torsdag 10 april 2014

Historiska händelser nu och då 9 April

1865 – Det amerikanska inbördeskriget tar slut, genom att sydstatsgeneralen Robert E. Lee kapitulerar till nordstatsgeneralen Ulysses S. Grant i tingshuset i Appomattox i Virginia. Därmed står nordstaterna som officiell segrare i kriget, men återuppbyggnaden av sydstaterna och av USA som enad nation tar många år och är än idag (2014) inte helt avslutad. En knapp vecka efter kapitulationen blir president Abraham Lincoln dessutom mördad av en fanatisk sydstatsanhängare.


Amerikanska inbördeskriget utkämpades i Nordamerika från 1861 till 1865.


Som svar på valet av Abraham Lincoln som president i USA, bröt sig 11 stater i södern, hos vilka slaveri fortfarande var lagligt, ut från USA och bildade Amerikas konfedererade stater (”Sydstaterna”). De övriga 25 delstaterna (”Nordstaterna”) stödde USA:s federala regering. Efter fyra år av krig, som mestadels utkämpades på de konfedererade staternas territorium, kapitulerade konfederationen och slaveri förbjöds i hela nationen.


Bakgrund

När Abraham Lincoln från republikanska partiet tillträdde som USA:s president 1860 uppstod en dispyt som ledde till att sydstaterna lämnade unionen i protest mot denna, 4 mars 1861, och istället bildade Amerikas konfedererade stater (Confederate States of America, CSA). Kriget utkämpades i huvudsak som ett krig för frigörelse från unionen respektive återställande av densamma, men under kriget kom även slaverifrågan in i bilden; de mer industrialiserade Nordstaterna erkände slavarnas frigivning i stater som kämpade mot unionen, men godkände fortsatt slaveri i de unionsstater som hade slaveri. Sydstaterna baserade sin ekonomi på upprätthållande av slaveriet. Majoriteten av sydstaterna menade att slaveriet inte kunde avskaffas i syd för då skulle en ekonomisk kollaps ske. Vidare var många fattiga vita i sydstaterna mot slaveriet, då detta pressade deras ekonomiska situation och försvårade möjligheterna att få arbete. Åter andra vita, t ex Robert E Lee, var motståndare till slaveri på rent moraliska grunder. En del fiendskap uppstod när det Demokratiska partiet, som ville bevara slaveriet, splittrades i två partier på just denna fråga och följaktligen förlorade valet på grund av just det.


Det fanns många faktorer som ledde fram till kriget, både politiska och kulturella. Men bland gemene man var det nog slaveriet som dryftades, då högsta domstolen ogiltigförklarade en lag från 1850 som sade att förrymda slavar måste återbördas till sina ägare. Det här väckte stor indignation i syd alltmedan nordstatsexcentrikern John Brown gav sitt stöd till upprättandet av en ”republik för förrymda slavar”. Brown, och arton andra nordstatare, ockuperade 1859 en federal byggnad i Harpers Ferry i Virginia. Han dödade borgmästaren och tog några av stadens ledande män till fånga. Brown fängslades sedermera och dömdes för mord och sammansvärjning och förräderi mot staten Virginia. Hans död gjorde honom till en martyr för slaverimotståndarna som upphöjde honom till helgon. Tidningarna tillgrep stora ord, såsom ”Ett nytt helgon som gjorde galgen till ett kors”. Avrättningen verkade inte avskräckande utan fick motsatt effekt.


Styrkeförhållandena innan kriget började var elva sydstater med nio miljoner invånare inklusive fyra miljoner slavar, mot 21 nordstater med 28 miljoner invånare.

Händelseförlopp

I presidentvalet 1860 hade det republikanska partiet, lett av Abraham Lincoln, en kampanj mot utökandet av slaveriet bortom de delstater där det redan existerade. Republikanerna förespråkade nationalism och i deras valprogram 1860 fördömde de hot om splittring som bekännelse för förräderi. Efter en republikansk seger, men innan den nya regeringen tillträdde den 4 mars 1861, förklarade sju delstater sin utbrytning och gick ihop och bildade Amerikas konfedererade stater. Både president James Buchanans avgående regering och den tillträdande regeringen bestred utträdets lagenlighet och betraktade det som uppror. De övriga åtta slavstaterna avvisade samtal om utbrytning vid denna tidpunkt. Inget land i världen erkände konfederationen.


Strider inleddes den 12 april 1861, då konfedererade styrkor attackerade en federal militär anläggning vid Fort Sumter i South Carolina. Lincoln svarade med att kräva en frivillig armé från varje delstat skulle återta federal egendom, vilket ledde till deklarationer om utträde av fyra slavstater till. Båda sidor rustade upp arméer allteftersom unionen tog kontroll över gränsstaterna i början av kriget och etablerade en marin blockad. Fältslag i öst 1861–62 var resultatlösa, eftersom konfederationen slog tillbaka unionens ansträngningar att erövra dess huvudstad, Richmond, Virginia, under Peninsularfälttåget. I september 1862 avslutades konfederationens fälttåg med nederlag i Maryland i slaget vid Antietam, vilket hämmade britterna från att ingripa. Dagar efter det slaget utfärdade Lincoln Emancipationsproklamationen, vilket gjorde slaveriförbudet till ett krigsmål.


År 1863 avslutades den konfedererade generalen Robert E. Lees avancemang norrut i nederlag i slaget vid Gettysburg. I väster, fick federala styrkor kontrollen över Mississippifloden efter slaget vid Shiloh och belägringen av Vicksburg och splittrade därmed konfederationen i två delar och förstörde mycket av deras västra armé. Tack vare sina framgångar i väst, gavs Ulysses S. Grant befälet över den östra armén 1864 och organiserade William Tecumseh Sherman, Philip Sheridan och andras arméer att attackera konfederationen från alla håll, vilket ökade nordstaterna fördel i manskap. Grant omstrukturerade unionsarmén och tillsatte andra generaler befälet över divisioner som skulle stödja hans avancemang in i Virginia. Han ledde Overlandfälttåget för att erövra Richmond men ändrade dock sina planer i våldsamt motstånd och ledde belägringen av Petersburg som nästan gjorde slut på resten av Lees armé. Samtidigt erövrade Sherman Atlanta och marscherade mot havet och förstörde konfederationens infrastruktur längs vägen. När konfederationens försök att försvara Petersburg misslyckades, retirerade den konfedererade armén men förföljdes och besegrades, vilket resulterade i Lees kapitulation till Grant vid Appomattox Courthouse den 9 april 1865.


År 1864 kämpade Lee mot general Grant i många blodiga slag i Virginia och sydstatsarméerna tvingades trots upprepade segrar tillbaka. Efter slaget vid Chattanooga kunde Grant gå söderut in i Georgia. Han skickade general William Tecumseh Sherman söderut, medan han själv fortsatte strida mot Lee i Virginia. 1864 intog även Sherman Atlanta i Georgia (efter slaget vid Atlanta), varpå marschen gick österut, mot havet; Shermans marsch mot havet är ett klassiskt ”snitt med skäran” i militärhistorien. Sherman intog Savannah närmare kusten lagom till jul och skickade ett telegram till Lincoln med följande innebörd: ”I beg to present you as a Christmas gift the City of Savannah.” Sherman fortsatte senare norrut och intog Columbia, South Carolina. År 1865 retirerade Lee från Petersburg där en blodig belägring 15 juni 1864–2 april 1865 hade ägt rum. Sydstaternas huvudstad Richmond evakuerades och någon tid därefter kapitulerade Lee. Lees sista strid kom att bli slaget vid Appomattox, varefter Lee kapitulerade med hela sin armé inför general Grant vid Appomattox tingshus den 9 april. Den siste sydsstatsgeneralen som kapitulerade var brigadgeneral Stand Watie, vars kapitulation den 23 juni 1865 kan sägas ha varit det deffinitiva slutet på inbördeskriget.








1948 – Den colombianske liberale partiledaren Jorge Eliécer Gaitán, som kandiderar till den colombianska presidentposten, blir mördad av Juan Roa Sierra, som skjuter honom med tre skott. Detta leder till att upplopp utbryter i huvudstaden Bogotá och en uppretad folkmassa lynchar Sierra. Upploppet, som går till historien som Bogotazo, eskalerar sedermera och leder till ett tio år långt colombianskt inbördeskrig, som kommer att kallas La Violencia.


Bogotazo, spanska "ödeläggelse", "förstörelse", "undergång", var en av de våldsammaste kravallerna i Latinamerikas och Colombias historia, som rasade efter mordet på Jorge Eliécer Gaitán den 9 april 1948.


Händelserna tog sin början i huvudstadens centrum, precis utanför porten till den liberale ledaren Jorge Eliécer Gaitáns kontor, när en ung man vid namn Juan Roa Sierra besköt politikern. Tre kulor träffade Gaitán som dog bara några minuter efter att ha nått sjukhuset.


Vittnena till händelsen förvandlades till en blodtörstig mobb som genast tog upp jakten på förövaren och dödade honom. Denna händelse frammanade en nationell revolt mot den konservativa regeringen, ledd av Mariano Ospina Pérez, vars avgång man krävde.


Mordet gav upphov till en omfattande plundrings- och våldsvåg med epicentrum vid mordplatsen, vid Carrera séptima som först spred sig i staden för att senare spridas över hela Colombia. Mobben angrep allt som inte föll den i smaken: spårvagnar, kyrkor, regeringsbyggnader och så vidare.


Till en början försökte polismakten hålla revolten i schack men enigheten inom statsmakten sprack och en del poliser och soldater gick över till upprorsmakarnas sida medan den andra delen förblev de konservativa trogna och öppnade eld mot rebellerna.


Resultatet av hela händelsen var tusentals döda och skadade och en förstörd stad — detta var invigningen av en epok av våld på nationellt plan, La Violencia. Historikerna är mer eller mindre eniga över att denna episod i Colombias historia spelade och spelar en stor roll i skapandet av gerillarörelserna, FARC och ELN, som spelar en central roll i det politiska kaoset i dagens Colombia.




Vi firar födelsedag:
1957Seve Ballesteros, spansk golfspelare (död 2011)





1965 – Helen Alfredsson, svensk golfspelare







1974Johan Glans, svensk komiker





1990Kristen Stewart, amerikansk skådespelare





1998Elle Fanning, amerikansk skådespelare





Vi firar födelsedag:
1986Stig Johanson, 75, svensk skådespelare (född 1910) Åsa-Nisse-filmer där han spelade rollen Knohultaren.

2011Sidney Lumet, 86, amerikansk filmregissör (född 1924)



Allt för nu

Vi är överallt

Inga kommentarer: