Mitt liv med AIK & LCHF: Historiska händelser nu och då 12 Mars

1932 – Den svenske finansmannen och miljardären Ivar Kreuger begår självmord på sitt hotellrum i Paris, vilket blir inledningen på den så kallade Kreugerkraschen. Sedan börskraschen på Wall Street två och ett halvt år tidigare har Kreuger försökt rädda sitt världsomspännande finansimperium, men misslyckats eftersom flera av de företag och stater han har fordringar på inte kan betala sina skulder till honom, vilket leder till att han inte kan betala skulderna till sina fordringsägare. Efter hans död bryter företaget snabbt samman och går i konkurs.

Ivar Kreuger (uttalas [kry:ger]), född 2 mars 1880 i Kalmar stadsförsamling, död 12 mars 1932 i Paris (självmord), var en svensk ingenjör, företagsledare, finansman och grundare av Kreugerkoncernen.

Kreugerkraschen betecknar Kreugerkoncernens ekonomiska sammanbrott och konkurs 1932 och den ekonomiska kris som följde därav i Sverige. Ivar Kreugers företagsimperium var då högt belånat och befann sig i en allvarlig likviditetskris sedan finansiärerna börjat säga upp lånen i början av 1930-talet. Kreuger försökte rädda situationen med att ta upp nya lån under februari 1932 via den Svenska riksbanken och de största bankerna i Sverige men det hela slutade med att Kreuger avled av ett dödande skott den 12 mars 1932 i Paris, några dagar före ett planerat möte i Berlin med riksbankchefen Ivar Rooth.

Ivar Kreugers död

Den 12 mars 1932 mitt på dagen, fann man Kreuger skjuten till döds i sin lägenhet i Paris. Kreuger låg på rygg fullt påklädd ovanpå sängen med pistolen liggande bredvid kroppen. På skrivbordet låg ett tjockt kuvert adresserat till Krister Littorin innehållande tre andra kuvert, ett adresserat till Littorin, och de andra till Ivar Kreugers syster Britta respektive till Sune Scheéle. Breven till Sune Scheéle (som arbetade för Kreuger 1919-1932 och ansvarade för Kreugerkoncernens verksamhet i Indien under åren 1925-1930) och Ivars syster Britta har inte offentliggjorts. Brevet till Littorin som av någon oklar anledning var skrivet på engelska fast han var Kreugers närmaste svenska medarbetare, hade följande lydelse:

"I have made such a mess of things that I believe this to be the most satisfactory solution for everybody concerned. Please, take care of these two letters also see that two letters which were sent a couple of days ago by Jordahl to me at 5, Avenue Victor Emanuel are returned to Jordahl. The letters were sent by Majestic - Goodbye now and thanks. I K."

Svensk översättning: "Jag har ställt till med en sådan röra att jag tror att detta är den mest tillfredsställande lösningen för alla berörda. Var vänlig ta hand om dessa två brev, och se till att två brev som Jordahl för ett par dagar sedan skickade till mig på 5 Avenue Victor Emanuel returneras till Jordahl. Breven skickades med Majestic - Adjö och tack. I.K."

Detaljerna kring Ivar Kreugers död har inte blivit helt klarlagda. Den officiella förklaringen är dock att Ivar begick självmord, i första hand beroende på den svåra ekonomiska kris som hans imperium hade försatts i under 1931 och som kulminerat under februari-mars 1932 som enbart Ivar Kreuger personligen insåg vidden av genom att han inte hade delgett styrelsen all information, men som hade avslöjats om riksbanken hade fått ta del av alla detaljer i koncernens ekonomiska situation, vilket var riksbankens och Ivar Rooths avsikt att reda ut vid det planerade mötet i Berlin, ett möte som dock aldrig kom till stånd.

Politiska, ekonomiska och personliga konsekvenser

Konkursen fick såväl politiska som stora ekonomiska konsekvenser med en förändrad ägarstruktur i det svenska näringslivet. Statsminister C G Ekman anklagades för att hans parti tagit emot ekonomiska bidrag av Kreuger och i samband med detta skulle ha lagt beslag på en del av bidragen för egen del. Det senare kunde dock inte bevisas men anklagelserna ledde till slut till att han tvingades avgå i augusti 1932.

Att konkursen fick en sådan förödande effekt på många områden i främst Sverige visas av att koncernen under 1930 svarade för nära 64 procent av den totala omsättning på Stockholms fondbörs.

Många mindre investerare, både enskilda personer, mindre företag och bankirfirmor som investerat i Kreugerpapper drabbades hårt av kraschen. Antalet konkurser blev omfattande och drabbade många enskilda personer hårt då de fick se sina besparingar gå upp i rök. Flera personer i Kreugerföretagen åtalades för bokföringsbrott och några fick avtjäna längre fängelsestraff. Skandinaviska banken som stod för närmare hälften av krediterna och borgensåtagandena från det svenska banksystemet till koncernen erhöll statligt stöd för att överleva. Delar av tändsticksimperiet återuppstod 1936 i företaget Svenska Tändsticks Aktiebolaget.

Kreugerkoncernens konkurs inbegrep också att Kreugers dödsbo försattes i konkurs, till stor del beroende på att det var omöjligt att reda ut vad som tillhörde Kreuger privat och vad som ägdes av hans olika företag. Kreugers samtliga "privata" ägodelar som möbler, hans privata bibliotek, all värdefull konst i hans olika bostäder, båtar etc. och t.o.m. personliga tillhörigheter och presenter av betydande värde såldes ut. Eftervärlden har bedömt att utförsäljningen av Ivar Kreugers samtliga ägodelar till stor del drevs fram av den allmänna opinionen som krävde en hämnd för sina stora förluster på Kreugerimperiets värdepapper. Det mesta av lösöret såldes av konkursförvaltaren på olika auktioner som hölls under hösten 1932. I hans testamente angivna ägodelar och kontanta belopp till olika personer ströks helt och hållet. Till Ingeborg Eberth hade Kreuger i sitt testamente avsatt 500 000 kronor (penningvärde 2007 cirka 14 miljoner kr) vilket följaktligen aldrig utbetalades.

Konkursen i siffror

Kraschen fick även stor betydelse för den svenska börsen, vars betydelse som riskkapitalförsörjning för företagen nästan upphörde under flera decennier framåt. Konkursutredningen som påbörjades någon månad efter Kreugers död, avslutades först under 1941. Oprioriterade fordringsägare hade vid den tidpunkten erhållit en utdelning på totalt 42,8 procent medan aktier och debentures visade sig vara helt värdelösa. Enligt samma källa (1943) så hade koncernens sammanlagda verkliga vinster under hela dess tillvaro uppgått till 151 miljoner kronor, medan det i räntor och utdelningar utbetalats 668 miljoner. Av dessa hade Kreuger själv förmodligen tillägnat sig cirka 400 miljoner som han till största del använt för att stödja kurserna på koncernens egna värdepapper. Dessa belopp skulle år 2007 motsvara följande värden:

För tidsperioden 1917-1932 framfördes 1943 följande siffror:

Summan av verkliga vinster fram till 1932, 151 miljoner, motsvarande 4 miljarder år 2007.
Summan av utdelningar fram till 1932, 668 miljoner, motsvarande 18,5 miljarder år 2007.
Förmodat belopp av utdelningar som förmodat hamnade hos Kreuger själv och som i huvudsak användes för stödköp av egna värdepapper, 11 miljarder år 2007.

Detta utan hänsyn till att företagen runt 1930 arbetade i en mindre industrialiserad värld, med en total befolkning på cirka 2,6 miljarder människor, vilket i hög grad har betydelse för beloppens absoluta tal vid en jämförelse med dagens företagsvärld med en total befolkning på cirka 6,5 miljarder och därmed en större både lokal marknad i respektive land som total marknad i världen.

1992 – Den värsta spårvagnsolyckan i Göteborgs spårvägs historia inträffar, när en spårvagn på linje 7 råkar i sken och okontrollerat rullar från Wavrinskys plats till Vasaplatsen i Göteborg, där 13 väntande resenärer omkommer, när vagnen krossar dem.

Olyckan hade sin upprinnelse i att en del av spårvägen på 7:ans linje (sträckan från Wavrinskys plats och bort mot Guldheden och Sahlgrenska) hade blivit strömlös. Olyckståget, som bestod av M21-vagnarna (ledvagnar med en led) 235 och 245, stod på den strömlösa Wavrinskys plats. Efter den hade andra vagnar kommit upp längs Aschebergsgatan och Guldhedsgatan och stod och väntade. En trafikledare satte dem i trafik en efter en genom att backa dem tillbaka nedför Aschebergsgatan. Reservväxeln västerifrån längs Vasagatan hade lagts om, så att vagnen kunde backas ned åt väster på Vasagatan och sedan sättas i trafik mot Valand och Kortedala. Vagnen vid Wavrinskys plats gick dock inte att backa, eftersom den var strömlös. Vagnens bromsar låg då an automatiskt. En trafikledare beordrade då att bromsarna skulle lossas manuellt, för att kunna rullas ett tiotal meter baklänges ner för Guldhedsgatan mot Chalmers, där strömförande ledning fanns.

Föraren beordrades att åka med för att under den strömförande ledningen vid Chalmers dra i nödbromsen och på så sätt bromsa vagnen. Denna order var ett brott mot gällande regler. Bromsarna på en strömlös vagn fick endast lossas när den var kopplad till annan spårvagn eller bärgningsbil. Trafikledarens tanke att bromsarna skulle aktiveras vid återinträde på strömförande sektion var också felaktig. För detta krävdes att vagnen startades om från förarplatsen. Detta var dock inte möjligt eftersom en säkring gått sönder. Vagnen skenade handlöst nedför Guldhedsgatan och Aschebergsgatan baklänges och nådde en uppskattad hastighet av 100 km/tim.

En polispatrull, som skulle säkra backningsmanövern, uppfattade situationen och åkte före i sin bil för att varna. I korsningen Aschebergsgatan/Engelbrektsgatan körde man nästan på en personbil. Vid den omlagda växeln mot Vasagatan som omtalats ovan spårade vagnen ur på grund av den höga hastigheten. Klockan var då 09.17. Det 54 ton tunga spårvagnståget plöjde tvärs över det hållplatsläge vid Vasaplatsen där folk stod och väntade på att det skulle komma någon vagn mot Tynnered på den strömlösa linjen. Samtidigt plöjde den också över den intilliggande körbanan, krossade flera parkerade bilar och krockade till slut med ett intilliggande hus. 13 personer dödades och 29 skadades.

Två personbilar klämdes fast under spårvagnen varpå den ena bilens bränsletank punkterades och fattade eld. Branden spred sig till spårvagnen. Polisen försökte förgäves att släcka. I bilarna befann sig totalt tre personer som alla omkom. Inom 40 minuter hade alla skadade förts till sjukhus. På videoklipp kunde man se hur det brann längs spårvägens räler. Det var brinnande bensin som rann nedåt i riktning mot Parkgatan.

Idag finns en minnessten placerad på gräset i parken intill hållplatsen där olyckan skedde.

Efterspelet

Två år efter olyckan åtalades verkställande direktören för Göteborgs Spårvägar samt trafikförmannen. Rubriceringen var grovt vållande till annans död och grov allmänfarlig vårdslöshet. Trafikförmannen fälldes på samtliga punkter och dömdes till villkorlig dom. Verkställande direktören frikändes.

Vi firar födelsedag:
1890 – Evert Taube, svensk författare, konstnär, trubadur och kompositör (död 1976)