tisdag 7 januari 2014

Historiska händelser nu och då 7 Januari

1626 – Svenskarna besegrar under Gustav II Adolfs befäl polackerna, som leds av Stanislaw Sapieha, i slaget vid Wallhof i Kurland.


Slaget vid Wallhof var ett slag vid byn Valle (Tyska: Wallhof) i Semgallen (nuvarande Lettland) under andra polska kriget. Det ägde rum den 7 januari 1626 och slutade med svensk seger.


Gustav II Adolf vann med underlägsna krafter över en omkring 7 000 man stark polsk här under furst Stanislaw Sapieha. Omkring en femtedel av den polska styrkan förlorades. Inte en enda av Gustav II Adolfs knektar dog under slaget (enligt kungens uppgift). Detta var första gången Gustav Adolf deltog som befälhavare i ett fältslag, det blev alltså hans elddop.


År 1621 hade svenskarna belägrat och erövrat Riga, vilket väckte uppmärksamhet, då det var första gången en protestantisk ledare besegrat en katolsk stormakt. Den svenska hären var dock sliten och polackerna kunde återta initiativet med utfall från Dorpat. Stillestånd slöts i november år 1622 och förlängdes fram till mars 1625. Några acceptabla villkor för fred med Polen kunde inte nås, varför Gustav II Adolf planerade ett nytt fälttåg mot Polen, vilket inleddes i juni 1625. Kokenhusen, Birze och Mitau erövrades och Dorpat intogs efter sex dagars belägring. Under hösten 1625 uppträdde två polska härar mot de svenska styrkorna och Gustav II Adolf bestämde sig för att få till en drabbning innan de polska styrkorna hunnit förenas. Målet blev det polska lägret vid byn Wallhof och de svenska trupperna gick i början av januari 1626 över floden Düna.

De svenska trupperna inledde ett blixtanfall mot den polska härens läger. En polsk patrull upptäckte svenskarna, vilket gjorde att de polska trupperna hade hunnit ställa upp sig för drabbning och satt byn i brand på morgonen när svenskarna anlände. Ett svenskt rytterianfall inledde slaget från den högra flygeln. Polackerna gjorde motstånd, men de svenska muskötskyttarna understödde ryttarna intensivt, vilket gjorde att polackerna tvingades fly, förföljda av det finska rytteriet. Polackerna blev överraskade av den perfekt samövade kombinationen av eld och rörelse, som utgjorde Gustav II Adolfs nya taktik och som i detta slag prövades för första gången.


Genom slaget förändrades konfliktens karaktär totalt och det svenska engagemanget i det på kontinenten pågående trettioåriga kriget ökades. De polska trupperna lämnade slagfältet och den svenske kungen fick stärkt självförtroende då hans plan hade lyckats. Sverige fick kontrollen över allt territorium i Baltikum norr om Düna och hade fått upprättelse för nederlaget vid Kirkholm år 1605. Kriget fortsatte fram till att stillestånd slöts i Altmark år 1629 varvid stora tidigare polskkontrollerade områden kom att hamna under Sverige. Jakob De la Gardie utsågs till chef för armén när kungen efter slaget lämnade Baltikum, men fick lämna det militära ledarskapet till Gustav Horn och istället bli guvernör i Riga år 1628. Orsaken var att han som befälhavare ansågs vara alltför långsam.


1971 – Schweiz blir det näst sista landet i Europa (före Liechstenstein) som inför kvinnlig rösträtt.


1838 infördes kvinnlig rösträtt i den brittiska kolonin Pitcairn. Den första självständiga nationen i världen att införa kvinnlig rösträtt på nationell nivå var Nya Zeeland, som införde kvinnlig rösträtt 1893. Grannlandet Australien följde efter 1902; Australiens urinvånare aboriginer fick dock inte allmän rösträtt förrän 1962.


I Finland (då ett storfurstendöme under ryska tsaren) infördes kvinnlig rösträtt 1906, Norge 1913 och Danmark och Island 1915 (Island tillhörde då Danmark). I Tyskland antogs en lag om allmän rösträtt för män och kvinnor i november 1918. I januari 1919 kunde tyska kvinnor för första gången rösta och när den valda nationalförsamlingen hade sitt första möte i februari var nästan tio procent av ledamöterna kvinnor.

Vid USA:s grundande 1776 införde New Jersey könsneutral rösträtt, även om rösträtten var begränsad på socioekonomiska och etniska grunder, vilket 1807 ersattes med allmän manlig rösträtt. Wyomingterritoriet införde fullständig rösträtt för alla myndiga 1869, inklusive kvinnor, och har behållit det sedan dess. Det första presidentvalet i USA där samtliga kvinnor tilläts delta var i november 1920, efter beslut från högsta domstolen. Tre år tidigare hade republikanen Jeannette Rankin invalts som första kvinna i den federala kongressen. Svarta kvinnor fick (på samma villkor som män) i vissa delstater vänta till 1965, då Voting Rights Act genomdrevs.


I Nederländerna infördes rösträtt för män 1917 och för kvinnor två år senare. I Belgien fick vissa kategorier av kvinnor rösträtt i samband med en författningsrevision 1920-1921. Allmän rösträtt för kvinnor infördes först 1947.


Den första kvinnan som röstade i ett val i Storbritannien var Lily Maxwell 1867. En domstol slog dock fast att kvinnor inte hade rösträtt. Rörelsen för kvinnlig rösträtt i England tog fart 1897 då Milicent Fawcett bildade National Union of Women’s Suffrage. I Storbritannien infördes kvinnlig rösträtt 1918, på lika villkor som männen dock först år 1928 (annan rösträttsålder).


I Italien var fascistpartiet bland de första att kräva allmän manlig och kvinnlig rösträtt, och "kvalificerade" kvinnor fick rösträtt 1925, som eftergift åt rörelsens feministiska aktivister. Full rösträtt infördes sedan republiken utropats 1946. Även i Frankrike infördes kvinnlig rösträtt efter befrielsen 1944.

Den 24 maj 1919 beslutade man i Sverige att införa lika och allmän rösträtt för kvinnor, när det gällde val till riksdagens andra kammare i plenum. År 1921 genomfördes dock det första valet till andra kammaren där kvinnor deltog.


I Schweiz infördes kvinnlig rösträtt från 1959 i en rad kantoner, och infördes på federal nivå genom en folkomröstning i februari 1971 (i kantonen Appenzell-Innerrhodens Landsgemeinde fick kvinnor inte rösträtt förrän 1990, efter beslut från högsta domstolen). I Österrike infördes allmänna val för män och kvinnor till Abgeordnetenhaus 1907.
Sist i Europa med att införa kvinnlig rösträtt på nationell nivå var Liechtenstein, där det infördes 1984.


Vi firar födelsedag:
1685Jonas Alströmer, svensk industriman (död 1761)



1948Anders Melander, svensk popmusiker och kompositör



1956David Caruso, amerikansk skådespelare



1964Nicolas Cage, amerikansk skådespelare



1967 – Jacob Ericksson, svensk skådespelare





Vi lämnade er:
1989Hirohito (Showa), 87, kejsare av Japan sedan 1926 (född 1901)

2004Ingrid Thulin, 77, svensk skådespelare (född 1926)





Allt för nu


Vi är överallt

4 kommentarer:

madelein sa...

Ja jag tar böckerna ur hyllan hemma. Har köpt för längesedan men inte fått tummen ur att läsa förrän nu

Camilla sa...

Men Syrrans födelsedag då? ;)
Ha det bäst!

Veiken sa...

Min mamma höll på att bli relegerad på grund av hjältekonungen Gustav II Adolf. Hon reste sig i skolan och sa: Jag tycker inte att det är en hjälte, han är en rövare och tjuv som stal massor i tyska kyrkor, som nu finns i våra kyrkor. Sedan satte hon sig ner. Hon klarade sig tack vare en bra pappa!

Kenneth sa...

helt sjukt vad vissaländer är efter sin tid