Historiska händelser nu och då 13 Januari

1998 – Den italienske författaren Alfredo Ormando tänder eld på sig själv utanför Peterskyrkan i Vatikanstaten, som protest mot den romersk-katolska kyrkans syn på homosexualitet.

Alfredo Ormando, född 15 december 1958 i San Cataldo, Sicilien, död 23 januari 1998 i Vatikanstaten, Rom, var en italiensk novellförfattare som på grund av att han utsattes för hatbrott och föraktades för sin homosexualitet begick självmord 1998 genom att tända eld på sig själv.
Ormandos självmord har blivit en symbol för kristna homosexuellas kamp för en mer accepterande kyrka.

Tidigt på morgonen den 13 januari 1998 reste Ormando från sitt hem på Sicilien och anlände till Rom precis i gryningen. Hans mamma hade pratat med honom föregående kväll. Han hade ringt till henne och meddelat att han skulle resa till Rom för sina studier. Hans hyresvärd i Palermo, hade sett honom två dagar tidigare och Ormando hade lånat hundratusen lire av honom. Ormando begav sig genast till den tomma piazzan i Vatikanstaten. Framför Peterskyrkan, på samma plats där Sankt Laurentius 1740 år tidigare brändes till döds på grund av sin kristna tro, knäböjde han. Han satt vänd mot ingången till basilikan som för att be, men minuterna innan hade han dränkt in sig själv i bensin. Ormando gjorde en snabb rörelse och tände sedan eld på sig själv. Han försökte sedan ta sig in i kyrkan men misslyckades. En kvinna som rengjorde toaletterna på Petersplatsen berättade senare hur hon hade sett Ormando hälla bensin över sina kläder och springa ut på torget.

Ormando tände eld på sig själv i protest mot den Romersk-katolska kyrkans syn och politik när det gäller kristna homosexuella. Två poliser försökte släcka elden, en av dem försökte kväva elden med hjälp av sin jacka. Innan Ormando förlorade medvetandet mumlade han "Jag har inte ens lyckats med att dö." Han togs till Sant'Eugenios-sjukhuset, men hade då fått komplicerade brännskador över 90% av kroppen. Tio dagar senare dog han under fruktansvärda plågor.

I Ormandos avskedsbrev stod det:

”	Förlåt mig för att jag föddes till världen. Förlåt mig för min längtan. Förlåt mina drömmar. Förlåt mig att jag har skrattat. Förlåt mig att jag har tyckt mig vara lika mycket värd som heterosexuella. Förlåt mig att jag har upplevt min homosexualitet som något naturligt.[...] Jag hoppas de ska förstå mitt budskap. Det är en form av protest mot kyrkan, mot hennes demonisering av homosexualitet.	„
— Alfredo Ormando

Vatikanen ville inte publicera Ormandos brev till en början, utan höll det hemligt. Man menade att självmordsförsöket inte hade något med kyrkan att gör utan helt berodde på problem inom familjen. Genom Vatikanstatens talesman, fader Ciro Benedettini, uttryckte man sig angånde självmordet: "I Alfredo Ormandos brev finns inget som tyder på att hans handlingar var föranledda av hans förmodade homosexualitet eller som en protest mot Kyrkan ... Att han försökte ta sitt liv kan inte förklaras bättre än att det var familjemotiv. " Efter Ormandos död publicerades dock delar av brevet som bevisade motsatsen.

I ett brev till en vän i Reggio Emilia skrev Ormando: "Jag vill dö, jag vill inte bli marginaliserad i evighet. Förlåt mig för att jag föddes, för att ha förorenat luften du andas med min giftiga andedräkt, för att ha vågat tänka och bete sig som en man, för att inte ha accepterat en mångfald jag inte känner, för att ha ansett att homosexualitet är en naturlig sexualitet, för att ha känt precis som heterosexuella och andra, för att ha ambitionen att bli en författare, för att ha drömt, för att ha skrattat." Han skrev även att han inte ville ligga under en gravsten för att inte "ses som infekterad" även efter sin död vilket han ansåg sig ha setts i livet. Till vännen skrev han även att han ville bli kremerad "om bensinen inte fullbordar sin uppgift", han bad att få sin aska spridd i den romerska landsbygden: "jag skulle åtminstone vilja vara användbar som gödsel". Han avslutar brevet med att han inte är rädd för att dö utan att han längtar hem till Gud.


2012 – Det italienska kryssningsfartyget M/S Costa Concordia går på grund och kantrar utanför Italiens västkust.

M/S Costa Concordia var ett kryssningsfartyg byggt 2005 av Concordia-klass som ägdes av Costa Cruises. Fartyget var när det togs i tjänst 2006 det största italienskbyggda fartyget i världen.

Fartyget gick sent på kvällen fredagen den 13 januari 2012 på grund vid ön Giglio utanför Toscana med totalt 4 234 personer ombord. Minst 30 personer är omkomna; officiellt saknas fortfarande 2 personer (16 september 2013). Fartygets befälhavare Francesco Schettino greps senare på dagen och åtalades senare för dråp och för att han lämnade fartyget innan alla var evakuerade. Kapten Schettino satt i husarrest i sin hemstad Meta di Sorrento till den 6 juli 2012 då han släpptes fri.

Kaptenen har i efterhand medgivit att han gjorde en hälsningsgir eftersom en tidigare kollega bor i närheten på ön. Det internationella maritima övervakningssystemet AIS uppgav att fartyget under ett år gjort 52 avvikelser, alltså en gång per vecka.

Den 16 september 2013 klockan 09:00 började bärgningen av Costa Concordia. Bärgningen är den största och dyraste inom sjöhistorien. Costa Concordia skulle först stabiliseras, vilket tog cirka 19 timmar. När fartyget väl stabiliserades skall man bogsera bort henne till en docka där man sedan nedmonterar henne. Bara fram till att skeppet rätats upp från haveriplatsen har bärgningen kostat 3,9 miljarder kronor. Resterande bärgningsprocedur beräknas ta omkring 10 månader.


Vi firar födelsedag:
1932 – Nils Brandt, finlandssvensk skådespelare, i Sverige mest känd i rollen som Rocky i de två första filmerna om Jönssonligan (död 1990)



1961 – Julia Louis-Dreyfus, amerikansk skådespelare, mest känd i rollen som Elaine Benes i tv-serien Seinfeld



1968 – Anna Järphammar, svensk tv-programledare och skådespelare



1972 – Nicole Eggert, amerikansk skådespelare



1977 – Orlando Bloom, brittisk skådespelare




Vi lämnade er:
1929 – Wyatt Earp, 80, amerikansk sheriff (född 1848)



2005 – Bengt Janson, 47, svensk antikhandlare, lärare och tv-programledare (född 1957)




Allt för nu

Vi är överallt