Normaltid är en gemensam tid för ett större område eller land som jämkar de olika tider som kan uppstå när man på varje plats ställer tiden efter solen, så kallad soltid. Detta innebär oftast att man ställer klockan till tolv när solen står som högst på himlen eller, i tropiska länder, till sex på eftermiddagen vid solens nedgång. Genom införandet av normaltider har världen indelats i tidszoner, där en normaltid gäller i varje tidszon. I listor över länders tidszoner anges respektive normaltid. Sommartid är en tillfällig omställning av klockorna i förhållande till normaltiden.
Länge behövdes ingen normaltid. Man levde relativt isolerat i byar och städer och reste oftast inte långt, fort och samordnat. När järnvägen slog igenom som allmänt transportmedel blev det däremot ohållbart med lokala tider. Det blev krångligt att skriva tidtabeller, och lokförarna hade problem med att hålla reda på tiden mot sin klocka. Många järnvägsbolag, inklusive Statens järnvägar, införde en egen järnvägstid för att kunna hantera sin tågplanering, vilket i stället gjorde tidtabellerna närmast omöjliga att göra förståeliga. Stationsklockorna hade två minutvisare, den ena visade järnvägstiden och den andra visade den lokala tiden. För att lösa dessa problem enades man så småningom i land efter land om att införa normaltider med (oftast) hela timmars avvikelse från Greenwichtid, så kallade tidszoner. En fördel med detta system är att minuter och sekunder blir lika överallt.
Svensk normaltid utgår således från 15-gradersmeridianen östlig längd och sammanfaller med den centraleuropeiska tidszonen. Den svenska normaltiden infördes den 1 januari 1879, vilket gav alla orter i landet samma tid, då kallad borgerlig tid. Skillnaden mellan Strömstad och Haparanda var tidigare 45 minuter, mellan Stockholm och Göteborg 24 minuter. Normaltiden från 1879 använde dock en tidsmeridian 3° väster om meridianen genom Stockholms gamla observatorium på Observatoriekullen nära Odenplan, vilket innebar att Sveriges tidsmeridian då låg 15° 3′ öster om Greenwich. År 1900 ändrades tidsmeridianen till exakt 15° öster om Greenwich och svensk tid justerades 12 sekunder, och detta är den tidsmeridian vi använder idag.
Vilken tid man skulle välja som normaltid var från början inte klart. Stockholm och Göteborg var de starkaste kandidaterna. Järnvägstiden följde tiden i Göteborg för att passagerare som följde lokal tid skulle komma för tidigt, och inte för sent, till tåget. Det var något som inte kunde accepteras i huvudstaden. Debatten rasade i riksdagens båda kamrar och utredningarna avlöste varandra, ty ingen ville ge med sig. Under 15 år debatterades saken innan man kom fram till en kompromiss: svensk normaltid skulle följa meridianen som löper ungefär mitt emellan Stockholm och Göteborg och ha en hel timmes tidsskillnad från Greenwich. Denna meridian går i närheten av Karlshamn, Örebro och Östersund.
Sverige var först i världen med att lagstifta om införandet av normaltid.
1934 – Det amerikanska militärfortet Alcatraz, som ligger på ön Alcatraz Island i närheten av Golden Gate-bron i San Francisco, omvandlas till federalt fängelse, där alltså brottslingar från hela USA kan spärras in. Fram till stängningen 1963 försöker totalt 36 fångar fly, varav 15 omkommer under flyktförsöket och 18 åter infångas. Den 11 juni 1962 flyr fångarna Frank Lee Morris och John och Clarence Anglin, vilka aldrig infångas. Huruvida de lyckas fly är oklart, eftersom deras kroppar aldrig återfinns.
Alcatraz var ett fängelse på ön Alcatraz Island innanför Golden Gate vid San Francisco. Ön byggdes om till en anläggning för militären i mitten av 1800-talet och blev 1934 ett av världens mest rymningssäkra fängelser på grund av det kalla omgärdande vattnet med starka strömmar. Det finns ändå en grupp fångar som försvann från fängelset och som inte har återfunnits. Då ingen har givit sig till känna och ingen har erkänt sig ha träffat på någon av flyktingarna antas det vanligen att de omkom vid flyktförsöket. Det normala var att rymmarna antingen sköts eller drunknade i det kalla vattnet. I fängelset satt bland andra Al Capone. Fängelset stängdes 1963 eftersom det inte var ekonomiskt försvarbart att hantera eller spekulativt som en följd av rymningarna året innan. Fängelset står kvar än idag och kan besökas av turister. Det har också använts vid olika filmer, exempelvis Flykten från Alcatraz, med bland andra Clint Eastwood. Under de år som Alcatraz var öppet försökte 36 fångar rymma från fängelset. 15 av dessa dog under sina flyktförsök.
De enda fångar som lyckades fly från Alcatraz var Frank Lee Morris samt bröderna John och Clarence Anglin. Huruvida de egentligen lyckades fly är dock oklart, eftersom ingen hörde något ifrån dem efteråt och inga kroppar har hittats.
Från början var de dock fyra fångar som planerade att fly. Förutom de tre ovannämnda var Allen West också med i planen. Det sägs att det var han som kom på och planerade flyktplanen från första början och att Frank Lee Morris som ansågs vara överintelligent introducerades i planerna först vid ett senare tillfälle. Dock har West, som inte lyckades fly då han inte kom ut från sin cell i tid, glömts bort av de allra flesta. Många anser dock att det var Morris som hade kommit på denna ofelbara plan. I över ett år höll de fyra på med förberedelserna, de grävde hål i betongen bakom ventilen i sina celler. De visste att ventilerna ledde ut till en lufttrumma som sedan skulle leda dem ut på taket av cellbyggnaden. När de väl hade gjort hålen tillräckligt stora och kommit ut till lufttrumman, anordnade de en liten arbetsplats inne i lufttrumman där de tillbringade varje natt med att göra livvästar av stulna regnrockar och de gjorde modellhuvuden som skulle likna dem själva. Modellhuvuden tillverkade de genom att blanda betong de hade hackat loss till pulver, såpa, tvål, lim och toalettpapper. Detta blev en smet som de kunde forma till ett ansikte. De samlade hår, inte bara sitt eget utan även andra medfångars hår från fängelsets "frisersalong". West hade från början råkat göra hålet i sin cell för stort, så att det eventuellt kunde ha upptäckts av vakterna, varför bröderna Anglin reparerade hålet med cement de samlat ihop. De råkade dock göra så att hålet istället blev för litet för West att ta sig igenom varför han inte kunde följa med vid rymningen. West blev kvar i fängelse ända till sin död 1979.
Natten till den 11 juni 1962 var de redo att rymma. Efter inräkningen kl. 21.30 placerade de tre männen sina modellhuvuden, så kallade Dummy heads, på sina kuddar, kröp ut genom ventilen och fortsatte ut till lufttrumman bakom cellerna. Flera av vakterna som hade nattskiftet hade hört ljud på taket men trodde det berodde på den hårda vinden. När man väl upptäckte att deras celler stod tomma var Frank Morris och bröderna Anglin långt borta. Man har aldrig hittat några kroppar efter dem, men man tror ändå inte att de klarat sig, eftersom det är väldigt starka strömmar i San Francisco Bay och vattnet den natten bara var cirka 10 °C. Att de skulle ha blivit uppätna av hajar anses nästan helt uteslutet eftersom det finns mycket få hajar i San Francisco Bay, och de hajar som finns i viken anses ofarliga för människor. Man tror att Frank Morris och bröderna Anglin försökte ta sig till Angel Island, eftersom de sagt så till en av sina medfångar. Numera tror man att de kan ha utnyttjat tidvattnet och att de därför försökte ta sig till Marin Headlands.
Vi firar födelsedag:
1895 – J. Edgar Hoover, amerikansk jurist, chef för den federala amerikanska polisen (FBI) från 1924 (död 1972).
1912 – Kim Philby, brittisk spion och dubbelagent (död 1988).
1920 – Osvaldo Cavandoli, italiensk tecknare med pseudonymen Cava, i Sverige mest känd för de tecknade kortfilmerna om Linus på linjen (död 2007).
1980 – Elin Nordegren, svensk fotomodell.
Vi lämnade er:
1994 – Cesar Romero, 86, amerikansk skådespelare Jokern i TV-serien Läderlappen 1966–1968.
2009 – Aarne Arvonen, 111, Finlands äldste man någonsin (född 1897)
Allt för nu
Vi är överallt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar