tillbaka till Seattle. Den 8 april 1994 påträffades Cobain död i familjens villa av en elektriker som var där för att installera ett larm. När kroppen hittades omringad av cigarettfimpar och handdukar stod stereon på och spelade R.E.M.s skiva Automatic for the People. Hans vän Michael Stipe, sångaren i bandet, hade skickat Cobain flygbiljetter till Athens i delstaten Georgia där Stipe bodde, men Cobain besökte aldrig honom. Dödsorsaken var självmord genom ett gevärsskott i huvudet. I Cobains blod påträffades höga nivåer av heroin. Cobains kropp kremerades och hans aska ströddes i Wishkah River.
Vi firar födelsedag:
1943 – Bengt Alsterlind, svensk skådespelare och tv-programledare
1944 – Thomas Ungewitter, svensk skådespelare (död 2007)
1961 – Claes Malmberg, svensk skådespelare och ståuppkomiker
1968 – Patricia Arquette, amerikansk skådespelare
1972 – Paul Gray, amerikansk musiker, basist i gruppen Slipknot (död 2010)
Vi firar födelsedag:
1991 – Per Yngve Ohlin, 22, svensk musiker, sångare i gruppen Mayhem med artistnamnet Dead (självmord) (född 1969)
2013 – Margaret Thatcher, 87, brittisk konservativ politiker, Storbritanniens premiärminister 1979–1990 (slaganfall) (född 1925)
Allt för nu
Vi är överallt
Isambard Kingdom Brunel, född 9 april 1806 i Portsmouth, Hampshire, död 15 september 1859 i London, var en brittisk ingenjör.
Great Western Railway
Brunel var drivande i att bygga ut Englands järnväg. I mars 1833 anställdes Brunel som chief engineer i Great Western Railway Company där han arbetade med att bygga järnväg mellan London och Bristol. Lantmäteriarbetet för hela sträckan gjordes av Brunel personligen. Han drev utveckling av teknik och drev igenom ett antal banbrytande beslut. Järnvägen byggdes som bredspår ( 7 ft 0+1⁄4 in vilket är 2 140 mm), för högsta hastighet, säkerhet och komfort. Han lade rutten genom relativt obebyggda områden och undvek i största möjliga mån stigningar. Härtill kom ett antal kvalificerade lösningar som bland annat Maidenheadbron (med världens längsta tegelspann), Royal Albert Bridge, skärningen vid Sonning, Boxtunneln och Paddington station. Brunel konstruerade även järnvägens övriga byggnader och exempel på dessa finns bevarade i Bristol (Temple Meads), Mortimer, Charlbury and Bridgend (Italiensk stil) and Culham (Tudorstil). Exempel på lokstall i trä finns bevarade i Frome och Kingswear.Genom sin unika bredspåriga järnväg kunde Brunel också driva utveckling av lokomotiv. Hans egna konstruktioner var mindre framgångsrika, förutom North Star, och han anställde den blott 20-årige Daniel Gooch (senare adlad Sir Daniel Gooch) som ansvarig för utvecklingen av lokomotiv. Brunel placerade lokverkstäderna i den då obetydliga byn Swindon, precis halvvägs mellan London och Bristol mätt i antal hjulrotationer. Där konstruerades 1846 det första egna loket, Iron Duke, som nådde en hastighet av 110 km/h i regulär trafik, en för den tiden oerhörd hastighet.
Brunel initierade Great Western Railways byggande av ett ångfartyg som en ytterligare förlängning av resan västerut över Atlanten från Bristol till New York. 1838 öppnades linjen för trafik via ångfartyget SS Great Western.
Brunel låg bakom byggandet av mer än 1600 km järnväg och arbetade i projekt över hela världen, bl a arbetade han med linjen mellan Florens och Pistoia 1844-48 i dåvarande storhertigdömet Toscana i nuvarande Italien, East Bengal Railway i Indien 1855-59 och linjen mellan Melbourne och Williamstown i Australien, 1858-59.
Många järnvägar i sydvästra England och Wales bär Brunels prägel och många kom att uppgå i Great Western Railway, både sådana med bredspår och med vanlig standardspårvidd.
Ett unikt och framåtblickande projekt var Brunels "atmospheric caper". För att eliminiera problemen med lok föreslog och byggde Brunel en järnväg mellan Exeter och Newton (numera Newton Abbot) som drevs av en pistong som löpte i ett rör mellan rälerna på spåret. En pumpstation skapar ett undertryck som suger pistongen framåt och drar tåget med sig. Tätningen bestod av läder som smörjdes med talg. Försöket drevs under ett år, men lädertätningen slets hårt, fungerade dåligt i kyla och åts upp av råttor, med höga underhållskostnader som följd. Pumphus finns bevarade i Totnes och Starcross.
Brunel konstruerade tre st berömda ångfartyg: S/S Great Western (sjösatt 1837), S/S Great Britain (sjösatt 1843) och S/S Great Eastern (sjösatt 1858). S/S Great Britain har restaurerats och är idag ett museum i Bristol.
1994 – Grungebandet Nirvanas 27-årige sångare Kurt Cobain hittas död i sitt hus i Seattle och obduktionen visar, att han avled tre dagar tidigare. Han har avlidit av skottskador från det gevär, som återfinns bredvid honom och det anses allmänt, att han har begått självmord, även om vissa konspirationsteorier gör gällande, att han blev mördad.
Kurt Donald Cobain, född 20 februari 1967 i Aberdeen, Washington, död 5 april 1994 i Seattle, Washington, var en amerikansk gitarrist, låtskrivare och sångare i rockbandet Nirvana.
Kurt Cobain gifte sig 1992 med Courtney Love, med vilken han fick dottern Frances Bean samma år. Dottern är döpt efter sångerskan Frances McKee, som Cobain beundrade.
Sjukdom, drogmissbruk och död
Efter albumet Nevermind satte musikindustrin alltmer press på Cobain. Cobain led av magsmärtor sedan han var liten, vilka blev alltmer intensiva med åren. Han började ta olika slags droger för att lindra smärtan, däribland heroin. Magsmärtorna berodde på en klämd ådra relaterad till hans skolios, vilket en läkare kunde diagnostisera 1993 och därmed kunde Cobain få behandling för dessa problem.Kurt Cobains och Nirvanas sista konsert ägde rum i München den 1 mars 1994. Cobain överdoserade Rohypnol och drack stora mängder champagne i Rom och blev medvetslös den 4 mars. Cobains läkare, Dr. Galletta, hävdade att det var en olycka, men att Cobain hade svårt att minnas, då den stora mängden Rohypnol orsakat honom minnesskador. Den 30 mars skrev Cobain in sig på ett rehabiliteringscenter i Marina Del Rey, Kalifornien. Kvällen den 1 april lämnade Cobain centret och tog ett flyg tillbaka till Seattle. Den 8 april 1994 påträffades Cobain död i familjens villa av en elektriker som var där för att installera ett larm. När kroppen hittades omringad av cigarettfimpar och handdukar stod stereon på och spelade R.E.M.s skiva Automatic for the People. Hans vän Michael Stipe, sångaren i bandet, hade skickat Cobain flygbiljetter till Athens i delstaten Georgia där Stipe bodde, men Cobain besökte aldrig honom. Dödsorsaken var självmord genom ett gevärsskott i huvudet. I Cobains blod påträffades höga nivåer av heroin. Cobains kropp kremerades och hans aska ströddes i Wishkah River.
Vi firar födelsedag:
1943 – Bengt Alsterlind, svensk skådespelare och tv-programledare
1944 – Thomas Ungewitter, svensk skådespelare (död 2007)
1961 – Claes Malmberg, svensk skådespelare och ståuppkomiker
1968 – Patricia Arquette, amerikansk skådespelare
1972 – Paul Gray, amerikansk musiker, basist i gruppen Slipknot (död 2010)
Vi firar födelsedag:
1991 – Per Yngve Ohlin, 22, svensk musiker, sångare i gruppen Mayhem med artistnamnet Dead (självmord) (född 1969)
2013 – Margaret Thatcher, 87, brittisk konservativ politiker, Storbritanniens premiärminister 1979–1990 (slaganfall) (född 1925)
Allt för nu
Vi är överallt
måndag 7 april 2014
Historiska händelser nu och då 6 April
1896 – Sedan den franske greven och historikern Pierre de Coubertin två år tidigare har grundat de olympiska spelen, för att försöka öka förståelsen mellan världens länder och folk genom sportevenemang, invigs de första moderna spelen i den grekiska huvudstaden Aten (som en ärebetygelse åt Grekland, där de antika spelen hölls) och pågår fram till 15 april. Spelen hålls sedan vart fjärde år på olika orter världen runt, med undantag för 1916, 1940 och 1944, då de ställs in på grund av de pågående världskrigen.
Pierre de Coubertin, född 1 januari 1863 i Paris, död 2 september 1937 i Genève, var en fransk baron, idrottsledare, pedagog, författare och tidningsutgivare. Han skapade de moderna olympiska spelen.
Efter att nya arkeologiska fynd (kanske framför allt tysken Ludwig Curtius) ökat intresse för de antika olympiska spelen tillkännagav de Coubertin 1892 att de olympiska spelen skulle återupptas, och var med och bildade den Internationella Olympiska Kommittén (IOK) 1894. de Coubertin var påverkad av det gamla grekiska idrottsidealet om samspelet mellan kropp och själ och blev tidigt övertygad om vikten av fysisk fostran för utvecklingen av unga människor. Han hävdade också betydelsen av internationella idrottstävlingar för att hindra stridigheter mellan nationerna och skapa fred.
Genom att de ursprungliga reglerna, föreslagna av Pierre de Coubertin själv, innebar att IOK-ordföranden skulle komma från det land där de olympiska spelen skulle hållas, blev greken Demetrius Vikelas kommitténs förste ordförande sedan denne övertygat IOK om att de första moderna spelen skulle hållas i Aten 1896. de Coubertin var därefter IOK:s ordförande mellan 1896 och 1925.
1948 – Finland och Sovjetunionen undertecknar ett fördrag om vänskap, samarbete och ömsesidigt bistånd, vilket ska gälla i tio år, men kommer att utgöra grunden för de finländsk-sovjetiska relationerna fram till 1992. Avtalet blir inte den försvarsallians, som man har funderat på sedan slutet på fortsättningskriget 1944, men den finländske presidenten Juho Kusti Paasikivi anser att det är ett sätt att säkra Finlands självständighet gentemot Sovjet och faktum är att Finland inte blir en sådan buffertstat som många andra östeuropeiska länder i Sovjets närhet blir under kalla kriget.
VSB-avtalet, Vänskaps-, samarbets- och biståndsavtalet även Fördrag om vänskap, samarbete och ömsesidigt bistånd, finska Ystävyys-, yhteistyö- ja avunantosopimus (YYA-sopimus), fördrag mellan Finland och Sovjetunionen som var basen för ländernas relationer 1948-1992.
Redan 1945 hade president Mannerheim börjat fundera på ett försvarsavtal mellan Finland och Sovjetunionen och statsminister Paasikivi stödde denna tanke. Men Sovjetunionen hade kommit överens med de andra allierade att inte ingå några avtal med något besegrat land innan fredsavtal hade slutits. När detta hade skett väntade man i Moskva på att Finland skulle ta ett initiativ i frågan men då var Paasikivi inte längre intresserad eftersom man börjat få ekonomiskt bistånd av USA. Men i ett brev den 22 februari 1948 föreslog Stalin för Paasikivi att länderna skulle ingå ett avtal om vänskap, samarbete och ömsesidigt bistånd. Paasikivi hävdade inför omvärlden att Sovjetunionen hade legitima säkerhetsintressen att försvara och utgick från att Sovjetunionen endast hade defensiva ambitioner och genom att gå Sovjetunionen till mötes kunde Finlands självständighet säkras.
Den 6 april 1948 undertecknades Fördrag om vänskap, samarbete och ömsesidigt bistånd, VSB-fördraget. Fördraget skulle gälla i tio år och innebar att om någon försökte anfalla Sovjetunionen över Finlands territorium skulle Finland inom sitt territorium bekämpa denna fiende och kunna be Sovjetunionen om militärt bistånd. Trots namnet var det inte fråga om ömsesidigt bistånd, Finland förbehöll sig rätten att vara neutral vid krig mellan Sovjetunionen och andra stater om Finland inte anfölls.
Vi firar födelsedag:
1944 – Viveca Lärn, svensk författare och journalist
1958 – Stefan Gerhardsson, svensk komiker, medlem i komikerduon Stefan & Krister
1969 – Paul Rudd, amerikansk skådespelare Mike Hannigan i TV-serien Vänner.
1977 – Sara Svensson, svensk barnflicka och mördare, känd från Knutbydramat
1979 – Markus Krunegård, svensk sångare och låtskrivare
Vi lämnade er:
2013 – Elisabeth Palmstierna, 95, svensk hovmarskalk, prinsessan Lilians hovdam (född 1917)
2014 – Mickey Rooney, 93, amerikansk skådespelare (född 1920)
Allt för nu
Vi är överallt
Pierre de Coubertin, född 1 januari 1863 i Paris, död 2 september 1937 i Genève, var en fransk baron, idrottsledare, pedagog, författare och tidningsutgivare. Han skapade de moderna olympiska spelen.
Efter att nya arkeologiska fynd (kanske framför allt tysken Ludwig Curtius) ökat intresse för de antika olympiska spelen tillkännagav de Coubertin 1892 att de olympiska spelen skulle återupptas, och var med och bildade den Internationella Olympiska Kommittén (IOK) 1894. de Coubertin var påverkad av det gamla grekiska idrottsidealet om samspelet mellan kropp och själ och blev tidigt övertygad om vikten av fysisk fostran för utvecklingen av unga människor. Han hävdade också betydelsen av internationella idrottstävlingar för att hindra stridigheter mellan nationerna och skapa fred.
Genom att de ursprungliga reglerna, föreslagna av Pierre de Coubertin själv, innebar att IOK-ordföranden skulle komma från det land där de olympiska spelen skulle hållas, blev greken Demetrius Vikelas kommitténs förste ordförande sedan denne övertygat IOK om att de första moderna spelen skulle hållas i Aten 1896. de Coubertin var därefter IOK:s ordförande mellan 1896 och 1925.
Att notera
- Amerikanen James Connolly blev den förste segraren i moderna olympiska spel. Han vann tresteg på 13,71 meter.
- Den förste grekiske OS-mästaren blev fäktaren Leon Pyrgos som vann master-klassen i florett.
- Den grekiske bonden Spyridon Louis vann den nya grenen maraton. Tiden var 2.58,50.
- De amerikanska bröderna John (1:a) och Sumner Paine (2:a) blev de första syskonen att placera sig etta och två i en olympisk gren, nämligen militärrevolver.
- Viggo Jensen blev, genom segern i tyngdlyftning (tvåhandslyft), Danmarks förste olympiske segrare.
- Sverige deltog med endast en man, Henrik Sjöberg. Fastän han då var Sveriges bäste längdhoppare och höjdhoppare, var han inte kandidat hos vare sig Svenska Idrottsförbundet eller något annat förbund. Han och hans förening tog saken i egna händer och ordnade anmälan och resan dit ner. Så kunde man göra på den tiden. Han deltog i 100 meter löpning, längdhopp där han slutade sexa på 5,80 meter, höjdhopp där han slutade fyra på 1,60 meter, diskus där han slutade sjua och hopp över häst. Fastän han placeringsmässigt var klart godkänd, återvände han helt okänd till Stockholm.
Sporter
_pictogram.svg){kind=small}
_pictogram.svg){kind=small}
Arenor
- Panathinaikostadion - friidrott, gymnastik, tyngdlyftning och brottning
- Zappeion - fäktning
- Kallithea - skytte
- Athens Lawn Tennis Club - tennis
- Neo Phaliron Velodrome - cykling
- Zeabukten - simning
1948 – Finland och Sovjetunionen undertecknar ett fördrag om vänskap, samarbete och ömsesidigt bistånd, vilket ska gälla i tio år, men kommer att utgöra grunden för de finländsk-sovjetiska relationerna fram till 1992. Avtalet blir inte den försvarsallians, som man har funderat på sedan slutet på fortsättningskriget 1944, men den finländske presidenten Juho Kusti Paasikivi anser att det är ett sätt att säkra Finlands självständighet gentemot Sovjet och faktum är att Finland inte blir en sådan buffertstat som många andra östeuropeiska länder i Sovjets närhet blir under kalla kriget.
VSB-avtalet, Vänskaps-, samarbets- och biståndsavtalet även Fördrag om vänskap, samarbete och ömsesidigt bistånd, finska Ystävyys-, yhteistyö- ja avunantosopimus (YYA-sopimus), fördrag mellan Finland och Sovjetunionen som var basen för ländernas relationer 1948-1992.
Redan 1945 hade president Mannerheim börjat fundera på ett försvarsavtal mellan Finland och Sovjetunionen och statsminister Paasikivi stödde denna tanke. Men Sovjetunionen hade kommit överens med de andra allierade att inte ingå några avtal med något besegrat land innan fredsavtal hade slutits. När detta hade skett väntade man i Moskva på att Finland skulle ta ett initiativ i frågan men då var Paasikivi inte längre intresserad eftersom man börjat få ekonomiskt bistånd av USA. Men i ett brev den 22 februari 1948 föreslog Stalin för Paasikivi att länderna skulle ingå ett avtal om vänskap, samarbete och ömsesidigt bistånd. Paasikivi hävdade inför omvärlden att Sovjetunionen hade legitima säkerhetsintressen att försvara och utgick från att Sovjetunionen endast hade defensiva ambitioner och genom att gå Sovjetunionen till mötes kunde Finlands självständighet säkras.
Den 6 april 1948 undertecknades Fördrag om vänskap, samarbete och ömsesidigt bistånd, VSB-fördraget. Fördraget skulle gälla i tio år och innebar att om någon försökte anfalla Sovjetunionen över Finlands territorium skulle Finland inom sitt territorium bekämpa denna fiende och kunna be Sovjetunionen om militärt bistånd. Trots namnet var det inte fråga om ömsesidigt bistånd, Finland förbehöll sig rätten att vara neutral vid krig mellan Sovjetunionen och andra stater om Finland inte anfölls.
Vi firar födelsedag:
1944 – Viveca Lärn, svensk författare och journalist
1958 – Stefan Gerhardsson, svensk komiker, medlem i komikerduon Stefan & Krister
1969 – Paul Rudd, amerikansk skådespelare Mike Hannigan i TV-serien Vänner.
1977 – Sara Svensson, svensk barnflicka och mördare, känd från Knutbydramat
1979 – Markus Krunegård, svensk sångare och låtskrivare
Vi lämnade er:
2013 – Elisabeth Palmstierna, 95, svensk hovmarskalk, prinsessan Lilians hovdam (född 1917)
2014 – Mickey Rooney, 93, amerikansk skådespelare (född 1920)
Allt för nu
Vi är överallt
lördag 5 april 2014
Historiska händelser nu och då 5 April
1697 – Då den svenske kungen Karl XI dör i magcancer efterträds han som enväldig kung av Sverige av sin endast 14-årige son Karl XII. Redan samma höst blir den då 15-årige Karl XII myndigförklarad och övertar riksstyrelsen och tre år senare utbryter stora nordiska kriget, som kommer att vara resten av Karl XII:s liv.
Karl XI, född 4 december (enl. n.s.) 1655, död 15 april (enl. n.s.) 1697, var kung av Sverige 1660–1697. Hans regeringstid började med skånska kriget med framför allt Danmark, som efter stora ansträngningar avslutades utan betydande landavträdelser. Därefter inriktades Karls ansträngningar till stor del mot att förhindra en upprepning, och det yngre indelningsverket och den karolinska armén skapades. Samtidigt gjorde kungen sig själv till enväldig härskare, och för att kunna finansiera den nya armén genomfördes en omfattande reduktion, som kraftigt minskade adelns tillgångar.
Han var son till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp och gift med Ulrika Eleonora av Danmark (1656–1693). Han hade bland annat barnen Karl XII och Ulrika Eleonora.
Han regerade även som hertig Karl I över Pfalz-Zweibrücken 1681-1697.
Karl XII, född 17 juni 1682 på Slottet Tre Kronor, död 30 november 1718 i Fredrikshald i Norge, var kung av Sverige från 1697 till sin död. Huvuddelen av sin regeringstid spenderade han i fält i stora nordiska kriget, där han försökte försvara stormaktsväldet, men trots hans förmåga som fältherre och spektakulära inledande framgångar vände krigslyckan från och med slaget vid Poltava och till slut gick nästan alla erövringar i öst och i Tyskland förlorade. Han genomförde också juridiska och skattemässiga reformer. Han är den mest omdebatterade och omdiskuterade av de svenska kungarna, då bilden av honom varierar väldigt mycket i de olika verk som har skrivits om honom.
Karl tog makten över Sverige efter en sju månaders förmyndarregering, vid femton års ålder. Han var överbefälhavare för de svenska styrkorna under kriget mot trippelalliansen Danmark-Norge, Sachsen-Polen och Ryssland, som inleddes år 1700. Hans ledarskap och taktiska färdigheter bidrog de till de svenska styrkornas inledande triumfer under kriget, och år 1706 hade han besegrat nästan alla deltagare, förutom Ryssland.
År 1707 ledde han sina styrkor i ett fälttåg mot Ryssland, men som fick ett katastrofalt slut med nederlagen i Poltava och Perevolochna, som fick honom att fly till Osmanska riket där han inrättade en exilregering. Han kom att stanna där i fem år tills han återvände till Sverige för att ta itu med Danmark-Norge. Efter två misslyckade fälttåg blev han 30 november 1718 nedskjuten under Fredrikstens belägring. Sverige förlorade kriget, och hade efter fredsavtalen förlorat sin stormaktsställning i Nordeuropa till Ryssland. Det kungliga enväldet försvagades kraftigt och Sverige gick in i en period där makten samlades i riksdagen som kom att kallas för frihetstiden, som varade i ett halvt sekel tills det tog slut i och med Gustav III:s statskupp.
Han var son till Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä., bror till Ulrika Eleonora d.y. samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp (se vidare Anfäder nedan). Han äktade ingen hustru och fick inga barn. Han efterträddes av sin syster Ulrika Eleonora, som i sin tur lämnade över kungakronan till sin make, Fredrik I.
Han regerade även som hertig Karl II över Pfalz-Zweibrücken 1697-1718.
1982 – Sedan Argentina den 2 april har inlett Falklandskriget, genom att invadera de brittiska Falklandsöarna i Sydatlanten beslutar den brittiska regeringen denna dag att besvara anfallet, genom att sända en flottstyrka till öarna.
Argentina erkände aldrig britternas överhöghet. 1964 röstade FN igenom en resolution där Argentina och Storbritannien uppmanades att förhandla för att hitta en fredlig lösning. En förhandlingsserie pågick till 1981. Dessa samtal ledde till en del praktiska framsteg, bland annat ordnades flygkommunikationer mellan Falklandsöarna och Argentina, men frågan om överhöghet löstes ej då britterna hävdade att en förutsättning för ett överlämnade var att en majoritet av Falklandsöarnas befolkning var för en sådan lösning, och att det samtidigt fanns en massiv motvilja mot en sådan lösning bland öarnas befolkning. En brittisk utredning som startades 1976 om möjligheterna för Falklandsöarna att bli självständiga ökade Argentinas missnöje kraftigt.
I januari 1982 ställde den argentinska militärjuntan krav på Storbritannien att ge upp överhögheten över Falklandsöarna.
Den under början av året uppbyggda spänningen mellan länderna ökade den 19 mars, då 50 argentinare landsteg på Sydgeorgien och reste den argentinska flaggan. Den 2 april beordrade sedan Galtieri invasionen av Falklandsöarna. Han fick stöd av Peru som skickade vapen till Argentina.
Britterna överraskades av anfallet, men den brittiska regeringen under premiärminister Margaret Thatcher, bestämde sig att skicka en flottstyrka till Sydatlanten. Vid de följande striderna lyckades britterna återta öarna.
Antalet stupade i konflikten blev 649 argentinare, 247 britter, 3 falkländare och 8 kinesiska sjömän.
De största förlusterna i människoliv orsakades av sänkningen av den argentinska kryssaren ARA General Belgrano (†323), vilket gjordes med gamla osofistikerade torpeder från andra världskriget. Argentinarna lyckades med hjälp av fransktillverkade Exocetrobotar sänka den brittiska jagaren HMS Sheffield och fraktfartyget SS Atlantic Conveyor.
Britterna gick segrande ur kriget av flera anledningar. Till stor del berodde den brittiska segern på bättre vapensystem och organisation. Storbritannien fick också hjälp och stöd av Frankrike som hade sålt flera vapensystem till Argentina. Bland annat införde Frankrike vapenbojkott emot Argentina samt lånade ut stridsflygplan av samma typ som Argentina hade så att Royal Air Force kunde träna mot dem. De brittiska markstyrkorna var också bättre utbildade med dödliga erfarenheter från Nordirland, men hade sämre utrustning än de argentinska.
Bägge sidor räknade med USA:s stöd under kriget. Argentina baserade sina förväntningar på ett samarbetsavtal som länderna i Nord- och Sydamerika hade ingått och som USA samt Chile senare anklagades för att ha brutit genom sitt militära stöd till Storbritannien. USA:s stöd bestod till största del av att man försåg Storbritannien med krigsmateriel. Chiles stöd bestod i att vara bas för brittisk underrättelseinhämtning.
Vi firar födelsedag:
1946 – Björn Granath, svensk skådespelare
1947 – Anki Lidén, svensk skådespelare
1954 – Anna-Lotta Larsson, svensk sångare och skådespelare
1961 – Lulu Carter, svensk inredare och tv-programledare
1973 – Josefin Crafoord, svensk radio- och tv-programledare
Vi lämnade er:
2008 – Charlton Heston, 84, amerikansk skådespelare (född 1923)
_01.jpg)
2009 – Jan ”Tollarparn” Eriksson, 69, svensk pianist (född 1939)
Allt för nu
Vi är överallt
Karl XI, född 4 december (enl. n.s.) 1655, död 15 april (enl. n.s.) 1697, var kung av Sverige 1660–1697. Hans regeringstid började med skånska kriget med framför allt Danmark, som efter stora ansträngningar avslutades utan betydande landavträdelser. Därefter inriktades Karls ansträngningar till stor del mot att förhindra en upprepning, och det yngre indelningsverket och den karolinska armén skapades. Samtidigt gjorde kungen sig själv till enväldig härskare, och för att kunna finansiera den nya armén genomfördes en omfattande reduktion, som kraftigt minskade adelns tillgångar.
Han var son till Karl X Gustav och Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp och gift med Ulrika Eleonora av Danmark (1656–1693). Han hade bland annat barnen Karl XII och Ulrika Eleonora.
Han regerade även som hertig Karl I över Pfalz-Zweibrücken 1681-1697.
Karl XII, född 17 juni 1682 på Slottet Tre Kronor, död 30 november 1718 i Fredrikshald i Norge, var kung av Sverige från 1697 till sin död. Huvuddelen av sin regeringstid spenderade han i fält i stora nordiska kriget, där han försökte försvara stormaktsväldet, men trots hans förmåga som fältherre och spektakulära inledande framgångar vände krigslyckan från och med slaget vid Poltava och till slut gick nästan alla erövringar i öst och i Tyskland förlorade. Han genomförde också juridiska och skattemässiga reformer. Han är den mest omdebatterade och omdiskuterade av de svenska kungarna, då bilden av honom varierar väldigt mycket i de olika verk som har skrivits om honom.
Karl tog makten över Sverige efter en sju månaders förmyndarregering, vid femton års ålder. Han var överbefälhavare för de svenska styrkorna under kriget mot trippelalliansen Danmark-Norge, Sachsen-Polen och Ryssland, som inleddes år 1700. Hans ledarskap och taktiska färdigheter bidrog de till de svenska styrkornas inledande triumfer under kriget, och år 1706 hade han besegrat nästan alla deltagare, förutom Ryssland.
År 1707 ledde han sina styrkor i ett fälttåg mot Ryssland, men som fick ett katastrofalt slut med nederlagen i Poltava och Perevolochna, som fick honom att fly till Osmanska riket där han inrättade en exilregering. Han kom att stanna där i fem år tills han återvände till Sverige för att ta itu med Danmark-Norge. Efter två misslyckade fälttåg blev han 30 november 1718 nedskjuten under Fredrikstens belägring. Sverige förlorade kriget, och hade efter fredsavtalen förlorat sin stormaktsställning i Nordeuropa till Ryssland. Det kungliga enväldet försvagades kraftigt och Sverige gick in i en period där makten samlades i riksdagen som kom att kallas för frihetstiden, som varade i ett halvt sekel tills det tog slut i och med Gustav III:s statskupp.
Han var son till Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä., bror till Ulrika Eleonora d.y. samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp (se vidare Anfäder nedan). Han äktade ingen hustru och fick inga barn. Han efterträddes av sin syster Ulrika Eleonora, som i sin tur lämnade över kungakronan till sin make, Fredrik I.
Han regerade även som hertig Karl II över Pfalz-Zweibrücken 1697-1718.
1982 – Sedan Argentina den 2 april har inlett Falklandskriget, genom att invadera de brittiska Falklandsöarna i Sydatlanten beslutar den brittiska regeringen denna dag att besvara anfallet, genom att sända en flottstyrka till öarna.
Bakgrund
Falklandsöarna hade länge varit ett tvisteämne mellan Storbritannien och Argentina. Argentina proklamerade sina anspråk på ön 1816 i samband med sin självständighet från Spanien. Öarna hade då varit obebodda sedan 1811, men tidigare hade det förekommit såväl franska och engelska kolonier på ön och senast en spansk koloni. Argentina började kolonisera öarna 1826. Efter en konflikt om sälfångst med USA förstörde ett amerikanskt örlogsfartyg den argentinska kolonin år 1832. Året därpå kom en brittisk styrka och körde iväg den argentinska militären, som till 80 procent bestod av brittiska legosoldater som inte ville slåss mot sitt hemland. Britterna inledde därefter sin kolonisering av öarna som fick en rent brittisk befolkning.Argentina erkände aldrig britternas överhöghet. 1964 röstade FN igenom en resolution där Argentina och Storbritannien uppmanades att förhandla för att hitta en fredlig lösning. En förhandlingsserie pågick till 1981. Dessa samtal ledde till en del praktiska framsteg, bland annat ordnades flygkommunikationer mellan Falklandsöarna och Argentina, men frågan om överhöghet löstes ej då britterna hävdade att en förutsättning för ett överlämnade var att en majoritet av Falklandsöarnas befolkning var för en sådan lösning, och att det samtidigt fanns en massiv motvilja mot en sådan lösning bland öarnas befolkning. En brittisk utredning som startades 1976 om möjligheterna för Falklandsöarna att bli självständiga ökade Argentinas missnöje kraftigt.
Situationen under 1980-talet
Argentina gick i början av 1980-talet igenom en djup ekonomisk kris, vilket ledde till stort folkligt missnöje mot den styrande militärjuntan. Krisen ledde till ett ledarskifte inom juntan i mars 1981 och i december samma år bytte juntan återigen ledarskap. De nya juntaledarna var generallöjtnant Leopoldo Galtieri för armén, brigadgeneral Basilio Lami Dozo för flygvapnet och amiral Jorge Anaya för flottan. Det var amiral Jorge Anaya som var drivande bakom beslutet att besätta Falklandsöarna. Genom att spela på nationalistiska känslor och erövra de historiskt omtvistade öarna, vilket bedömdes gå snabbt samt få endast begränsade effekter på Argentinas relationer med omvärlden, skulle man avleda uppmärksamheten från juntans misslyckade ekonomiska politik och människorättsbrott.I januari 1982 ställde den argentinska militärjuntan krav på Storbritannien att ge upp överhögheten över Falklandsöarna.
Den under början av året uppbyggda spänningen mellan länderna ökade den 19 mars, då 50 argentinare landsteg på Sydgeorgien och reste den argentinska flaggan. Den 2 april beordrade sedan Galtieri invasionen av Falklandsöarna. Han fick stöd av Peru som skickade vapen till Argentina.
Britterna överraskades av anfallet, men den brittiska regeringen under premiärminister Margaret Thatcher, bestämde sig att skicka en flottstyrka till Sydatlanten. Vid de följande striderna lyckades britterna återta öarna.
Antalet stupade i konflikten blev 649 argentinare, 247 britter, 3 falkländare och 8 kinesiska sjömän.
De största förlusterna i människoliv orsakades av sänkningen av den argentinska kryssaren ARA General Belgrano (†323), vilket gjordes med gamla osofistikerade torpeder från andra världskriget. Argentinarna lyckades med hjälp av fransktillverkade Exocetrobotar sänka den brittiska jagaren HMS Sheffield och fraktfartyget SS Atlantic Conveyor.
Britterna gick segrande ur kriget av flera anledningar. Till stor del berodde den brittiska segern på bättre vapensystem och organisation. Storbritannien fick också hjälp och stöd av Frankrike som hade sålt flera vapensystem till Argentina. Bland annat införde Frankrike vapenbojkott emot Argentina samt lånade ut stridsflygplan av samma typ som Argentina hade så att Royal Air Force kunde träna mot dem. De brittiska markstyrkorna var också bättre utbildade med dödliga erfarenheter från Nordirland, men hade sämre utrustning än de argentinska.
Bägge sidor räknade med USA:s stöd under kriget. Argentina baserade sina förväntningar på ett samarbetsavtal som länderna i Nord- och Sydamerika hade ingått och som USA samt Chile senare anklagades för att ha brutit genom sitt militära stöd till Storbritannien. USA:s stöd bestod till största del av att man försåg Storbritannien med krigsmateriel. Chiles stöd bestod i att vara bas för brittisk underrättelseinhämtning.
Kronologi
- 19 mars – Argentinska specialstyrkor under ledning av Alfredo Astiz, utklädda som skrotarbetare, landstiger på Sydgeorgien[8].
- 24 mars – Britterna skickar ett inspektionsfartyg, HMS Endurance med 22 marinsoldater för att få argentinarna att lämna Sydgeorgien.
- 25 mars – Argentinsk korvett hindrar inspektionsfartyget.
- 1 april – Brittiska guvernören talar på radion om det förestående anfallet och mobiliserar Falkland Islands Defense Force samt de 57 marinsoldater ur Naval Party 8901 som finns på Falklandsöarna. Strax innan midnatt landstiger första styrkan strax söder om Stanley, vid Lake Point. Från jagaren ARA Santísima Trinidad landsätts med hjälp av ribbåtar 84 man ur specialförbandet Buzo Tactioco. Under natten avancera styrkan mot garnisonens barack vid Moody Brook och guvernörens residens Government House. Tidigt på morgonen den 2 april anfölls barackerna som visade sig vara tomma.
- 2 april – Landstigningsfartyget ARA Cabo San Antonio sjösätter under morgonen 20 stycken amfibiefordon LVTP-7A1 som landsätter 700 argentinska marinsoldater vid York Bay. Marinsoldaterna avancerad in mot Port Stanley och tar snabbt flygfältet. Fördröjningsstrider bryter ut utanför och i Port Stanley där ett argentinskt pansarfordon slås ut med det svensktillverkade granatgeväret Carl Gustaf. Efter några timmars strider där en argentinsk officer stupar på gräsmattan utanför guvernörens residens Government House väljer den brittiska guvernören Rex Hunt att kapitulera inför övermakten.
- 3 april – 100 marinsoldater från Argentina invaderar Sydgeorgien, strider bryter ut och den lilla brittiska försvarsstyrkan retirerar med inspektionsfartyget.
- 4 april – De sista sju brittiska soldaterna på Falklandsöarna kapitulerar efter att ha varit på flykt sedan Stanleys fall.
- 5 april – Den brittiska regeringen beslutar att skicka en flottstyrka bestående av hangarfartygen HMS Invincible och HMS Hermes med Sea Harrier-flygplan samt 5 000 marinsoldater och fallskärmsjägare, 52 civila handelsskepp eskorterade av åtta jagare och 15 fregatter.
- 12 april – Storbritannien meddelar att all skeppsfart inom 200 sjömil från Falklandsöarna kommer att sänkas av atomubåtar (MEZ – Maritime Exclusion Zone).[9]
- 25 april – Brittiska elitförband återerövrar Sydgeorgien. Den argentinska ubåten ARA Santa Fe sänks vid Grytviken.
- 28 april – En omfattande luftbro av civilt och militärt flyg har förstärkt den argentinska garnisonen med 12 630 man.
- 30 april – Storbritannien meddelar att alla flygplan inom 200 sjömil från Falklandsöarna kommer att skjutas ned, utan varning (TEZ - Total Exclusion Zone).
- 1 maj – Brittiskt bombflyg (Avro Vulcan B.2) bombar huvudstaden Port Stanleys flygplats från en bas på Ascension Island nära ekvatorn (se Operation Black Buck).
- 2 maj – Den brittiska atomubåten HMS Conqueror torpederar kryssaren ARA General Belgrano. Flyganfall mot Port Stanley och Goose Green (flygplats).
- 4 maj – Argentinsk Super-Étendard beväpnade med Exocetrobot sätter jagaren HMS Sheffield i brand och fartyget överges. Fartyget sjunker den 10 maj.
- 21 maj – Britterna påbörjar landstigningen på stränderna runt bukten San Carlos Water på nordvästkusten av East Falkland. Under två nätter så landstiger 4000 man ur 3 Commando Brigade och övriga enheter, från militära landstigningsfartyg och civila fartyg. Efter att landstigningen hade upptäckts av argentinska trupper så inleder argentinska flygvapnet och de argentinska marinflyget häftiga flyganfall mot de brittiska fartygen i San Carlos Water. För att undvika den kraftigaste koncentrationen av luftvärn så angrep de argentinska flygplanen på mycket låg höjd. På kvällen den 21 maj så angreps fregatten HMS Ardent i flera omgångar av A-4 Skyhawks när hon besköt flygfältet vid Goose Green. Fartyget träffades flera gånger av bomber och övergavs efter att misslyckats att få kontroll över bränderna i akter, hon sjönk sedan på morgonen den 22 maj.
- 28–29 maj – Slaget vid Goose Green. Överste "H" Jones stupar när 400 brittiska fallskärmsjägare besegrar 1 200 argentinska soldater.
- 1 juni – Britterna börjar omringa Port Stanley.
- 4 juni – Storbritannien och USA lägger in veto i säkerhetsrådet mot Perus förslag om vapenvila.
- 11 juni – Hårda strider om bergen runt Port Stanley bryter ut.
- 14 juni – Argentinas överbefälhavare på öarna kapitulerar. Krigshandlingarna tar slut, men det dröjer till 20 juni innan britterna har kontroll över alla öar.
Vi firar födelsedag:
1946 – Björn Granath, svensk skådespelare
1947 – Anki Lidén, svensk skådespelare
1954 – Anna-Lotta Larsson, svensk sångare och skådespelare
1961 – Lulu Carter, svensk inredare och tv-programledare
1973 – Josefin Crafoord, svensk radio- och tv-programledare
Vi lämnade er:
2008 – Charlton Heston, 84, amerikansk skådespelare (född 1923)
2009 – Jan ”Tollarparn” Eriksson, 69, svensk pianist (född 1939)
Allt för nu
Vi är överallt
fredag 4 april 2014
Historiska händelser nu och då 4 April
Mycket har förändrats under detta år som jag skrivit inläggen läs vad jag skrev förra året
http://aiklchf.blogspot.se/2013/04/historiska-handelser-nu-och-da-4-april.html
1949 – Representanter för tio europeiska länder (Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal och Storbritannien) och två nordamerikanska (Kanada och USA) undertecknar den så kallade Atlantpakten i Washington, D.C. och bildar därmed försvarsalliansen Nato (North Atlantic Treaty Organization). De ingående länderna lovar varandra ömsesidigt bistånd i händelse av att något av dem blir angripna och ett angrepp på ett av medlemsländerna ska ses som ett angrepp på hela alliansen. Som ett svar på detta bildas inom Östblocket några år senare en liknande allians, som får benämningen Warszawapakten under Sovjetunionens ledning. Under kalla kriget står allianserna mot varandra, men sedan Warszawapakten har upplösts efter dess slut har flera av paktens forna medlemmar gått med i Nato.
Grunden för Nato är Nordatlantiska fördraget (North Atlantic Treaty), ett avtal om kollektivt försvar som undertecknades den 4 april 1949 av de europeiska staterna Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal och Storbritannien samt de nordamerikanska staterna USA och Kanada. Anledningen var fruktan för Sovjetunionens ökade maktposition i Europa, speciellt efter kommunisternas maktövertagande i Tjeckoslovakien 1948. Kärnan av traktaten är artikel V, som fastslår att ett angrepp mot ett Natoland är ett angrepp mot hela alliansen. Själva Nordatlantiska fördragsorganisationen bildades 1951 för att organisera Atlantpaktens kollektiva försvar.
Med upptrappningen av kalla kriget på 1950-talet och utbrottet av Koreakriget, kom Västtyskland med som medlem 1955. Sovjetunionen svarade med att grunda Warszawapakten samma år.
Spanien blev medlem i Nato 1982, och från slutet av 1990-talet har flertalet nya medlemsstater från det tidigare Östblocket kommit till.
Den 24 mars 1999 inledde försvarsalliansen en elva veckor lång bomboffensiv mot dåvarande Jugoslavien, efter att den jugoslaviska regeringen vägrat underteckna det så kallade Rambouilletavtalet. Målen för angreppen låg även långt inne i Serbien, och skadorna på infrastrukturen blev omfattande. Offensiven inleddes utan en formell krigsförklaring. Jugoslavien protesterade mot offensiven och hävdade att det var ett angreppskrig i strid mot FN-stadgan. Kriget i Kosovo upphörde den 11 juni 1999 då den jugoslaviske ledaren Slobodan Milošević accepterade FN:s resolution 1244. Nato var därefter med om att bygga upp KFOR, en Natoledd fredsbevarande styrka med FN-mandat.
Nato var inte direkt involverat då USA tillsammans med en ”koalition av villiga” gick till krig mot Irak våren 2003. Före krigsutbrottet blev även artikel IV, som fastslår en medlemsstats rätt till konsultationer och gemensamma försvarsförberedelser, aktiverad av Turkiet. Turkiet fruktade att landet kunde bli utsatt för ett motangrepp från Irak eftersom USA använde Turkiet som bas för angreppet mot Irak. Situationen var nära att utlösa en kris i Nato på grund av att Frankrike, Tyskland, Belgien och Luxemburg, som var starkt emot USA:s planer på att angripa Irak, länge vägrade delta i gemensamma försvarsförberedelser under situationen som förelåg. Efter att Saddam Husseins regim i Irak störtats har Nato haft ansvar för att träna säkerhetsstyrkor för de irakiska myndigheterna.
1973 – Skyskrapekomplexet World Trade Center i New York invigs officiellt och den norra skyskrapan är under en kort tid världens högsta byggnad (redan samma år invigs dock Sears Tower i Chicago, som blir ännu högre). Tornen började byggas 1966 och redan 1970 har de första hyresgästerna börjat flytta in. De finns sedan kvar fram till 11 september 2001, då de förstörs i en terroristattack.
Norra tornets tak var ej öppet för allmänheten utan endast för tekniker. Det saknade skyddsräcke till skillnad från det södra tornet som hade både ett räcke runt observationsdäcket och ett antisjälvmordsstängsel placerat en bit ner ovanpå på taket. Tack vare att observationsdäcket låg en liten bit upp från antisjälvmordsstängslet så kunde sikten vara helt fri till skillnad mot till exempel Empire State Building där sikten till viss del störs av det närliggande stängslet.
I södra tornet fanns Top of the World Trade Center Observatories-däcket som bestod av både ett observationsdäck på taket som utgjordes av våning 110 samt ett inomhusobservationsdäck på våning 107. För att komma dit fick man köpa en biljett och därefter åka direkthiss från lobbyn till inomhusdäcket. Därifrån gick sedan rulltrappor till taket. På observationsdäcket inomhus fanns lite olika snabbmatsrestauranger, bland annat Sbarro och affärer där man kunde köpa souvenirer, godis med mera. I båda observationsdäcken så fanns det myntaktiverade kikare. Kön till biljettkassorna och hissarna i lobbyn som ledde upp till observationsdäcket var dagligen ofta lång av både inrikes- och utrikesturister då det var en av New Yorks mest popuplära turistattraktioner.
Efter bombningen av World Trade Center 1993 tillkom en säkerhetskontroll vid besök av södra tornets observationsdäck med bland annat metalldetektorer liknandes dem som finns på flygplatser.
I norra tornet fanns från våren 1976 restaurangen Windows on the World och senare även Wild Blue på våningarna 106 och 107 samt barerna Greatest Bar on Earth och Cellar in the Sky på våning 107, de var New Yorks mest populära och kända restauranger och barer och bland världens högst belägna. De var väldigt välbesökta av turister och rika affärsmän och för olika arrangemang som bröllop och liknande, det attraktiva läget gjorde att prislappen var ganska hög, framförallt för Windows on the World och Cellar in the Sky. Windows on the World stängdes efter bombningarna 1993 och öppnades igen 1996. Det fanns även restauranger, gallerior och affärer med mera under komplexet, intill tunnelbanestationen.
Efter att WTC:s tvillingtorn fallit i september 2001 blev Empire State Building återigen New Yorks högsta byggnad men passerades i april 2012 av det nya tornet One World Trade Center (tidigare kallat Freedom Tower) och kommer senare även att passeras av Two World Trade Center.
Av de 110 våningarna var 8 (7-8, 41-42, 75-76 och 108-109) avsatta för teknisk service medan de övriga våningarna bestod av öppna ytor, det vill säga det fanns inga innerväggar i tornen, förutom närmast stommen. Varje våning hade en yta på cirka 3 500 m² som kunde användas som kontorsyta. Hela komplexet hade en areal av strax över en km². Under 1990-talet hade cirka 500 företag, framför allt inom finanssektorn, kontor i byggnaderna.
Tvillingtornen var bland de första skyskraporna att byggas med så kallade sky lobbies, det vill säga våningsplan där man fick byta hiss om man skulle högre upp i byggnaden. Dessa var lokaliserade på 44:e och 77:e våningarna. Dessa bytespunkter möjliggjorde att hissarna kunde utnyttjas maximalt samt att de kunde konstrueras så de tog upp minimalt med plats i byggnaden. Denna lösning gjorde att lokalhissarna kunde ha samma schakt, vilket gjorde att schakten kunde vara färre till antalet och på så vis spara plats som istället kunde användas som kontor. Det fanns också direkthissar från lobbyn upp till båda bytespunkterna och till de högst belägna delarna i båda tornen. Totalt så fanns det 99 hissar i varje torn.
Vi firar födelsedag:
1928 – Jimmy Logan, brittisk skådespelare (död 2001)
1944 – Craig T. Nelson, amerikansk skådespelarepolischef "Jack Mannion" i polisdramat The District (2000–2004),
1944 – Erik Pettersson, svensk cyklist med smeknamnet Fåglum efter sin födelseort
1957 – Peter Englund, svensk historiker och författare, ledamot av Svenska Akademien från 2002 och dess ständige sekreterare 2009–
1991 – Jamie Lynn Spears, amerikansk sångare och skådespelare
Vi lämnade er:
1973 – Gösta Knutsson, 64, svensk radioman och barnboksförfattare (född 1908)
2011 – Scott Columbus, 54, amerikansk trumslagare, bland annat i heavy metal-bandet Manowar (född 1956)
Allt för nu
Vi är överallt
http://aiklchf.blogspot.se/2013/04/historiska-handelser-nu-och-da-4-april.html
1949 – Representanter för tio europeiska länder (Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal och Storbritannien) och två nordamerikanska (Kanada och USA) undertecknar den så kallade Atlantpakten i Washington, D.C. och bildar därmed försvarsalliansen Nato (North Atlantic Treaty Organization). De ingående länderna lovar varandra ömsesidigt bistånd i händelse av att något av dem blir angripna och ett angrepp på ett av medlemsländerna ska ses som ett angrepp på hela alliansen. Som ett svar på detta bildas inom Östblocket några år senare en liknande allians, som får benämningen Warszawapakten under Sovjetunionens ledning. Under kalla kriget står allianserna mot varandra, men sedan Warszawapakten har upplösts efter dess slut har flera av paktens forna medlemmar gått med i Nato.
Historia
Bakgrund och bildande
En direkt föregångare till Nato var Brysselpakten, som ingicks 1948 av Belgien, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Storbritannien, och som i sin tur hade föregåtts av bi- och trilaterala avtal mellan några av dessa länder omedelbart efter andra världskriget. Andra världskriget hade visat behovet av att samordna ländernas försvar inför eventuella framtida krigshot, och kalla krigets inledning visade att ett sådant hot redan var en realitet.Grunden för Nato är Nordatlantiska fördraget (North Atlantic Treaty), ett avtal om kollektivt försvar som undertecknades den 4 april 1949 av de europeiska staterna Belgien, Danmark, Frankrike, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal och Storbritannien samt de nordamerikanska staterna USA och Kanada. Anledningen var fruktan för Sovjetunionens ökade maktposition i Europa, speciellt efter kommunisternas maktövertagande i Tjeckoslovakien 1948. Kärnan av traktaten är artikel V, som fastslår att ett angrepp mot ett Natoland är ett angrepp mot hela alliansen. Själva Nordatlantiska fördragsorganisationen bildades 1951 för att organisera Atlantpaktens kollektiva försvar.
Med upptrappningen av kalla kriget på 1950-talet och utbrottet av Koreakriget, kom Västtyskland med som medlem 1955. Sovjetunionen svarade med att grunda Warszawapakten samma år.
Kalla kriget
1966 drog sig Frankrike ur Natos gemensamma militärkommando på grund av att Frankrikes president Charles de Gaulle menade att det gemensamma militärkommandot i för hög grad främjade USA:s intressen och hämmade Frankrike från att främja sina egna nationella intressen. Frankrike kvarstod dock som politisk medlem av Nato. Detta ledde till att Supreme Headquarters Allied Powers Europe (SHAPE) flyttades från Paris till Mons i Belgien. Först 1993 blev Frankrike en fullvärdig medlem igen. De båda ärkefienderna Grekland och Turkiet blev medlemmar 1952. I anslutning till Cypernkrisen 1974 trädde Grekland ur i protest mot att Nato inte bidragit till en rättvis lösning i Cypernfrågan eller lyckats förhindra väpnade konflikter mellan dess medlemsstater. 1980 återinträdde dock Grekland.Spanien blev medlem i Nato 1982, och från slutet av 1990-talet har flertalet nya medlemsstater från det tidigare Östblocket kommit till.
Efter kalla kriget
Efter att Warszawapakten och Sovjetunionen upplösts 1991 har Natos uppgifter i viss mån omdefinierats av medlemsstaterna. Ett nytt koncept antogs som öppnar för att Nato kan ingripa utan att någon av medlemsstaterna varit utsatt för ett direkt angrepp, kallat icke-artikel 5-krishanteringsoperationer. Konceptet har varit omstritt på grund av att det också öppnar för interventioner utan ett tydligt beslut från Förenta nationerna (FN). 1995 ingrep Nato i Bosnienkriget efter ett FN-beslut. 1999 gick Nato till krig mot Jugoslavien utan att det förelåg ett beslut om ingreppet från FN (Kosovokriget).Krigen på Balkan
Under 1990-talet kom Nato att delta aktivt i strider för första gången. Den 28 februari 1994 sköt Natostyrkor ned fyra bosnienserbiska flygplan i flygförbudszonen i centrala Bosnien och Hercegovina. Uppdraget att upprätthålla flygförbudszonen hade inletts såsom FN-uppdrag ett år tidigare, den 12 april 1993. Under 1995 genomförde Nato uppemot 3 400 flygangrepp mot serbiska mål, vilket bidrog till att Daytonavtalet undertecknades i december samma år.Den 24 mars 1999 inledde försvarsalliansen en elva veckor lång bomboffensiv mot dåvarande Jugoslavien, efter att den jugoslaviska regeringen vägrat underteckna det så kallade Rambouilletavtalet. Målen för angreppen låg även långt inne i Serbien, och skadorna på infrastrukturen blev omfattande. Offensiven inleddes utan en formell krigsförklaring. Jugoslavien protesterade mot offensiven och hävdade att det var ett angreppskrig i strid mot FN-stadgan. Kriget i Kosovo upphörde den 11 juni 1999 då den jugoslaviske ledaren Slobodan Milošević accepterade FN:s resolution 1244. Nato var därefter med om att bygga upp KFOR, en Natoledd fredsbevarande styrka med FN-mandat.
Efter den 11 september 2001
Efter terrorattackerna i USA den 11 september 2001 aktiverade Nato för första gången artikel V. USA valde att gå till krig mot Afghanistan på egen hand. Efter att talibanregimen i Afghanistan störtades hade Nato kommando över ISAF-styrkorna som hade mandat från FN att vara en stabiliseringsstyrka i Afghanistan. Inom Nato har det dryftats om ISAF ska delta mer aktivt i USA:s och Afghanistans nya regerings krig mot talibanerna och andra grupper. 2003 beslutade Nato att utvidga det verksamma området för ISAF från Kabul till hela Afghanistan. I den första omgången har styrkorna utplacerats i övriga områden i norr som har varit förhållandevis lugna. Hösten 2005 påbörjades processen med utplacering av ISAF-styrkor i de mer oroliga områdena i söder.Nato var inte direkt involverat då USA tillsammans med en ”koalition av villiga” gick till krig mot Irak våren 2003. Före krigsutbrottet blev även artikel IV, som fastslår en medlemsstats rätt till konsultationer och gemensamma försvarsförberedelser, aktiverad av Turkiet. Turkiet fruktade att landet kunde bli utsatt för ett motangrepp från Irak eftersom USA använde Turkiet som bas för angreppet mot Irak. Situationen var nära att utlösa en kris i Nato på grund av att Frankrike, Tyskland, Belgien och Luxemburg, som var starkt emot USA:s planer på att angripa Irak, länge vägrade delta i gemensamma försvarsförberedelser under situationen som förelåg. Efter att Saddam Husseins regim i Irak störtats har Nato haft ansvar för att träna säkerhetsstyrkor för de irakiska myndigheterna.
Berlin plus-avtalet
Berlin plus-avtalet är ett omfattande paket av avtal mellan Nordatlantiska fördragsorganisationen och Europeiska unionen (EU), som undertecknades den 16 december 2002. Med detta avtal får EU möjlighet att använda Natos resurser i händelse av en internationell konflikt, under förutsättning att Nato självt inte vill agera – den så kallade rätten till första vägran. Endast om Nato vägrar agera kan EU göra det, om den så önskar.1973 – Skyskrapekomplexet World Trade Center i New York invigs officiellt och den norra skyskrapan är under en kort tid världens högsta byggnad (redan samma år invigs dock Sears Tower i Chicago, som blir ännu högre). Tornen började byggas 1966 och redan 1970 har de första hyresgästerna börjat flytta in. De finns sedan kvar fram till 11 september 2001, då de förstörs i en terroristattack.
Tvillingtornen
Det norra tornet (torn 1) tog emot de första hyresgästerna i december 1970 och färdigställdes i december 1972. Det var 417 meter högt upp till taket och med masten som monterades upp 1978 ytterligare cirka 109 meter. Det södra tornet (torn 2) tog emot de första hyresgästerna i januari 1972 och stod klart i juli 1973. Det officiella öppnandet av tvillingtornen ägde rum den 4 april 1973. Det södra tornet hade en liten helikopterplatta, saknade antenn/spira och mätte drygt 415 meter upp till taket och ungefär 417 meter upp till observationsdäcket som öppnades i december 1975. Det norra tornet var då världens högsta byggnad. Efter att den drygt 109 meter höga masten monterats upp på det norra tornet 1978 så var dess totalhöjd 526 meter, 84 meter högre än Empire State Buildings totalhöjd på 442 meter. Ser man endast höjden upp till taken så var norra och södra tornen 36 respektive 34 meter högre än Empire State Buildings 381 meter. Sin position som världens högsta byggnad fick det norra tornet bara behålla under en kort period, redan innan tornen var färdigbyggda hade arbetet påbörjats med att bygga Willis Tower (tidigare kallat Sears Tower) i Chicago vilket blev 442 meter högt upp till taket då det var färdigbyggt 1973 och 527 meter totalt sett då en extra mast monterades upp 1982. World Trade Centers tvillingtorn behöll dock rekordet med flest våningar av alla byggnader i världen tills Burj Kalifa stod klart hösten 2009.Norra tornets tak var ej öppet för allmänheten utan endast för tekniker. Det saknade skyddsräcke till skillnad från det södra tornet som hade både ett räcke runt observationsdäcket och ett antisjälvmordsstängsel placerat en bit ner ovanpå på taket. Tack vare att observationsdäcket låg en liten bit upp från antisjälvmordsstängslet så kunde sikten vara helt fri till skillnad mot till exempel Empire State Building där sikten till viss del störs av det närliggande stängslet.
I södra tornet fanns Top of the World Trade Center Observatories-däcket som bestod av både ett observationsdäck på taket som utgjordes av våning 110 samt ett inomhusobservationsdäck på våning 107. För att komma dit fick man köpa en biljett och därefter åka direkthiss från lobbyn till inomhusdäcket. Därifrån gick sedan rulltrappor till taket. På observationsdäcket inomhus fanns lite olika snabbmatsrestauranger, bland annat Sbarro och affärer där man kunde köpa souvenirer, godis med mera. I båda observationsdäcken så fanns det myntaktiverade kikare. Kön till biljettkassorna och hissarna i lobbyn som ledde upp till observationsdäcket var dagligen ofta lång av både inrikes- och utrikesturister då det var en av New Yorks mest popuplära turistattraktioner.
Efter bombningen av World Trade Center 1993 tillkom en säkerhetskontroll vid besök av södra tornets observationsdäck med bland annat metalldetektorer liknandes dem som finns på flygplatser.
I norra tornet fanns från våren 1976 restaurangen Windows on the World och senare även Wild Blue på våningarna 106 och 107 samt barerna Greatest Bar on Earth och Cellar in the Sky på våning 107, de var New Yorks mest populära och kända restauranger och barer och bland världens högst belägna. De var väldigt välbesökta av turister och rika affärsmän och för olika arrangemang som bröllop och liknande, det attraktiva läget gjorde att prislappen var ganska hög, framförallt för Windows on the World och Cellar in the Sky. Windows on the World stängdes efter bombningarna 1993 och öppnades igen 1996. Det fanns även restauranger, gallerior och affärer med mera under komplexet, intill tunnelbanestationen.
Efter att WTC:s tvillingtorn fallit i september 2001 blev Empire State Building återigen New Yorks högsta byggnad men passerades i april 2012 av det nya tornet One World Trade Center (tidigare kallat Freedom Tower) och kommer senare även att passeras av Two World Trade Center.
Av de 110 våningarna var 8 (7-8, 41-42, 75-76 och 108-109) avsatta för teknisk service medan de övriga våningarna bestod av öppna ytor, det vill säga det fanns inga innerväggar i tornen, förutom närmast stommen. Varje våning hade en yta på cirka 3 500 m² som kunde användas som kontorsyta. Hela komplexet hade en areal av strax över en km². Under 1990-talet hade cirka 500 företag, framför allt inom finanssektorn, kontor i byggnaderna.
Tvillingtornen var bland de första skyskraporna att byggas med så kallade sky lobbies, det vill säga våningsplan där man fick byta hiss om man skulle högre upp i byggnaden. Dessa var lokaliserade på 44:e och 77:e våningarna. Dessa bytespunkter möjliggjorde att hissarna kunde utnyttjas maximalt samt att de kunde konstrueras så de tog upp minimalt med plats i byggnaden. Denna lösning gjorde att lokalhissarna kunde ha samma schakt, vilket gjorde att schakten kunde vara färre till antalet och på så vis spara plats som istället kunde användas som kontor. Det fanns också direkthissar från lobbyn upp till båda bytespunkterna och till de högst belägna delarna i båda tornen. Totalt så fanns det 99 hissar i varje torn.
Vi firar födelsedag:
1928 – Jimmy Logan, brittisk skådespelare (död 2001)
1944 – Craig T. Nelson, amerikansk skådespelarepolischef "Jack Mannion" i polisdramat The District (2000–2004),
1944 – Erik Pettersson, svensk cyklist med smeknamnet Fåglum efter sin födelseort
1957 – Peter Englund, svensk historiker och författare, ledamot av Svenska Akademien från 2002 och dess ständige sekreterare 2009–
1991 – Jamie Lynn Spears, amerikansk sångare och skådespelare
Vi lämnade er:
1973 – Gösta Knutsson, 64, svensk radioman och barnboksförfattare (född 1908)
2011 – Scott Columbus, 54, amerikansk trumslagare, bland annat i heavy metal-bandet Manowar (född 1956)
Allt för nu
Vi är överallt
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)