Mitt liv med AIK & LCHF: Historiska händelser nu och då 28 Februari

1986 – Då den svenske statsministern Olof Palme och hans hustru Lisbet är på väg hem från biografen Grand i Stockholm blir de klockan 23.21 beskjutna i korsningen mellan Tunnelgatan och Sveavägen. Hon träffas i armen, medan han blir skjuten i ryggen och dör omedelbart, även om han dödförklaras först klockan 0.06, sedan han av tillkallad ambulans har förts till Sabbatsbergs sjukhus. Trots att Lisbet Palme sedermera pekar ut Christer Pettersson som mördaren förblir mordet på statsministern olöst.

Palmemordet kallas mordet på Sveriges statsminister Olof Palme som skedde klockan 23:21 fredagen den 28 februari 1986 då han sköts till döds i korsningen Sveavägen–Tunnelgatan i centrala Stockholm.

Efter mordet följdes i Palmeutredningen ett flertal spår, däribland "PKK-spåret", "33-åringen" och "Sydafrikaspåret", som dock inte ledde till något konkret genombrott. I december 1988 anhölls Christer Pettersson som misstänkt för mordet, och denne dömdes också i juli 1989 av Stockholms tingsrätt som skyldig, men frikändes därpå av en enig hovrätt i november samma år. Misstankarna mot Pettersson kvarstod dock och resning begärdes av riksåklagaren i december 1997, men avslogs av Sveriges högsta domstol den 28 maj 1998. Sedan dess har inga genombrott i spaningsarbetet skett och ingen misstänkt har åtalats; detta trots att 130 personer har erkänt mordet och att utredningen kring det är en av världens mest omfattande.

Fredagen den 28 februari 1986 anlände Olof Palme till sitt hem på Västerlånggatan 31 i Gamla stan ungefär 18:30 efter en helt vanlig arbetsdag. Han ringde några telefonsamtal och åt middag med sin fru. Strax efter 20:30 lämnade paret hemmet och gick till fots till tunnelbanestationen Gamla stan. De steg på ett tåg som avgick 20.42 och anlände till tunnelbanestationen Rådmansgatan 20.47. Därefter promenerade de därifrån till biografen Grand på Sveavägen. Där mötte de sonen Mårten med fästmö. Klockan var då strax före 21:00. Palme köpte själv biljetter i kassan till Suzanne Ostens film Bröderna Mozart (1986), som började 21:15.

Efter filmens slut mellan 23.05 och 23.10 dröjde alla fyra kvar något utanför biografen fram till 23:15 när de skildes åt, och paret Palme började gå Sveavägen söderut. De gick relativt långsamt och stannade till vid åtminstone ett skyltfönster, klädbutiken Sari. Vid Adolf Fredriks kyrkogata korsade de Sveavägen och fortsatte på dennas östra sida. När de passerade Tunnelgatan och Dekorima-butiken kom en man upp bakom Palme och sköt honom från nära håll i ryggen ungefär 23:21:30. Skottet var omedelbart dödande. Ett andra skott åsamkade Lisbet Palme en skråma längs ryggen. Därefter avvek gärningsmannen in på Tunnelgatan och uppför trapporna mot Malmskillnadsgatan. Han fortsatte över gatan och nedför David Bagares gata. Därefter upphör spåren.

Vad som hände efter skotten och minuterna därefter kan i vissa fall avgöras på sekunden när: samtalen med larmcentralen spelas in automatiskt och på bandet finns tidsangivelser från Fröken Ur. Utifrån detta går det att uppskatta när andra händelser inträffade.

23:21:30 Två skott avlossades mot paret Palme.

23:22:20 påbörjades registreringen av ett larmsamtal till larmcentralen. Ett ögonvittne som satt i en bil på Sveavägen berättade för växeltelefonisten att "det är mord på Sveavägen" och kopplades vidare till polisen. Efter att ha fått vänta på svar från polisen förgäves i en och en halv minut bröt vittnet samtalet.

23:23:40 ringde växeltelefonisten vid Järfälla Taxi till larmcentralen. Växeltelefonisten hade dessförinnan mottagit ett anrop från ett vittne som är taxichaufför, som fanns på mordplatsen och som bad taxiväxeln att larma polisen. Växeltelefonisten ringde då direkt till polisens sambandscentral. Växeltelefonisten kunde dock bara berätta att någon hade blivit skjuten i korsningen Sveavägen/Tunnelgatan. Radiooperatören vid sambandscentralen bad växeltelefonisten att ringa tillbaka till vittnet taxichauffören och be denne stanna på platsen tills polis anlände. Hon gjorde detta och ringde sedan, 23:23:40, till larmcentralen för att förvissa sig om att ambulans larmats. Samtalet pågick till 23:24:20

23:24:40 ringde en operatör på larmcentralen till polisens sambandscentral. Han kom i kontakt med en radiooperatör och frågade denne om sambandscentralen kände till ett larm om skottlossning på Sveavägen. Radiooperatören uppgav att sambandscentralen inte kände till något sådant larm. Samtalet pågick till 23:25:10.

Ungefär 23:24 kom den första polispatrullen till platsen i polisbil. En andra taxichaufför från Järfälla Taxi, som hört kollegans larmanrop och befinner sig på Kungsgatan cirka 100 meter från korsningen Kungsgatan/Sveavägen, hade en polispatrull i närheten och gjorde dem uppmärksamma på händelsen. Polispatrullen åkte genast till mordplatsen och hörde under färden sambandscentralens larm. I bilen fanns kommissarie Gösta Söderström som tog befälet på brottsplatsen.

23:25:30 var den senaste tidpunkt som polispiketen från Södermalm kan ha dykt upp på platsen men det finns en möjlighet att den anlänt redan 23:23. Patrullen hade precis passerat på Malmskillnadsgatan vid trappavsatsen ovanför Tunnelgatan när den fick larm från radiooperatören vid sambandscentralen. Patrullen anlände till mordplatsen efter, men i stort sett samtidigt som, den första polispatrullen. Kommissarie Söderström beordrade patrullen att ta upp förföljandet uppför trapporna men gav inte patrullen något signalement.

Mellan 30 och 60 sekunder efter polispiketen från Södermalm stannade en ambulans från Sollentuna vid mordplatsen. Den befann sig där av en slump och var inte på utryckning.

23:26:00 ringde radiooperatören tillbaka till larmcentralen och meddelade att polisens sambandscentral kände till larmet. Samtalet pågick till 23:26:20.

Därefter anlände en polispiket från Norrmalm till platsen. Patrullen befann sig vid Norra Bantorget och tankade när den larmades.

Därefter anlände en ambulans direkt från Sabbatsbergs sjukhus. Ambulanspersonalen i den gick ut och hjälpte sina ambulanskollegor i den första ambulansen.

23:28:00 rapporterade ambulanspersonalen till larmcentralen att ambulansen med Olof Palme lämnat mordplatsen och var på väg mot Sabbatsbergs sjukhus.

23:31:40 rapporterade ambulanspersonalen till larmcentralen att ambulansen anlänt till sjukhuset.

Det hör dock till bilden att både poliskommissarie Gösta Söderström och hans chaufför Ingvar Windén har redovisat avvikande tidsangivelser för polisens områdesanrop och ankomst till mordplatsen, vilka enligt dem, är cirka sex minuter senare än det officiella tidsschemat.
Gösta Söderströms tidsangivelser har följande utseende:

Kl 23:29:43 lämnade Söderström och Windén den man som på Kungsgatan stoppat dem och informerat om ”skottlossning på Sveavägen”.
Kl 23:29:50 hördes ett larm från polisens sambandscentral (SBC) med ordalydelsen ”Vi har fått ett meddelande från taxi att någon är skjuten på Sveavägen vid Tunnelgatan”
Kl 23:30:00 anlände kommissariebil 2520 med Söderström och Windén till brottsplatsen.
Kl 23:30:10 anlände Södermalmspiketen 3230 till brottsplatsen.
Omkring kl 23:31 tog Söderström den första kontakten med SBC på polisradion.
Klockan var omkring 23:32 när Ingvar Windén lämnade det första signalementet på gärningsmannen, vilket skedde nästan i samma stund som ambulansen anlände.
Klockan var omkring 23:35 när Söderström identifierade brottsoffret och meddelade detta till SBC.
Klockan var omkring 23:35 när ambulansen lämnade brottsplatsen

Gösta Söderström var själv övertygad om att poliser var inblande i denna operation genom att bland annat se till så att gärningsmannen kom undan. Om områdesanropet gick ut så sent som kl 23:29, så framstår inte minst uppdykandet av kommissariebil 1520 fyra minuter dessförinnan längs mördarens flyktväg som något särdeles misstänkt. Gösta Söderström kom efter över 10 års egna undersökningar fram till att det klockan 23:23 gått ut ett tidigare anrop som var riktat till "särskild personal", närmare bestämt till de två piketbussarna 1230 och 3230, som befunnit sig i närheten av mordplatsen vid tidpunkten för mordet. Att just dessa två blivit anropade kl 23:23 har han sett på en så kallad enradig IM-lista.

1997 – När de båda bankrånarna Larry Eugene Phillips, Jr. och Emil Dechebal Matasareanu strax efter klockan 9.15 kommer ut från det Bank of America-kontor i North Hollywood i Los Angeles, som de just har rånat, möts de av patrullenheter från polisen. Då rånarna har skottsäkra västar på sig och är beväpnade med automatkarbiner utbryter en eldstrid mellan dem och polisen, vilken blir den mest våldsamma någonsin i amerikansk polishistoria.

Upplösningen

Efter en långvarig eldstrid slutade Phillips skjuta på grund av att hans Norincogevär krånglade, då en patronhylsa fastnade i patronläget. När detta hände hade han redan skiljts från Matasareanu och gick längs en trottoar medan han sköt mot polisen. Phillips övergav sitt krånglande vapen och började använda en Beretta 92F-pistol. Han fortsatte att skjuta mot poliserna med sitt vapen men då poliserna lyckades träffa hans högra hand tappade han pistolen. Han tog då upp den och började skjuta med sin vänstra hand och tog sedan tog skydd bakom en parkerad lastbil. Han började senare förflytta sig igen och fortsatte skjuta. Kort därefter placerade Phillips mynningen av pistolen under sin haka och sköt sig själv efter att ha träffats i ryggraden av skjutande poliser. Huruvida Phillips tog sitt liv avsiktligt eller om han oavsiktligt kom åt avtryckaren när han försökte ladda om sitt vapen med en hand, är oklart.

Matasareanu blev allvarligt skadad av SWAT-enheter när han försökte åka iväg i den ursprungliga flyktbilen. Han tog över en passerande mindre lastbil genom att hota föraren och flyttade över alla vapen från flyktbilen till lastbilen. Han kunde dock inte starta den eftersom det var en äldre pickup som har en separat startknapp. Han tog därför skydd bakom bilarna och sköt mot poliserna, men gav upp efter att ha blivit träffad i benet av en polis som sköt under bilen. Polisen kallade på ambulans via radion, men Matasareanu betraktades som farlig och ambulansen vägrade hämta honom. Matasareanu förblödde till döds efter cirka en timme. Polisen och räddningstjänsten fick mycket kritik för att de lät Matasareanu förblöda.

Under skottlossningen sårades totalt tolv poliser och åtta civila (i många fall svårt), och två dödsfall inträffade (Phillips och Matasareanu). LAPD blev senare kritiserat för att inte låtit Matasareanu få hjälp omedelbart, vilket kunde ha räddat hans liv. Polismyndigheten svarade med att påpeka att ambulanspersonal följde en standardprocedur i våldsamma situationer, som säger att man inte ska gå in i "the hot zone" (den farliga zonen), eftersom Matasareanu fortfarande ansågs vara farlig. Det fanns också rapporter från åskådare om flera misstänkta i området, vilket försenade sjukvårdspersonalen. Dessa rapporter fastslogs senare av polismyndigheten gälla civilklädda poliser eller poliser med skyddsvästar.

Den här eldstriden liknade den tidigare konfrontationen som inträffade i Norco i Kalifornien, 9 maj 1980 och scener från filmen Heat. Det har spekulerats i att Phillips och Matasareanu använde filmen Heat som en träningsvideo. Detta grundas bland annat på att när man undersökte rånarnas hem så fann man filmen i deras videoapparat.

Vi firar födelsedag:
1906 – Bugsy Siegel, amerikansk gangster (död 1947)