Robert Watson-Watt född 13 april 1892 och död 5 december 1973 i Skottland. Watson-Watt som var en sentida avkomling till ångmaskinens uppfinnare, James Watt, ledde utvecklingen av den moderna radarn.
Den första radarliknande konstruktionen patenterades av den tyske ingenjören Christian Hülsmeyer redan 1904. Hans så kallade "Telemobiloskop" var främst avsett att undvika kollisioner mellan fartyg och annat i nedsatt sikt. Grunden till den moderna, och i dag mycket effektiva, radartekniken lades 1935, då den skotske fysikern Robert Watson-Watt konstruerade en anläggning där elektromagnetiska radiovågor reflekterades från fasta föremål och åstadkom ett eko som avbildades på en bildskärm. Militären drog nytta av upptäckten och bedrev i hemlighet utvecklingsarbete för att förbättra anordningens effektivitet. Man byggde skyndsamt upp en kedja av radarstationer längs den engelska sydkusten, Chain Home Radar. De första primitiva radaranläggningarna arbetade med frekvenser inom kortvågsområdet på 20 – 30 megahertz.
De brittiska bombningarna av tyska mål visade sig snart ha en mycket låg träffprocent – omkring tio procent. Planen behövde ett system som kunde hjälpa navigatören att finna målet med bättre säkerhet. Ursprungligen gjordes detta genom att leda planen med radiovågor som sändes från flera sändare, och där man letade efter den plats där radiosignalerna korsade varandra. Även den modellen hade alltför låg precision och man behövde en radaranläggning som var tillräckligt liten för att bäras av ett flygplan.
Problemet var främst att man inte kunde skapa kombinationen av hög frekvens och hög effekt, men detta löstes då man vid universitetet i Birmingham lyckades konstruera en magnetron med hålrumsresonatorer som skapar mikrovågor med en våglängd som är mindre än tio centimeter (mer än tre gigahertz); ju kortare våglängd desto högre precision uppnås. Magnetronen blev sedan huvudkomponenten i det som idag kallas radaranläggning.
Nazityskland hade också kommit en bit på väg med liknande system, kallat Peilfunk som betyder ungefär "pejlradio", men man låg efter britterna med tekniken. Telefunken var den ledande tillverkaren.
Till Sverige kom radarn under 1940-talet, men kallades här "ekoradio", vilket är ett bra ord för att beskriva funktionsprincipen. För att underlätta kommunikationen med andra länder övergick man snart till den internationellt vedertagna benämningen radar.
Radar arbetar i regel inom frekvensintervallet mellan 1 och 40 GHz. Det vanligaste frekvensområdet för radar är det som brukar kallas X-bandet och ligger mellan 8 och 12 GHz vilket ger en våglängd på omkring 3 cm. Det är främst fartygsradar för navigering som ligger i det intervallet. Även S-band med 10 cm våglängd är vanlig till sjöss, och obligatorisk på större fartyg. Den är exempelvis speciellt bra på att visa råkar i is. Militär och civil spaningsradar för till exempel luftövervakning har ofta större våglängd. Det beror bl.a. på att atmosfärsdämpningen ökar markant vid omkring 11 GHz vilket är olämpligt om man vill ha stora räckvidder.
Driver man upp frekvensen ännu högre kan man få reflexer från nederbörd och inversioner i atmosfären. Typisk frekvens för väderradar är 14 GHz. Man har även lyckats ta radarbilder av solen. Det stora avståndet innebär att måste man vänta drygt femton minuter på den reflekterade signalen (ekot).
1993 – En explosion inträffar i garaget under World Trade Center i New York och skapar ett 30 meter stort hål genom fyra våningar i byggnaden, varvid sex personer dödas och över tusen skadas.
Bombningen av World Trade Center i New York ägde rum den 26 februari 1993. Islamistiska terrorister detonerade en sprängladdning i garaget under det norra tornet, med avsikten att få tornet att välta mot det södra tornet och därmed rasera båda tornen och döda tiotusentals människor. Det var första gången det skedde en större attack mot World Trade Center. De lyckades aldrig skada tornen så mycket. Sex människor och ett ofött barn dödades och 1 042 skadades, de flesta under evakueringen och av att ha andats in rök; evakueringsarbetet försvårades av den stora mängden rök, som nådde så högt upp som till den 93:e våningen i båda tornen.
Attacken planerades av en grupp konspiratörer, inklusive Ramzi Yousef, Mahmud Abouhalima, Mohammad Salameh, Nidal Ayyad, Abdul Rahman Yasin och Ahmad Ajaj. De fick ekonomiskt stöd av Yousefs farbror, Khalid Sheikh Mohammed (som senare kom att betraktas som den drivande personen bakom 11 september-attackerna). Ramzi Yousef, född i Kuwait, tillbringade tid i al-Qaidas träningsläger i Afghanistan. 1991 började han planera att utföra ett bombdåd i USA. Han åkte till USA 1992 och bosatte sig i New Jersey. Via Omar Abdel-Rahman fick han kontakt med de personer som kom att bli hans medkonspiratörer i bombdådet. Yousef och jordaniern Eyad Ismoil körde en gul Ryder-lastbil till garaget under World Trade Center kring lunchtid, tände på bomben och flydde platsen. Bomben detonerade 12 minuter senare, klockan 12:17. Bomben orsakade ett 30 meter stort hål genom fyra våningar. Bomben förstörde byggnadens kraftledning. Strömavbrottet gjorde att många fastnade i hissarna. Explosionen förstörde luftkonditioneringssystemet längst ner vilket slog ut luftkonditioneringen för hela anläggningen.
I mars 1994 dömdes fyra personer för bombningen, Abouhalima, Ajaj, Ayyad och Salameh. I november 1997 dömdes ytterligare två, Yousef, hjärnan bakom dådet, och Eyad Ismoil, som körde bilen med bomben. De dömdes till livstids fängelse. I och med att attacken förstörde strömförsörjningen så fungerade inte lamporna i trapphuset i det norra tornet, något som gjorde att tusentals människor fick evakuera byggnaden i mörker. Efter attacken fick komplexet nödgeneratorer vilken troligtvis räddade många liv under 11 september-attackerna.
Vi firar födelsedag:
1829 – Levi Strauss, tysk-amerikansk skräddare, uppfinnaren av jeansen (död 1902)
1932 – Johnny Cash, amerikansk countrysångare (död 2003)
1948 – Örjan Ramberg, svensk skådespelare
1970 – Linda Lampenius, finsk violinist, internationellt med artistnamnet Linda Brava
1971 – Max Martin, svensk musikproducent och kompositör
Vi lämnade er:
1814 – Johan Tobias Sergel, 73, svensk tecknare och skulptör (född 1740) lånat sitt namn åt bland annat Sergels torg, Sergelarkaden och Sergelgatan i Stockholm
1945 – Bror Olsson, 85, svensk skådespelare och teaterledare (född 1860) Nyåret 1905 var det Olsson som fick förtroendet att recitera Alfred Tennysons Nyårsklockan vid tolvslaget på Skansen.
Allt för nu
Vi är överallt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar