fredag 28 mars 2014

Historiska händelser nu och då 28 Mars

1939 – Nationalisterna intar under general Francisco Francos ledning den spanska huvudstaden Madrid. Den 31 mars är hela Spanien i deras händer och dagen därpå kapitulerar de sista republikanerna, vilket innebär, att spanska inbördeskriget är över.


Spanska inbördeskriget var det inbördeskrig i Spanien som pågick 1936–1939 och som slutade med att Francisco Franco kom till makten som enväldig diktator.


Kriget inleddes med att en grupp sammansvurna höga militärer gjorde en revolt mot andra republiken och den sittande parlamentariska regeringen. Rebellsidan utgjordes av konservativa, nationalistiska och fascistiska krafter som hade olika mål och ideologier, carlisterna ville till exempel återinföra monarkin medan de spanska falangisterna var emot monarki. Under krigets förlopp lyckades dock Francisco Franco samla alla de olika grupperingarna bakom sig och därmed bildades nationalisterna. Den katolska kyrkan hade en betydande roll som samlande kraft för nationalisterna.


Andra spanska republiken utropades 1931 efter att Alfons XIII av Spanien hade abdikerat. De sista valen hölls den 16 februari 1936 och resulterade i en klar majoritet för folkfronten som utgjordes av den spanska arbetarklassen: kommunister, socialister och syndikalister. Även liberaler som var motståndare till monarkin anslöt sig till den republikanska sidan. Vid krigets inledning hade de republikanska liberala krafterna störst inflytande i regeringen medan kommunisterna var betydligt svagare än anarkisterna. Under krigets förlopp fick dock kommunisterna allt större inflytande som en följd av Sovjetunionens inblandning och hade en dominerande ställning vid krigsslutet.


Bakgrund

De interna konflikterna i Spanien var många, nationalismsocialism, kastilianerkatalaner, stad–landsbygd, kolonier–inte kolonier, fattig–rik. En av de utlösande var konflikten kring kungamakten. Under 1930-talet hade vänstern beslutat sig för att avskaffa monarkin. Det skedde 1931 efter ett antal konflikter. Manuel Azaña, premiärminister 1931-1933 och president 1936-1939, hade under det tidiga 30-talet stort stöd bland landets invånare. Oro och dålig ekonomi, snabba reformer ökade högerns anhängare, vilket ledde till att vänstern förlorade 1933 års val, varför vänstern senare enades. Efter nyvalet den 16 februari 1936 fick de dock tillbaka makten från kristdemokraterna. Valet var jämnt och stormigt. Efteråt var det i princip två block; nationalistisk höger mot republikansk vänster.


Före kriget varnade många, bland annat de då mycket fåtaliga spanska kommunisterna, för krigsfaran. De tyska fascisterna utnyttjade den frihet de hade i republiken och skapade dussintals stödjepunkter för det tyska nationalsocialistiska arbetarpartiets så kallade landsgrupper, samt upprättade en fast förbindelse med den spanska arméns generalstab och värvade sina agenter bland officerskåren.


Redan 1935 började organisationer slå ihop sig och organisera sig till stöd för republiken. I början av året inleddes förhandlingar mellan den kommunistiska landsorganisationen CGTU och den socialdemokratiska landsorganisationen UGT, som ledde till en sammanslutning i slutet av samma år. I januari 1936 bildades folkfronten, vilken omfattade det kommunistiska partiet, det socialdemokratiska partiet, landsorganisationen (UGT), republikanska vänstern, det republikanska förbundet, den katalanska vänsterns parti och andra organisationer. I april 1936 förenades de socialdemokratiska och kommunistiska ungdomsförbunden till en enhetlig organisation. I juli samma år förenade sig fyra partier i Katalonien - det katalanska socialistiska förbundet, den katalanska federationen av socialdemokratiska partiet och det kommunistiska partiet - till Kataloniens förenade socialistiska parti. I mars 1937 bildades i talrika provinser i Spanien allianser mellan samtliga ungdomsorganisationer - det förenade socialistiska ungdomsförbundet, samt de anarkistiska och republikanska organisationerna och i september samma år bildades den nationella ungdomsalliansen som omfattade samtliga landets ungdomsorganisationer.

Kriget

Mordet på monarkistledaren José Calvo Sotelo i Madrid den 13 juli 1936 var en utlösande faktor. Mordet var en hämnd för ett annat mord, på en republikan. Det fick monarkisterna att stödja fascisterna; falangisterna och carlisterna var nu enade. Vänstern var i likhet med högern splittrad; dock hölls högern ihop av katolicism och anti-republikanism. Geografin spelade också roll – de francotrogna landsteg i söder; i nordöst hann republiken bjuda motstånd. Men samtidigt var det en militärrevolt mot den spanska regeringen. Striderna mellan regeringen och revoltörerna övergick raskt till ett regelrätt inbördeskrig. Hårda strider mellan illa utrustade härar gjorde att det blev ett blodigt och grymt krig.


Slutet

Nationalisterna vann slutligen kriget 1939 och Francisco Franco utropades till diktator. Hundratusentals flyktingar tog sig över gränsen till Frankrike, flera tusen kom till Mexiko, andra avrättades direkt eller fängslades. Uppemot 500 000 människor beräknas ha dött under kriget. 36 års diktatur skulle följa. Franco dog i november 1975. 1977 firade republikaner i exil äntligen sin återförening i Spanien, och 2006 firades 70-årsminnet av den spanska revolutionen.












1979 – Det amerikanska kärnkraftverket Three Mile Island utanför Harrisburg i Pennsylvania drabbas av en partiell härdsmälta i en av reaktorerna. Upprensningsarbetet tar fem år och reaktorn stängs för gott (medan övriga reaktorer i kraftverket används än i dag [2014]). Olyckan leder till debatt om kärnkraftens säkerhetsaspekter världen över. Bland annat tar Tage Danielsson upp den i sin filosofiska betraktelse Om sannolikhet och den blir en bidragande orsak till att det hålls en folkomröstning om kärnkraftens framtid i Sverige ett år senare.


Orsaker och lärdomar

I haveriundersökningen konstaterades att fundamentala ändringar behövs i säkerhetstänkandet hos övervakningsmyndigheten (the Nuclear Regulatory Commission) och eventuellt i hela kärnkraftsindustrin. Ett problem var att kärnkraften antogs säker. Säkerheten borde hela tiden ha ifrågasatts, också vad gäller den mänskliga faktorn. Ett annat problem var att man planerat med tanke på de värsta möjliga händelserna, inte med tanke på kombinationer av småfel, som kräver mer sakkunnighet och analys.  Felen som begicks var nästan identiska med felen som begåtts i en tidigare olycka (som inte ledde till katastrof för att reaktorn inte var på full effekt). Felen hade konstaterats 13 månader tidigare i ett memorandum, och författaren hade å det allvarligaste yrkat på att operatörerna skulle få klara instruktioner om detta, men fortfarande var instruktionerna och utbildningen bristfällig, så att felen som begicks var naturliga med tanke på vad operatörerna såg och visste.


Harrisburgolyckan gav också viktiga, praktiska erfarenheter även av i vilken mån och hur snabbt en reaktorhärd tar skada av bristande kylning. En kokvattenreaktor skiljer sig från en tryckvattenreaktor i och med en större mängd bränsle och konstruktionsmaterial i härden samt att härden inte är lika effekttät vilket har betydelse för hur snabbt härdskador uppstår. Ändå går det ganska bra att dra viktiga generella slutsatser:


Även om en härd får kylning under den inledande perioden med hög resteffekt som följer på ett snabbstopp är resteffekten ännu många timmar efter snabbstoppet hög nog att totalförstöra härden inom någon timme från det att härden torrkokats. Första tecken på härdskador är utsläpp av fissionsgaser från bränslet. När stora mängder vätgas avgår kan man utgå ifrån att delar av härden rasat samman och partiell härdsmälta är ett faktum.

Händelseförlopp

Hela det följande avsnittet är en sammanställning av det händelseförlopp som angavs i haveriutredningen:

En vanlig driftsstörning

Kl 04:00:36 den 28 mars 1979 löste en matarpump ut. Vattenståndet i ånggeneratorerna sjönk, ångturbinen stoppade och kylningen av tryckvattenreaktorns primärkrets minskade drastiskt varför temperatur och tryck i denna då ökade. Den utlösande störningen i sig var således helt och hållet en yttre händelse som i form av en kortvarig temperatur- och tryckhöjning fortplantade sig in i tryckvattenanläggningens primärkrets och medförde öppning av en säkerhetsventil på tryckhållningskärlet. När detta skedde snabbstoppades reaktorn automatiskt.

Glömda ventiler i inledningsskedet

Reservmatarpumparna startade automatiskt, men till följd av att ventiler i reservmatarledningen (benämnda "twelve-valves") glömts stängda uteblev matningen till ånggeneratorerna. Dessa kokade då torrt varefter primärsystemet helt förlorade kylning.
De felaktigt stängda ventilerna upptäcktes och öppnades efter 8 minuter varefter primärkretsen återfick kylning via ånggeneratorerna.

Säkerhetsventil som ej stänger som den skall

Säkerhetsventilen återgick men stängde inte helt när trycket sjönk - något som för övrigt är ganska vanligt i fråga om säkerhetsventiler. Dock hade ventilen stängt tillräckligt för att signalen att ventilen var öppen skulle försvinna i kontrollrummet. I och med att tryckhållningskärlets ångkudde blåste av genom den läckande säkerhetsventilen fanns ingen möjlighet för detta system att upprätthålla trycket i primärkretsen. Tryckminskningen i primärkretsen initierade automatisk start av nödkylpumpar.
Med undantag av de av misstag stängda reservmatarvattenledningarna som åtgärdades efter 8 minuter hade fram till nu inga operatörsmisstag begåtts. I och med den läckande säkerhetsventilen innehöll anläggningen ett mindre allvarligt fel och de automatiskt startade nödkylpumparna skulle utan problem klara att hantera situationen. Vad som i första hand skilde situationen från det normala var att trycket i primärkretsen var ovanligt lågt.

Man tror felaktigt reaktorn har för mycket vatten

Till slut hade trycket i primärkretsen sjunkit så långt att vattnet i härden började koka och ångan tryckte vattnet framför sig så att nivån i tryckhållningskärlet steg. Till följd av den höga nivån i tryckhållningskärlet fick personalen en felaktig uppfattning om att primärkretsen höll för mycket vatten och man stängde därför manuellt av den ena av nödkylpumparna och minskade flödet på den återstående till en bråkdel av fullt flöde. Man började även släppa ut vatten från primärkretsen via en nedblåsningsventil.

Cirkulationspumparna kaviterar och stoppas

Så småningom hade trycket i primärsystemet sjunkit till den gräns där de fyra cirkulationspumparna började kavitera. Man stoppade då strax efter kl 05:00 två av dem och efter ytterligare drygt tio minuter de kvarvarande två.


I kombination med den läckande säkerhetsventilen och utblåsningen som personalen påbörjade fem minuter efter snabbstoppet hade primärkretsen förlorat så mycket vatten att härdens överdel - den varmaste delen i det nu kraftigt tryckavlastade systemet - stod bar i samma ögonblick som cirkulationspumparna stoppades. Om man inte manuellt stängt av nödkylpumparna nästan helt så skulle reaktorn ha klarat även denna situation någorlunda väl. Nu stod i stället en större del av härden i det närmaste helt utan kylning.


Ungefär kl 06:00, således 45 minuter senare, detekterades fissionsgaser vilket tydde på kapslingsskador till följd av det nu överhettade kärnbränslet. Larmet kom från detektorer inne i inneslutningen och innebar att fissionsprodukter följt med från härden via tryckhållningskärlet och ut genom dess läckande säkerhetsventil.

Kapslingen reagerar under vätgasbildning med vattenånga

Sedan bränslets temperatur stigit ytterligare började bränslets kapsling under bildning av vätgas reagera med vattenånga. Även denna följde med ut i inneslutningen och under eftermiddagen uppstod där en knallgasexplosion.


Kl 06:22, två timmar och 22 minuter efter snabbstoppet, stängdes en avstängningsventil före säkerhetsventilen sedan man upptäckt att denna läckte. Trycket i primärkretsen började nu stiga och tillståndet i primärkretsen skulle relativt snabbt ha kunnat återställas till det normala. Av oklar anledning dröjde det dock ytterligare en timme innan man hävde den manuella blockeringen av nödkylpumparna.


Först kl 08:26, återstartas nödkylningen varvid härden får viss kylning. Härden är vid det laget så skadad att det dröjer ända tills ungefär kl 10:30 innan den får ordentlig kylning i och med att den då åter är helt täckt med vatten.

Resteffekten destruktiv ännu flera timmar efter snabbstopp

Omedelbart efter ett snabbstopp uppgår resteffekten till cirka 6 % av den termiska effekt reaktorn arbetat med ögonblicket innan. Denna värmeutveckling minskar inledningsvis snabbt och har efter en dryg timme sjunkit till under 1 % men sjunker därefter väsentligt långsammare. Först efter ungefär en vecka har resteffekten sjunkit till 0,5 %..
I det aktuella fallet fick härden tillräcklig kylning under ca 75 minuter, stod sedan delvis bar under 100 minuter, kyldes därefter under 19 minuters drift av en av cirkulationspumparna som dock åter stoppas till följd av våldsam kavitation. Härden står sedan åter delvis torr under ytterligare drygt en timme.


Man uppskattade efter olyckan att bränslet höll mellan 1925 - 2200 °C och även ännu högre i vissa delar. Den centrala delen av härden rasade samman till följd av totalförstört bränsle utmed 2/3 av härdens höjd. Bränsleskadorna var ensam orsak till de förhållandevis små utsläpp inom anläggningen och så småningom ut i det fria (kontrollerad ventilation av fissionsgaser) som olyckan ledde till.
Endast 92 500 TBq lämnade reaktorbyggnaden lite mer än det normala utsläppet under ett års drift.




Nu när jag skrivit över ett år så kan ni läsa vad jag skrev förra året här
http://aiklchf.blogspot.se/2013/03/historiska-handelser-nu-och-da-28-mars.html








Vi firar födelsedag:
1921Dirk Bogarde, brittisk skådespelare (död 1999)




1955Reba McEntire, amerikansk sångare och skådespelare hade egen TV-serie, Reba som sändes från 2001 till 2007.





1958Elisabeth Andreassen, svensk-norsk sångare, musiker och låtskrivare




1978Lina Hedlund, svensk sångare





1981Julia Stiles, amerikansk skådespelare







Vi lämnade er:
2004Peter Ustinov, 82, brittisk skådespelare (född 1921) förknippad med rollfiguren Hercule Poirot.





2013Richard Griffiths, 65, brittisk skådespelare (född 1947) mest känd för rollen som Vernon Dursley i Harry Potter-filmerna









Allt för nu


Vi är överallt

Inga kommentarer: