Historiska händelser nu och då 6 December

1906 – Oscarsteatern i Stockholm invigs.

Oscarsteatern, kort "Oscars" är en privatteater för operett och musikal belägen vid Kungsgatan 63 i Stockholm, intill Kungsbropalatset. Teatern är ritad i jugendstil av arkitekt Axel Anderberg och invigdes 6 december 1906. Salongen rymmer 905 personer. Teatern har fått sitt namn efter kung Oscar II.

Oscarsteatern uppfördes i början på 1900-talet med Isaac Hirsch som byggherre och döptes efter den då regerande monarken, Oscar II. Axel Anderberg (som hade designat Stockholmsoperan) anlitades till uppdraget och den nya teatern uppfördes i jugendstil. Salongen rymde 1175 platser och inreddes med vit stuck och förgylld ornamentik i relief. Vicke Andrén hade utfört den stora plafondmålningen.
Den första uppsättningen som gavs på teatern var Offenbachs Frihetsbröderna. Den följdes av Franz Lehars Glada Änkan, som blev teaterns första succé och har spelats i flertalet uppsättningar sedan dess.

Albert Ranft, Stockholms teaterkung på sin tid, drev Oscarsteatern från starten fram till 1926. Efter olika ledarskap, Pauline Brunius-John W. Brunius-Gösta Ekman 1926-1931, Axel Hjalmar Lundholm 1932-1938, Ernst Eklund 1938-1941 och Gustaf Wally 1941-1947, övertogs Stockholms operettscen 1947 av Sandrews som, trots det faktum att Oscarsteatern inte genererade stora vinster, fortsatte att sätta upp nya musikaler som Annie Get Your Gun och Kiss Me Kate.

En av teaterns största succéer var musikalen My Fair Lady som byggde på George Bernard Shaws komedi Pygmalion. Jarl Kulle debuterade i musikalgenren som professor Higgins, medan hans motspelerska Ulla Sallert var en van musikalartist. Mellan 1959 och 1961 spelades 766 föreställningar av My Fair Lady; under 70-talet sattes en ny uppsättning av musikalen upp som gick 385 föreställningar. Kulle repriserade då sin roll, medan Sallerts roll spelades av Anna Sundqvist.

Den uppsättning som gått längst på Oscarteatern är Andrew Lloyd Webbers Fantomen på operan. Musikalen hade premiär den 27 oktober 1989 och spelades i sex år, under vilket 1 173 föreställningar gavs som sågs av 1 055 800 personer.

År 2006 var det 100-årsjubileum och det firades med Skandinavienpremiär av musikalen Singin' in the Rain samt en specialföreställning med det bästa från Oscars under de år som gått.


1917 – I hamnen i Halifax i Nova Scotia i Kanada kolliderar två fartyg – det ena är det franska Mont Blanc som är lastat med ammunition – och förorsakar en explosion, som dödar mer än 2 000 personer och raserar en stor del av staden.

Halifaxexplosionen ägde rum den 6 december år 1917 i Halifax i provinsen Nova Scotia i Kanada och orsakades av att två fartyg, norska S/S Imo och franska S/S Mont Blanc, kolliderade.

Mont Blanc var lastat med 223 ton bensen, 56 ton nitrocellulosa, 227 ton TNT och 2 146 ton våt och torr pikrinsyra. Kollisionen gjorde att bensenet antändes. Besättningen övergav skeppet som åkte vidare in i Halifax hamn, krockade med en pir och exploderade.

2 000 personer avled i explosionen och över 9 000 skadades. Siffrorna hade kunnat vara högre, då ett tåg var på väg in mot staden samtidigt som den evakuerades. En järnvägsanställd vid namn Vince Coleman vände dock tillbaka till staden för att varna tåget och offrade därmed sitt liv för att rädda 700 andra.

Kvällen den 5 december 1917 anlände Mont Blanc till inseglingsrännan. Den kanadensiska sjöfartsmyndigheten hade spärrat av hamnen nattetid som skydd mot tyska ubåtar och Mont Blanc fick därför vänta till nästa morgon med inseglingen. Vid halv åtta var Mont Blanc det andra fartyget som väntade på att segla in.

Enligt internationella regler skulle Mont Blanc ha hissat röd flagg eftersom det fanns explosiva ämnen ombord. De valde att inte göra det på grund av rykten om tyska spioner i Halifax och kaptenens ovilja att skylta om fartygets last för allmänheten. De var även rädda för att bli attackerade av tyskar, då ett skepp fullt med sprängämnen var ett tacksamt mål.
När de väl kom in i hamnen var det trångt och det fanns fartyg överallt. Hamnen var indelad i två rännor: en för inkommande och en för utgående skepp.

Det norska fartyget Imo som skulle föra förnödenheter till Belgien var försenat och höll därför mer än de fem knop som var tillåtet. För att spara mer tid lotsades de dessutom in i fel segelränna. När Imo och Mont Blanc möttes uppstod en rad missförstånd. Vid kollisionen, som i sig inte var så kraftig, uppstod ett tre meter brett hål i Mont Blanc. Imo lyckades vrida sig loss. Kollisionen och påföljande manövrar genererade gnistor som antände några tunnor med bensen, vilka exploderade. Besättningen, som kände till lastens innehåll, flydde från Mont Blanc i räddningsbåtarna.

Invånarna i Halifax hade börjat flockas i hamnen för att se vad som pågick. Under tiden hade ett räddningsarbete påbörjats. Fartyget Stella Maris försökte släcka branden med sin brandslang men det räckte inte. Hamnmyndigheten försökte därpå bogsera Mont Blanc utåt så att elden inte skulle kunna sprida sig. Besättningen försökte informera allmänheten om att de måste fly men blev inte förstådda, då de skrek på franska.

Några minuter efter 9 på morgonen exploderade S/S Mont Blanc. Bitar av skeppet hittades senare hela 3,5 km bort, nedborrade i marken. Även en person ur besättningen som befann sig 30 meter från explosionen påstås senare ha vaknat upp en kilometer bort. Stora delar av staden förstördes, fönster krossades, fordon slungades iväg och ledningar gick sönder. Så mycket som 2,5 km² av staden kan ha ödelagts.


Vi firar födelsedag:
1941 – Kersti Adams-Ray, svensk journalist och programledare i radio.



1956 – Randy Rhoads, amerikansk gitarrist startade hårdrocksbandet Quiet Riot, och har spelat med Ozzy Osbourne på två av dennes soloskivor.



1966 – Per-Ulrik Johansson, svensk golfspelare.



1970 – Ulf Ekberg, svensk musiker och grundare av Ace of Base.



1984 – Sofia Hellqvist, svensk modell, dokusåpadeltagare och prins Carl Philips flickvän.




Vi lämnade er:
1988 – Roy Orbison, amerikansk musiker, rocksångare.¨



2008 – Sunny von Bülow, 76, amerikansk arvtagare och societetsdam, låg i koma i 28 år.




Allt för nu

Vi är överallt