tisdag 11 februari 2014

Historiska händelser nu och då 11 Februari

1941 – Den tyske generalöversten Erwin Rommel anländer till den libyska staden Tripoli för att ta över befälet över de tyska trupperna i Nordafrika. Han blir sedermera känd som ”Ökenräven” och leder under året de tyska trupperna mot britterna nästan hela vägen till Suezkanalen, innan britterna slår tillbaka dem.

Erwin Johannes Eugen Rommel, född 15 november 1891 i Heidenheim, död 14 oktober 1944 i Herrlingen, populärt kallad Ökenräven, var en tysk militär; generalmajor 1939 och generalfältmarskalk 22 juni 1942. Rommel tilldelades Riddarkorset av Järnkorset med eklöv, svärd och briljanter 1943. Rommel var inte uttalad anhängare av nazismen.

Rommel blev mest känd som befälhavare för Afrikakåren, den tyska enhet i Nordafrika som stred mot britterna 1941–1943. Under hans ledning lyckades Afrikakåren besegra de brittiska styrkorna upprepade gånger, tills förlusten vid slaget vid el-Alamein, cirka 100 km väster om Alexandria. Stor del av dess framgång brukar tillskrivas Rommels militärstrategiska sinne.

Rommel var även med och utformade Ardennerplanen 1940, i vilken Tyskland lyckades besegra Frankrike under loppet av bara några veckor genom att låta stridsvagnar slå igenom de belgiska Ardennerna och på så vis kringgå Maginotlinjen.

Efter sin succé i Frankrike blev Rommel 1 juli 1941 befordrad till general (General der Panzertruppen). När Mussolini bad om hjälp i Nordafrika utnämnde Hitler Rommel till generalöverste (30 januari 1942) och därefter till chef över Afrikakåren (senare utvidgad och omdöpt till Panzerarmee Afrika), som sedan oväntat lyckades driva britterna ut ur Libyen och hösten 1942 rycka fram till el-Alamein i Egypten. Nordafrika var då för länge sedan prisgivet av tyska krigsledningen, och Rommel saknade i allt väsentligt underhåll. Hans uppgift var egentligen att föra uppehållande strider och därmed binda brittiska styrkor i området. Det var dock inte en av Rommels starka sidor, varför han i stället startade en offensiv. Vid el-Alamein var det emellertid stopp, och man kan ifrågasätta det kloka i att tvinga de numerärt överlägsna brittiska styrkorna till ett avgörande slag. När de amerikanska trupperna sedan landsteg i Marocko och Algeriet i november 1942 tvingades Rommel lämna Afrika. Hans trupper blev till stor del krigsfångar.



1990 – Ledaren för de färgade sydafrikanernas parti African National Congress (ANC) Nelson Mandela blir frisläppt efter att ha suttit i fängelse sedan 1962 på ön Robben Island utanför Johannesburg. Frigivningen sker 9 dagar efter att president F.W. de Klerk har meddelat att det dittills förbjudna ANC ska legaliseras.

Nelson Rolihlahla Mandela, född 18 juli 1918 i Mvezo i Östra kapprovinsen (dåvarande Kapprovinsen), död 5 december 2013 i Houghton Estate utanför Johannesburg, var en sydafrikansk advokat, politiker och statsman. Mandela var Sydafrikas president mellan 1994 och 1999. Han var landets förste president som valts i demokratiska val med rösträtt för hela befolkningen.

År 1962 blev Mandela ledare för ANC:s beväpnade gren Umkhonto we Sizwe, som han var medgrundare till. Mandela koordinerade en sabotagekampanj mot militära och statliga mål, och planerade att föra ett gerillakrig om sabotaget inte lyckades få apartheidpolitiken att upphöra. (Ett par decennier senare, under 1980-talet då Mandela satt fängslad och isolerad, förde MK till slut ett regelrätt gerillakrig.) Mandela besökte även flera afrikanska länder och samlade in pengar för att finansiera kampen mot apartheidregimen och organiserade paramilitär träning.

Den 5 augusti 1962 arresterades Nelson Mandela efter att ha levt på rymmen under 17 månaders tid. Enligt William Blum - en före detta anställd hos USA:s utrikesdepartement - tipsade CIA om var Mandela befann sig. Detta avfärdas dock av Mandela som istället anger sin egen vårdslöshet som orsak. Tre dagar senare ställdes han inför rätta åtalad för att han lett arbetare i en strejk och för att ha lämnat landet utan tillstånd. Han fängslades till en början i Johannesburg Fort, och den 25 oktober 1962 dömdes Nelson Mandela till livstids fängelse.

Under den tid som Mandela satt fängslad arresterade polisen flera framträdande medlemmar i ANC den 11 juli 1963 på Liliesleaf Farm, Rivonia, norr om Johannesburg. Även Mandela åtalades vid den rättegången (Rivoniarättegången) tillsammans med Ahmed Kathrada, Walter Sisulu, Govan Mbeki, Andrew Mlangeni, Raymond Mhlaba, Elias Motsoaledi, Walter Mkwayi (som flydde under rättegången), Arthur Goldreich (som flydde från fängelset före rättegången), Denis Goldberg och Lionel Bernstein. Alla åtalades för sabotage och brott som kan liknas vid högförräderi men som var enklare för staten att bevisa.

I sitt uttalande under rättegången den 20 april 1964 vid högsta domstolen i Pretoria förklarade Mandela varför ANC valt att använda våld som en taktik. Han förklarade att ANC använt fredliga medel fram till massakern vid Sharpeville. Den händelsen, tillsammans med en folkomröstning som skapade republiken Sydafrika och förklarandet av undantagstillstånd och förbudet av ANC, gjorde det klart för honom att det enda sättet att göra motstånd var genom att genomföra sabotageattacker. Att inte göra motstånd hade enligt Mandela varit likställt med en ovillkorlig kapitulation. Mandela förklarade vidare om manifestet Manifesto of Umkhonto av den 16 december 1961 som visade att det Nationella partiets politik riskerade att skada landets ekonomi eftersom utländska investerare skulle dra sig för att investera i landet. Mandela avslutade med dessa ord:
Under min livstid har jag hängett mig åt denna kamp för det afrikanska folket. Jag har kämpat emot vit dominans, och jag har kämpat mot svart dominans. Jag har hållit fast vid idealet om ett demokratiskt och fritt samhälle i vilket alla kan leva tillsammans i harmoni och med samma möjligheter. Det är ett ideal som jag hoppas att leva för och uppnå. Men om det skulle krävas så är det ett ideal för vilket jag är beredd att dö.
Bram Fischer, Vernon Berrange, Joel Joffe, Arthur Chaskalson och George Bizos var alla deltagare i Mandelas juridiska försvar. Harold Hanson deltog i slutet av rättegången för att plädera för en mildare dom. Med undantag för Lionel Bernstein fann domstolen den 11 juni 1964 att samtliga åtalade var skyldiga till brott, för vilka de dömdes till livstids fängelse. Åtalet inkluderade bland annat inblandning i planerandet av väpnad aktion, fyra fall av sabotage (som Mandela erkände sig skyldig till) och en politisk konspiration att förmå andra länder att invadera Sydafrika (vilket Mandela förnekade).

Nelson Mandela fängslades på ön Robben Island där han fick tillbringa de följande 18 åren. Under sin tid i fängelse lyckades Mandela hålla kontakt med ANC, som publicerade ett uttalande om Mandela den 10 juni 1980, där det bland annat stod:
Förena! Mobilisera! Fortsätt kampen! Mellan städet av en förenad massaktion och hammaren som är den väpnade kampen kommer vi att krossa apartheid!
År 1982 överfördes han till det närbelägna fastlandsbelägna fängelset Pollsmoore Prison. I februari 1985 avstod Nelson Mandela från ett erbjudande om frigivning i utbyte mot att ge upp den väpnade kampen. I en intervju med amerikanska Washington Times sade Mandela att han inte var kommunist, men att ett kommunistiskt system vore att föredra framför apartheid. Som ett led i hans rehabilitering överfördes Mandela till Victor Versterfängelset den 9 december 1988. Mandela fortsatte vara fängslad till dess att en internationell kampanj med sloganen Befria Nelson Mandela kulminerade i hans frigivning i februari 1990. Samtidigt som president F.W. de Klerk beordrade Mandelas frigivning, hävde han förbudet mot ANC.

Samma dag som han frigavs, den 11 februari 1990, gjorde Nelson Mandela ett uttalande till nationen där han förklarade sitt engagemang för att åstadkomma fred och försoning med landets vita minoritet.


Vi firar födelsedag:
1874Elsa Beskow, svensk barnboksförfattare och illustratör (död 1953)

Elsa Beskow

1962Sheryl Crow, amerikansk rocksångare och skådespelare


1966Reuben Sallmander, svensk skådespelare


1967Karl Dyall, svensk dansare, koreograf, sångare och skådespelare


1969Jennifer Aniston, amerikansk skådespelare



Vi lämnade er:
2012Whitney Houston, 48, amerikansk sångare (kokainöverdos) (född 1963)


2014Alice Babs, 90, svensk sångare och skådespelare (född 1924)



Allt för nu

Vi är överallt

Inga kommentarer: