Stockholms blodbad var den rannsakning och efterföljande avrättningar som ägde rum i Stockholm 7 november-9 november 1520. Händelserna påbörjades direkt efter Kristian II:s kröning till svensk kung när gästerna på kröningsfesten kallades till ett möte på slottet. Ärkebiskop Gustav Trolles krav på ekonomisk kompensation för bland annat Stäkets rivning ledde till frågan om den tidigare riksföreståndaren Sten Sture den yngre och hans anhängare hade gjort sig skyldiga till kätteri. Med stöd i kanonisk rätt avrättades uppskattningsvis 82 personer de följande dagarna. Bland de avrättade återfanns många inom aristokratin som hade stött Sturepartiet under de föregående åren.
Avrättningarna på Stortorget utanför Stockholms slott började vid middagstid den 8 november med att biskoparna Mattias och Vincent halshöggs med svärd. Efter det avrättades 15 adelsmän med svärd. Därefter hängdes Stockholms borgmästare och rådmän från en galge som uppförts på torget. Följande dag avrättades adelsmännens tjänstefolk och andra medhjälpare. Den 10 november tändes stora bål på Södermalm på den plats där Katarina kyrkogård senare anlades och där brändes kropparna efter de avrättade. Sten Sture den yngres grav i Svartbrödraklostret grävdes upp och liket kastades också på bålet.
1923 – Ölkällarkuppen, det tyska nazistpartiets kuppförsök i München, inleds.
Ölkällarkuppen, ölhallskuppen, kallas det kuppförsök som Adolf Hitler och det tyska nationalsocialistiska partiet genomförde i Bürgerbräukeller i München den 8-9 november 1923. Tillsammans med Adolf Hitler deltog Max Erwin von Scheubner-Richter, som dog under kuppen och därefter blev hyllad som martyr.
Under år 1923 försämrades det allmänna socioekonomiska läget i Tyskland på grund av den stora inflationen, strejker och upplopp. Den franska ockupationen av Ruhr ledde till missnöje och vrede. På grund av politiska låsningar i den svaga Weimarrepubliken kunde regeringen inte agera, och socialisterna krävde i augusti dess avgång. I takt med att missnöjet ökade växte stödet för Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP). När partiet utlyste fjorton massmöten i München svarade den bayerska regeringen med att utlysa undantagstillstånd. I november hade partiet 55 000 medlemmar, och det paramilitära Sturmabteilung (SA) under befäl av Hermann Göring förfogade över 15 000 man.
Militären var i detta läge villig att genomföra en kupp och ge makten åt NSDAP. Hitler litade dock inte helt på militären, då han misstänkte att de planerade en rojalistisk kupp med syfte att återinsätta ätten Wittelsbach. Hitler ville förekomma dem.
Under ett möte den 8 november, när Gustav Ritter von Kahr höll tal, sprang Hermann Göring in i salen med 25 brunskjortor, Hitler ställde sig på ett bord och sköt ett skott mot taket med en revolver, och ropade: "Den nationella revolutionen har börjat! Denna sal är besatt av 600 tungt beväpnade män. Ingen får lämna salen. Bayerns och rikets regeringar har avsatts, och en provisorisk nationalregering har bildats. Armé- och poliskasernerna har blivit besatta, trupper och polis är på marsch mot staden under hakkorsflaggan".
I själva verket hade de 600 SA-männen bara en kulspruta i förhallen. Bluffen fungerade dock till en början och fick stöd från vissa grupper. Men under tiden kallades förstärkningar in från intilliggande regementen, bayerska statsregeringen flyttades till Regensburg, och von Kahr upplöste NSDAP. Kronprins Ruprecht vägrade att stödja kuppen. På morgonen den 9 november marscherade Hitler med 3 000 man in mot centrum. Vid Odeonsplatz öppnade polisen eld, vilken besvarades. Efter två timmars kamp kapitulerade Ernst Röhm och arresterades. Under eldstriden dödades sexton nazister och tre poliser. Göring skadades svårt men lyckades fly över gränsen till Österrike. Hitler, som också skadades, lyckades fly i en bil men arresterades den 11 november i Uffing. Hitler påstod att han aldrig tänkt använda våld, att han var säker på att få stöd från polis och militär och ville genomföra kuppen med deras stöd.
När Adolf Hitler och hans närmaste i München firar årsdagen av ölkällarkuppen 1939 genomförs ett misslyckat attentat mot den tyske diktatorn.
Vi firar födelsedag:
1847 – Bram Stoker, författare till Dracula.
1922 – Christiaan Barnard, sydafrikansk hjärtkirurg, den förste att utföra en hjärttransplantation.
1956 – Peter Lindmark, ishockeymålvakt, VM-guld 1987 och 1991, kopia av Svenska Dagbladets guldmedalj 1987.
1966 – Gordon Ramsay, brittisk stjärnkock och tv-kändis.
1967 – Courtney Thorne-Smith, amerikansk skådespelare.
Vi lämnade er:
1887 – Doc Holliday, amerikansk tandläkare och revolverman.
2011 – Eva Spångberg, 88, svensk konstnär, träsnidare och skulptör.
Allt för nu
Vi är överallt
3 kommentarer:
Tänk vilket rabalder det var när Christiaan Barnard gjorde det första hjärtbytet 1967. Jag var ganska nygift då! ;)
Tack! Ja det är lite roligt med de där gamla traditionerna :-)
Bram Stoker är värd att firas! :)
Och naturligtvis också Courtney Thorne-Smith som är grymt vacker! :)
Skicka en kommentar