Mitt liv med AIK & LCHF: Historiska händelser nu och då 25 December

1013 – Den danske kungen Sven Tveskägg blir kung av England efter en framgångsrik dansk invasion sommaren samma år. Han dör dock bara lite mer än en månad senare (3 februari året därpå).

Sven Tveskägg född cirka 960, död 3 februari 1014, kung av Danmark 985-992 och 993-1014, kung av England 1013-1014. Utgjorde förmodligen den reella makten i Norge bakom Erik Håkonsson tillsammans med den svenske kungen Olof Skötkonung 1000-1014.

Hans företrädare på den danska tronen var hans far, Harald Blåtand, även om källorna talar om ett allt annat än vänskapligt förhållande mellan dem. Sven var förmodligen oäkta son till Harald, och en legend berättar att Harald presenterades för sin son första gången hos vikingahövdingen Palnatoke. Enligt en teori erövrade han makten från fadern med hjälp av skånska stormän (en av hans farbröder, Strutharald, förmodas ha varit kung i detta landskap och också haft en törn i sidan till fadern). Under en kort period 992-993 förlorade Sven den danska kronan till den svenske kungen Erik Segersäll efter att denne inlett ett erövringståg mot Danmark som hämnd för Svens stöd till dennes rival Styrbjörn Starke i slaget vid Fyrisvallarna. Han återtog dock den danska kronan då Erik blev sjuk och drog sig tillbaka redan följande år. Han dog 3 februari 1014 i Gainsborough, England.

År 1000 besegrade Sven Tveskägg, Olof Skötkonung och Erik jarl den norske kungen Olav Tryggvason i sjöslaget vid Svolder (troligen väster om Rügen). Efter detta styrde förmodligen Sven, Olof och Erik Norge tillsammans. Sven var också den förste viking som lade under sig England och blev år 1013 kung även där, och kallas Sweyn Forkbeard i de engelska kungalängderna.

Källorna motsäger varandra om hans gemål. Enligt isländska källor var han gift med Sigrid Storråda, en gestalt som starkt ifrågasatts av sentida historiker. Enligt europeiska källor, bland annat Adam av Bremen, var han istället gift med den polsk prinsessan Gunhild, troligen dotter till Mieszko I av Polen och Dubrawka av Böhmen.

1991 – Michail Gorbatjov avgår som president för Sovjetunionen – riket upphör.

Michail Sergejevitj Gorbatjov född 2 mars 1931 i Privolnoje nära Stavropol, Sovjetunionen (nuvarande Ryssland), är en rysk politiker, Sovjetunionens ledare 1985–1991 och dess första och sista exekutiva president. Han erhöll Nobels fredspris 1990.

1990 blev Gorbatjov Sovjetunionens förste exekutive president. Hans kamp för avspänning och öppenhet gav honom ett gott anseende i väst. Han erhöll Nobels fredspris 1990. Samtidigt som han blev populär utanför Sovjetunionen (Gorbi-effekten), växte kritiken mot honom internt både från konservativa kommunister och från demokratiförespråkare.

Med öppenheten kom ett mer instabilt Sovjetunionen, vilket fick till följd att Gorbatjov tvingades inrikta sig på politisk stabilitet. Liberala politiker ersattes med mer konservativa och han stärkte sin egen presidentmakt. Vid den misslyckade Augustikuppen den 19–22 augusti 1991 försökte mer konservativa och militaristiska element inom kommunistpartiet och försvarsmakten att avsätta honom, med understöd av vissa enheter inom krigsmakt och säkerhetspolis. Efter starkt motstånd mot dessa krafter från allmänheten och Rysslands folkvalde president Jeltsin, misslyckades kuppen inför världens tv-kameror som var på plats vid presidentpalatset i Moskva. Gorbatjov kunde återta presidentposten men var försvagad och Jeltsin sågs som den stora hjälten.

Gorbatjov ville in i det sista göra om Sovjetunionen till en genuin federation där varje delrepublik skulle få mer makt, men detta gick i stöpet när fler och fler sovjetrepubliker utropade sin självständighet under 1991. Han lämnade posten som Sovjetunionens president den 25 december 1991. Sovjetunionen delades upp i sina republiker som blev självständiga länder. Med undantag av de baltiska staterna bildade de nya staterna en ekonomisk union – Oberoende staters samvälde (OSS).

Vi firar födelsedag:
1899 – Humphrey Bogart, amerikansk skådespelare.